Vinterfotografering

Hej vänner!
 
En fotografering kan verkligen vara en investering för livet och jag är SÅ glad och tacksam över bilderna Madeleine skapade åt oss för ett par veckor sedan. Att få magen förevigad betyder så mycket för mig då det mest sannolikt är sista gången jag bär ett barn. Familjebilderna blev som en extra bonus och jag är kär i varenda bild. Efter julhelgerna ska vi beställa några förstoringar att hänga upp här hemma. 
 
Vinterbilder kan verkligen bli helt magiska med rätt fotograf och trots ganska tråkiga förhