Barnvagnspremiär!

Idag gjorde vi barnvagnspremiär med Loo då vi tog oss en liten liten miniprommis. Jag har längtat SÅ mycket efter det - både att få promenera med honom men även att få röra mig överlag. De senaste tre månaderna har jag inte ens kunnat gå till brevlådan så dagens promenad kändes som en stor milstolpe. Vi gick ner till hamnen som ligger 400 meter från vårt hus och sedan tillbaka hem igen. På vägen dit kände jag mig "pigg" efter förutsättningarna men på vägen hem blev jag rejält trött. Det är energin i kroppen samt smärta i livmodern som sätter stopp just nu - bäckenet/foglossningen känns för stunden inte alls även om jag vet att det förmodligen lurar bakom hörnet. 
 
Hur som helst så var det underbart att få komma ut, att få röra mig och att få första friska luften på månader. Längtar efter mer men tar små, små steg i taget!
 



Första badet

Hej hej!
 
Herregud vad dagarna springer iväg här. Idag blir Loo två veckor och vi gör verkligen ingenting annat än sover, äter och myser - typ så och precis som det ska vara. När Jolie var nyfödd bloggade jag säkert 2-3 gånger om dagen och nu funderar jag på hur jag ens ska hinna 2-3 gånger per vecka. Men det kommer i sinom tid. Just nu känns det absolut viktigast att vara här och nu till 110%. Det går ju så snabbt och vi märker redan hur ansiktet börjar förändras på honom och hur de där alldeles "nykläckt-dragen" börjar försvinna. 
 
8 dagar gammal ♥
 
I fredags den 5 januari tog vi första badet, 8 dagar gammal. Första intrycket var läskigt men efter ett par sekunder slappnade han av och tyckte nog det var riktigt skönt. Jag har verkligen glömt hur mysig alla sådana här stunder är. Jag, Andreas och Jolie var med så det var en supermysig familjestund.
 
Idag tog vi andra badet med honom då han igår kväll lyckades spy ner hela sig själv med håret och allting. Dock glömde visst mamman och pappan här att mata honom innan badet så det fick bli ett snabbt bad med nappen i munnen idag, haha. Nytt försök igen och bättre förberedd nästa gång. Han verkar ha ärvt min torra hud och han är även så frusen av sig så vi försöker just nu att bada han så sällan som möjligt. Vår älskade lilla groda.



Bebisbubbla

Hej vänner!
 
Tack för alla grattishälsningar till vår lilla Loo. Dagarna har sprungit iväg för oss och igår fyllde han redan en vecka. Jag vill bara stoppa tiden och få vara kvar i den här lilla bebisbubblan en stund till. Njuta av att han är så där minimini-liten som han aldrig mer kommer bli sedan. Det säger ju bara poff så är han ett par månader med ett helt annat utseende. Så jag är här och nu så mycket jag bara kan, mer än någonsin förut tror jag.
 
Jag har så mycket jag vill skriva om och dokumentera både för att dela med mig men även för min egen skull. Ska försöka ta ett par minuter varje dag att lägga på detta - jag glömmer så fort annars och minnet suddar ihop saker och ting. Vill skriva om sista tiden som gravid, om förlossningen och om första veckan hemma. Förlossningen och tiden efter får nog bli första prio, det är så fint att ha sparat.
 
 
Lilla älsklingen på BB med de klassiska strumporna på händerna. Jag kan redan nu avslöja att lillebror må vara lite lik storasyster till utseendet men till sättet är han hittills tvärtemot henne som bebis. Vilket i detta fall är mycket positivt, hoppas det fortsätter så.
 
Kram från mig!



Han är här!

I torsdags morse klockan 08:28 kom han till världen vår älskade lilla lillebror. Han mår jättebra och har överraskat oss alla med sitt välmående med tanke på alla komplikationer under graviditeten. Fullt frisk, ingen kromosomavvikelse och en födelsevikt på över ett kilo mer än vad undersökningar och ultraljud har talat för. Det där första skriket ni vet, det kom samma sekund han var ute och det var SÅ magiskt lugnande. Vår redan så högt älskade son som har fått namnet Loo ❤

(null)




GOD JUL

♥ GOD JUL ♥
 
God Jul kära bloggisar och tack för att ni hängt med mig ännu ett år trots väldigt sporadiska uppdateringar. Vi ska nu åka och hämta hem Jolie och därefter väntar julfirande med Andreas familj. Runt 20 personer (!) skulle vi visst vara i år - det växer och växer för varje år med alla småkusiner.
 
Hoppas ni får en fantastisk julafton. Stor puss & kram!
 



Hjärtat i huset

- Samarbete med Trademax -
 
Hej vänner!
 
Ni som hängt med i bloggen en längre tid kanske minns jakten på ett perfekt matbord till vårt kombinerade vardagsrum/matrum? Matbordet är ju lite av hjärtat i huset där vänner och familj ska kunna samlas för att umgås vid stora som små måltider. Efter en lång tids sökande hittade jag ett perfekt bord som vi är så nöjda med. Vill därför nu tipsa om ett identiskt bord som vårat men till halva priset hos Trademax. Vi sitter lätt åtta personer runt vårat bord, om en person sitter på varje gavel, men tänker i framtiden köpa till skivor också för att ha möjlighet att sitta ännu flera runt bordet. 
 
Matbord Sally från Trademax
 
 
Vårat matbord inför Halloween ifjol 
 
Nu har vi faktiskt precis haft storfrukost runt vårt matbord då min lillebror med familj har varit på besök. De bor nere i Trosa och var nu på genomresa på väg hem till Jämtland så vi blev så glada när de frågade om de fick mellanlanda över natten hos oss. Jag har tokgosat med min yngsta brorson på 6 månader och vi konstaterade att min mage var perfekta stolen att hänga på för honom nu, hihi!
 
Nu har vi vinkat av dem och satsa på lugn vilodag idag inför stora dagen imorgon. Det mesta är i ordning inför imorgon, vi ska slå in några klappar under uppesittarkvällen ikväll, men annars är vi i fas. Så skönt!
 
Hoppas ni får en fin dag så här dan före dopparedan ♥
 
- Sponsrat inlägg av Trademax -



Baby Shower

För ett par veckor sedan blev jag totalt överraskad med en Baby Shower av kära kollegor och vänner. När jag väntade Jolie så hade fenomenet inte riktigt kommit till Sverige än så då var det inte alls på kartan och därmed är inte jag inne i den världen heller riktigt ännu. Jag blev med andra ord så tagen på sängen och överraskad när tjejerna kom in genom dörren där på kvällen för två veckor sedan. De trodde tydligen jag skulle förstått att något var på gång men inte alls - jag låg i soffan, övervägde att duscha och hade precis gnuggat ut mascaran i hela ansiktet, haha, så jag var så långt ifrån misstänksam man kan bli.
 
De hade med sig en helt fantastisk blöjtårta, en stor storkballong, massa klasar med vanliga ballonger, hembakat fika och alkoholfritt bubbel. På ett par minuter var hela vardagsrummet bebispimpat. Allt det fina materiella till trots värmde besöket i sig mest av allt och att en trött torsdagskväll förvandlades till ett par timmars surr med ett gäng härliga tjejer. Tack Emma, Hanna, Emelie, Elin, Isabelle och Karro ♥
 
 
Ni kan ju gissa vem som var helt i extas när hon dagen efter kom hem till ballonger i mängder och en blöjtårta som innehöll en överraskning? Jolie är så engagerad i graviditeten och tycker allt är så spännande kring den. Det är en underbar känsla och det känns även kul att hon får njuta av det roliga - som ballongerna och den flygande storken som hon lekt järnet med här i veckan. 
 
Jag har tyvärr inga bilder från själva kvällen då jag inte lärt mig min nya kamera tillräckligt bra och jag kände att jag ville vara 100% nävarande - det vill säga inte lägga tid på att hitta rätt inställningar i mörkret. Så Baby Showern i sig bär jag med mig som ett minne i hjärtat och bilderna ovan får föreviga blöjtårtan och en förväntansfull storasyster.



Vinterfotografering

Hej vänner!
 
En fotografering kan verkligen vara en investering för livet och jag är SÅ glad och tacksam över bilderna Madeleine skapade åt oss för ett par veckor sedan. Att få magen förevigad betyder så mycket för mig då det mest sannolikt är sista gången jag bär ett barn. Familjebilderna blev som en extra bonus och jag är kär i varenda bild. Efter julhelgerna ska vi beställa några förstoringar att hänga upp här hemma. 
 
Vinterbilder kan verkligen bli helt magiska med rätt fotograf och trots ganska tråkiga förhållanden (regn och tö innan = relativt grå omgivning) på vår fotografering så lyckades Madeleine att göra det allra bästa och jag är så himla nöjd. Tack, tack, tack ♥
 
 
Jag rekommenderas å varmast att boka en vinterfotografering med Madeleine. Tänk att få göra en fotografering i januari i pudersnö? Vi längtar redan till nästa, det blir dock framåt våren när lillebror är här och redo för att vara med på foto utanför magen ♥
 
© Alla bilder är fotograferade av fotograf Madeleine Englund i Sundsvall



10 december

Vad hände med tiden mellan den 1 december och den 10 december? Swish sa det i alla fall och jag har knappt hunnit märka att dagarna har passerat. Kanske för att de varit fullmatade med både det ena och det andra? 
 
 
Imorgon påbörjar jag min sista jobbvecka innan föräldraledigheten och det känns på ett sätt väldigt bra och på ett sätt väldigt skrämmande. Jag har som skjutit på det hela tiden och tänkt "bara en vecka till" men så förra veckan blev jag påmind om att vi faktiskt snart är fullgångna och att det är hög tid att börja tänka på refrängen. Nu på onsdag den 13:e går vi in i vecka 38. Overkligt!
 
Hoppas ni har haft en fin andra advent och GRATTIS på namnsdagen alla Malin där ute! Idag är vår dag ♥



När tiden står stilla

Hej vänner!
 
Ja, när tiden står stilla samtidigt som dagarna springer iväg kan en fundera hur den ekvationen går ihop? Just nu är det nämligen exakt så det känns. Graviditetsmässigt känns det som att dagarna släpar sig fram och att klockan står och tickar på samma ställe samtidigt som dagarna går så snabbt så jag inte hinner med hälften av det jag vill. Som att blogga till exempel. Nu har jag dock satt ett datum som är sista dagen på jobbet vilket känns väldigt konkret och definitivt samtidigt som det känns jätteskönt. Jag har tidigare inte alls varit mentalt redo för att "gå hem" men nu är jag nog så redo en kan bli. 
 
I helgen drog vi igång första julbaket jag och Jolie och pepparkakor fick bli först ut. Med köpedeg från Ica, såklart. Min förhoppning är att hinna med lite lussebullar nästa helg och kanske några småkakor veckan därefter. Vi vet ju inte exakt när lillebror behagar komma så mitt önskade läge är att känna att jag är i fas med allting inom några veckor. Inklusive julbaket :)
 
 
Ni som följer mig på Intstagram har säkert sett att vi även hann med en gravidfotografering i helgen. Min älskade Madeleine såg till att föreviga både magen och hela familjen. Jag visste sedan tidigare att bilderna skulle bli bra men när jag igår kväll fick se sneak peeks kom tårarna av glädje. Så himla fina bilder och jag längtar efter att få upp dem på väggarna här hemma. Ska såklart visa i bloggen sedan när jag fått bilderna levererade. 
 
Hoppas att jag snart hinner uppdatera här igen, om inte annat blir det när jag tar ledigt från jobbet. Då kommer jag ha hela dagar att fylla med bloggande, åtminstone till lillebror anländer, hihi :)
 
Stor kram!



"Mamma!"

Här fortsätter snön att ösa ner och det är så himla mysigt. Jag älskar det och det gör så mycket för sinnet. Lite samma effekt som när solen tittar fram efter veckor av regn. Tyvärr ser det ut att bli just regn på torsdag men jag hoppas att prognosen har fel och att vi får behålla det vita och fluffiga!
 
Jag har jobbat hemifrån idag så för att få igång energin för dagen gick jag imorse ut och ställde mig ute på gården. Jag kan ju knappt gå eller röra mig ute så en promenad var helt uteslutet men jag vill ändå komma åt den friska luften. Så jag klädde kort och gott på mig jacka, mössa och halsduk och gick sedan ut och stod där rakt upp och ner. Njöt av luften och av att bli helt pudrad med snö. 
 
 
Nu ska jag åka in till stan för att hämta Jolie på skolan. Hon åkte med Andreas in imorse men han jobbar sent ikväll så det blir hon och jag hemma i eftermiddag. Älskar att hämta henne på skolan/fritids - det värmer hela hjärtat när jag ser hur hon lyser upp när jag kommer. Oftast i kombination med ett glatt "Mamma!" ♥



Från noll till hundra

Hej vänner!
 
Vi vaknade igår till ett underbart vinterlandskap där snön vräkte ner. Älskar när vintern kommer med besked och det gjorde den verkligen i helgen. Från noll till hundra!
 
 
Vi åt frukost tidigt, för att vara helg, igår och redan klockan nio på morgonen var vi utanför dörren då Jolie var helt lyrisk. Hon och Andreas byggde snötroner medan jag slog mig ner som en michelingubbe på en stol bredvid och kollade på. Så mysigt!
 
Testade nya kameran lite också och oj så mycket jag har att lära mig. Tror jag får börja inomhus i lugn och ro. Alternativt en dag utomhus när det inte snöar - blev så stressad av att nya, fina kameran fick snö på sig, haha :) Sedan har vi det här med redigering också. Blir inte klok på färgerna. Bilderna ser så olika ut beroende på vilken skärm jag tittar på. Som sagt - träna, träna och lära, lära både när det kommer till fotografering och redigering. Ser dock bara framemot det, så kul!
 
Hoppas ni har haft en fin helg ♥



Canon Eos 6D Mark II

Hej vänner!
 
Titta, titta, titta vad som kom med posten tidigare i veckan. Kameran jag drömt om sedan den släpptes i somras och modellen (fullformat) som jag drömt om i flera år nu. En Canon Eos 6D Mark II.
 
Jag har fått kameran i present av Andreas och det är nog den finaste materiella present jag någonsin fått. Inte för kronorna den kostar i sig, eller jo, det är den finaste på det sättet också men för det emotionella värdet i den. Jag har senaste månaderna mått så dåligt när jag blivit mer eller mindre fången i min egen kropp. Cykling, träning och fotografering är mina tre stora passioner när det kommer till att göra något för mig själv och för att jag tycker det är roligt. De två förstnämnda fick jag sluta med för ett halvår sedan - först på grund av hyperemessisen och sedan på grund av min svåra foglossning. Fotografering har jag kunnat göra men då jag slitit med en gammal kamera som inte beter sig och ett icke fungerande objektiv så dödades tålamodet och passionen för det ganska snabbt i somras. 
 
Så ja, jag har varit låg, nere och nästan deprimerad till och från senaste månaderna. Den lilla energi som funnits har gått till Jolie och jobbet - typ så. Att ta en promenad ens till brevlådan eller göra något för mig själv har varit uteslutit. Så när Andreas i veckan kom och sa att jag skulle få kameran började tårarna att rinna. Av glädje och tacksamhet. Svårt att förmedla känslan men ni som haft riktigt jävliga graviditeter vet hur det är och vad jag pratar om.
 
Så - nu ska jag lära mig min nya kamera. Fota hemma från soffan. Se om jag kan få Jolie att ställa upp som testmodell. Träna, träna och lära, lära. 
 
TACK ÄLSKLING ♥
 



Giveaway - Träningskläder för gravida!

Hej vänner!
 
Jag har precis postat en tävling på min Instagram där ni kan vinna ett set med träningskläder från Training for Pregnant. En fantastiskt bra tävling med enkla regler och ett superpris så in och tävla om ni är sugna. Ni hittar mig som vanligt under @malinsblogg - tips, tips!
 
 
I eftermiddags var vi till barnmorskan, jag och Andreas. Vi har en del vi besöker denna graviditet - specialistmödravården, neurologen, specialistläkare, rehabiliteringen samt vår "vanliga" barnmorska och det var dit vi var idag. Lillebror ligger fortfarande långt ner och följer sin egna lilla kurva fint. Bra värden på mig med vilket känns så skönt med tanke på att det mesta annat är jobbigt denna graviditet. Skönt med ett OK i baken. Nu har vi ett besök till inplanerat hos barnmorskan och förhoppningsvis blir det besöket det sista.
 
Imorgon ska jag till Östersund där jag har möten över dagen och efter det är det dags för helg. Längtar. Jag får inte riktigt ihop det med min sjukskrivning kontra jobb så en vilohelg känns efterlängtat!



Syskonmatcha

Hej hej!
 
Jolie är egentligen på gränsen till att kunna ha storlek 128 som är den största storleken hos Newbie men när jag såg dessa leggings för ett par veckor sedan kunde jag inte låta bli. Drömmen att få så där nördigt syskonmatcha sina små ni vet. Hoppas, hoppas byxorna kommer passa Jolie och att vi åtminstone kan få ett par fina bilder på henne och lillebror i likadana byxor när han kommit till världen. Små oviktiga men viktiga grejer att drömma om!
 
 
Vi har precis ätit middag och Jolie leker nu med sin bästis som bor granne med oss, Andreas lägger klinkers tillsammans med sin pappa i vår tvättstuga och jag ligger i sängen och bloggar. Andreas bytte jobb förra veckan och börjar nu visserligen tidigare på morgnarna men slutar också 1,5 timme tidigare på eftermiddagen. Nu när jag är sjukskriven på 50% känns det himla lyxigt att middagen är uppäten och disken är bortdukad när klockan slår 17:00. Att jämföra med när båda jobbade till minst 17:00 varje dag, sedan en halvtimmes bilfärd hem och rätt var det var så var klockan 19:00 innan allt var klart. 
 
Har förresten fått världens finaste present av Andreas i helgen. Inte fått hem den ännu men ska visa när jag fått den. Blev så glad att jag började gråta. En liten teaser till er sådär, hihi!
 
Måndagskram!



Så typiskt!

Hej vänner!
 
Åh, så typiskt! Jag hade precis tagit mig energi och ork att skriva ett långt uppdateringsinlägg om mitt dåliga mående senaste tiden, varför det varit bloggtystnad och hur fantastisk min älskade sambo är som bär hela familjen just nu. I samma sekund som jag tryckte på publicera försvann hela inlägget och det var bara rubriken kvar? Så typiskt och så tråkigt. Tvärrr orkar jag inte skriva om allting just nu men vill ändå säga hej till er så - hej hej!
 
Hur mår ni?
 
 
Nu när bloggtystnaden är bruten, om än inte med det jag ville förmedla, så hoppas jag att vi hörs redan imorgon igen. Har verkligen saknat att blogga och ska försöka ta mig ork till det framöver. Tid har jag egentligen i mängder då många timmar spenderas i soffan numer, så bara huvudet är med mig så ska det fungera att blogga mer frekvent. Jag hoppas det. Saknar bloggen och saknar kommunikationen med er!
 
Hoppas ni har en fin lördagskväll. Kram kram!
 



Gravid Vecka 30

Jag ligger uppkrupen i sängen, nyduschad och redo för att sova men tänkte passa på att skriva några rader i bloggen innan jag sluter ögonen. Jag är SÅ trött om kvällarna nu och det känns som att jag lägger mig tidigare och tidigare för varje kväll. Det är säkert en kombination av att kroppen och huvudet är allmänt gravidtrötta samtidigt som jag börjar ha extrem sömnbrist på grund av foglossningen. Sova med foglossning är projekt omöjligt.
 
Idag gick vi in i vecka 30 och jag börjar nästan se mållinjen där borta. Längtar efter lillebror men längtar så otroligt mycket mer efter att inte vara gravid. Det kanske låter avigt men lillebror kommer när han kommer och är då så välkommen. Graviditeten i sig däremot vill jag kicka ut genom dörren med detsamma. Det sägs att kvinnokroppen är gjord för att bära och föda barn och så är det säkert till viss del. Men alla kvinnokroppar är inte gjorda för det. Min är det inte. Tack vare vår sjukvård idag klarar min kropp av det ändå men hade det varit förr i tiden hade den ej gjort det och jag hade med största sannolikhet varit en som naturen sållat bort i processen. Jag hade aldrig överlevt Jolies förlossning och komplikationerna efter det. Så - jag älskar barn, men hatar att vara gravid då min kropp samarbetar till 0%.
 
Dagens jag och dagens mage  i vecka 30
 
Jag vill avsluta inlägget med att skriva samma sak här som jag gjorde på Instagram igår. TACK för alla fina kommentarer, mejl och hjärtan på mitt föregående inlägg. Jag tvekar ofta hur öppen jag ska vara men med er som följare är det verkligen lätt att vara öppen. Inte ett elakt ord och nästan inga oönskade tips och råd alls. Bara 99% kärlek. TACK ♥
 
Nu ska jag släcka ner datorn och säg hej till käre John. Natti natti!



Kromosomavvikelse

Hej vänner!
 
Hoppas ni mår bra? Idag har vi varit på vårt sjätte ultraljud för lillebror i magen och jag känner mig nu redo att dela med mig av det vi upplevt de senaste tio veckorna. 
 
Redan från början gjorde lilla grodan klart för oss att denna graviditet skulle bli full av oro men vi kunde ändå inte föreställa oss hur oroligt det skulle bli. I vecka åtta gjorde vi första ultraljudet och i vecka nio fick vi göra det andra. Jag vet att det är många som längtar och vill göra fler ultraljud än de som erbjuds men att få göra många ultraljud när skälet är medicinskt är inte roligt och inget jag sett framemot. Anledningen till ultraljudet är ju då att något inte riktigt stämmer. 
 
Efter vecka nio bestämdes att vi inte kan göra så mycket mer än att vänta och se över de kritiska veckorna fram till vecka 13+0 då den största missfallsrisken är över. Så vid nästa ultraljud, vilket var rutinultraljudet i vecka 18, hade jag nästan börjat slappna av. Jag hade börjat känna de klassiska fjärilarna i magen och till och med de små första buffarna. Vi hade klarat de kritiska veckorna och var inför rutinultraljudet inte särskilt oroliga.
 
Så kom då dagen för rutinultraljudet och på grund av de tidiga komplikationerna var vi inbokade hos en specialistläkare. Snabbt fick vi veta att grodans hjärta tickade som det skulle vilket varit ett litet orosmoment - med min epilepsi har nämligen bebis en förhöjd risk att födas med hjärtfel. Men hjärtat såg så fint ut att det bedömdes att det på grund av det inte skulle behövas något mer tillväxtultraljud. Så skönt. Därefter scannades det vidare och även hjärnan såg fin ut och likaså magsäcken. Vi fick veta att vi med största sannolikhet väntar ett friskt barn, underbara magiska ord som alla blivande föräldrar vill höra, men att bebis inte riktigt växer som den ska. Hen, vi visste ju inte att det var en han då, växte osymmetriskt. Läkaren lugnade oss med att det ibland kan vara så här men att vi skulle göra ett nytt ultraljud om ett par veckor och då skulle allt se bra ut och vi kunde släppa avvikelsen. Så både jag och Andreas kände oss rätt lugna när vi lämnade även om det såklart gnagde i bakhuvudet att allt inte var helt perfekt. Väl hemma började jag, såklart, att googla på avvikelsen vi fått med oss och snabbt kom det upp kromosomfel. Jag försökte dock att inte leka google-doktor utan valde att lita på läkarens ord men det var ändå två långa veckor tills vi fick komma in på nästa ultraljud.
 
Inför ultraljud nummer fyra i ordningen var jag således väldigt nervös men försökte samtidigt att tänka positivt. Läkaren hade ju sagt att allt förmodligen skulle se jättebra ut vid detta ultraljud. Så både jag och Andreas var väldigt inställda på att det skulle se bra ut. Kallduschen blev därför stor när avvikelsen kvarstod och till och med hade blivit större än förra gången. Denna gång satte sig läkaren ned med oss och förklarade efteråt vad detta kunde betyda. Precis som jag googlat - barnet kan ha ett kromosomfel. Jag fick en sådan klump i magen och tårarna brände bakom ögonlocken. Läkaren förklarade sedan att han skulle skicka bilderna till en specialist på området och sedan återkomma till oss med vidare plan så snart som möjligt, kanske redan samma dag.
 
Jag åkte tillbaka till jobbet men kunde inte alls koncentrera mig och ett par timmar senare ringde vår läkare upp. Han hade då konsulterat två specialister som båda bekräftat det han tidigare sagt till oss. Han förklarade vidare att de i dagsläget inte ville göra ett fostervattenprov då jag helt enkelt var för långt gången i graviditeten och risken inte överväger fördelarna vilket jag var helt enig om. Sedan berättade han att trots att tekniken kommit långt 2017 så är inte ultraljud utformade för att upptäcka kromosomfel. Ultraljud är till för att se så kallade hårda avvikelser - till exempel att hjärtat har ett fel eller att en hand saknas. Kromosomfel räknas som en mjuk avvikelse där de kan se markörer och tendenser men inte säga helt säkert.
 
Efter att ha avslutat ett långt samtal med läkaren åkte jag hem från jobbet och det började sjunka in på riktigt. Kromosomfel. Vilket kromosomfel var första frågan som kom upp? Trisomi 21 (Downs syndrom) kändes inte skrämmande men jag var totalt livrädd för någon av de mer allvarliga avvikelserna som Trisomi 13 eller Trisomi 18. Ovissheten i att inte veta om barnet bär en avvikelse eller ej kände både jag och Andreas att det är en sak. Men ovissheten att inte veta om barnet bär en avvikelse som innebär att det kommer överleva förlossningen eller ej kändes helt fruktansvärd. 
 
Ytterligare ett par dagar gick innan vi var i kontakt med en specialistläkare igen. Den dagen blev en av de bättre dagarna under denna graviditet. Vi fick då veta att barnet inte visar några tecken på att det skulle vara Trisomi 13 eller Trisomi 18 utan att om hen har en avvikelse så är det Trisomi 21. Lyckan och lättnaden i det beskedet går inte att beskriva. Vidare berättade läkaren att barnet i övrigt är FRISKT. Ett barn kan alltså födas sjukt med downs syndrom och ett barn kan födas friskt med downs syndrom. Själva kromosomavvikelsen är ingen sjukdom. Även detta lättade oss så otroligt mycket. Läkaren avslutade samtalet med att ni kommer få ett friskt barn med eller utan kromosomavvikelse och det kommer bli jättebra oavsett. De orden har jag klamrat mig fast vid denna graviditet ♥
 
 
Efter senaste samtalet med specialistläkaren har vi gjort två ultraljud till där det senaste alltså var idag. Varpå det ultraljudet för några veckor sedan vi fick veta att det är en liten lillebror som gömmer sig där inne. Han utvecklas precis som han ska och då allt idag så jättebra ut bestämdes det idag att vi nu slipper fler ultraljud innan förlossningen om inget oväntat inträffar. Det känns så himla skönt. Vår lilla pojke är frisk och mår bra och följer sin egna kurva som han ska. Om han bär en avvikelse eller ej vet vi fortfarande inte och kommer inte att få veta innan förlossningen heller. Det är en gissningslek och läkarna har försökt räkna på riskerna för oss där vi fått siffror mellan 33 till 50% risk. Alltså en på två eller en på tre. I dagsläget känner jag att risksiffran inte spelar någon roll. Jag, och även Andreas, känner oss lugna och trygga med att det kommer blir SÅ bra oavsett. Huvudsaken är att lillebror är frisk och av allt att döma så är han det ♥



Curly Sue

Peppar, peppar verkar gårdagens magsjuka blåsa förbi lika snabbt som den kom och vi har idag haft en betydligt piggare tjej här hemma. Så himla skönt. Jag var så sugen på en riktig skogsutflykt men då jag knappt tar mig utanför hemmets gränser just nu på grund av foglossningen och då vi dels inte visste hur mycket Jolie skulle orka och dels inte ville riskera att smitta någon vi eventuellt skulle möta fick det istället bli picknick på hemmaplan. Vi packade väskan med korv, kakor och varm choklad och med skogen som granne på baksidan av huset fick vi en riktigt mysig picknick tillslut ändå. 
 
 
Vi bor så himla bra - ute på landet fast ändå med grannar. Tre av fyra sidor av gården har utsikt likt den ovan och mot en sida har vi en liten skogsdunge innan grannarnas hus kommer. Trivs så himla bra!
 
 
Gäsp, gäsp - så här ser jag nog ut ganska ofta nu för tiden. Vet inte om det är järnbristen som jag fick konstaterat för en månad sedan (äter tabletter nu) eller om det bara är allmänt gravidtrött? Oavsett vilket, trött är jag de flesta av dygnets timmar nu för tiden. 
 
 
Jolie tog så många fina bilder på mig och Andreas idag. Min favoritlåt just nu är nog Curly Sue, älskar den och den stämmer så bra på min Andreas. Förutom att han är mörkhårig med rakt hår och inte blond med lockigt hår som Sussi, som låten är tillägnad till. Älskar låten oavsett och älskar mannen i mitt liv. I will love you til the day I die ♥
 
Hoppas ni har haft en fin söndag? Nu ska jag dyka ner i soffan bredvid Jolie en stund innan nattning. Hoppas, hoppas att vi håller oss friska nu och får en hel vecka med skola och jobb.
 
Stor kram från mig!



Höstig Ljung

Hej vänner!
 
Vi hade planerat att åka på Candy World (lekland) idag då jag lovade Jolie det när hon var som sjukast för ett par veckor sedan. Vi landade på totalt tre sjukveckor och i måndags var hon i skolan igen för första gången på lika länge. Fortfarande lite förkyld / hostig men det är hon alltid den här tiden på året. Hur som helst, det var en pigg tjej som traskade in till oss 06:30 imorse och var SÅ lycklig över att vi idag skulle åka på Candy World. Men. Ett par minuter senare säger hon att hon känner sig konstig och ytterligare ett par minuter senare kommer en kaskadkräkning. Hej magsjuka!
 
Jag får så ont i mammahjärtat då hon varit sjuk så länge nu och är så ledsen över att missa skola, vänner och annan lek. Älskade ungen min. Hoppas, hoppas det är snabbt övergående!
 
 
Något helt annat nu - för några veckor sedan, eller ja snarare snart en månad sedan, köpte vi hem massa ljung jag och Jolie. Mina blomkorgar på bron har annars fått dö ut med sommaren men i år var jag så sugen på att ha fint även under hösten och förhoppningsvis en bit in i december. Det sägs ju att ljungen kan stå sig fin hela vintern om en sköter den rätt. Får ser hur jag lyckas med det men just här och nu är den så fin!
 
 
Jolie valde denna blåa ljung och korg. Inte min favorit, hehe, men hon älskar blått och det blev faktiskt ganska fint ändå med lite avstånd från de andra. Det finns ju hur många fina färger som helst på ljungen nu för tiden!
 
 
Även blomlådan fick ljung i sig, en mer skogslik sådan, och den gör sig fint bredvid våra stora Thujor. Resten av trädgården ser ut lite som hej- kom-och-hjälp-mig med ogräs som skulle behöva rensas både här och där. Jag har dock insett mina begränsningar denna höst med graviditeten och allt vad det innebär så att ens få ljungen på plats var ett projekt i sig som jag är så glad att jag lyckades med. Nöjer mig därför så och blundar för resten.
 
Nu ska jag återgå till soffan och pyssla om sjukligen litegranna. Vet att ni är flera som önskar att bloggen uppdateras mer regelbundet och tro mig, det vill jag med, men denna höst har varit något utöver det vanliga. Gravid med komplikationer, renovering hemma, ny tjänst på jobbet och konstant sjukt barn. När ork, energi och tid finns står bloggen högt på priolistan igen men just här och nu kommer den lite i andra hand. På Instagram uppdaterar jag dock lika ofta som vanligt.
 
Kram kram på er!



Annonsera här »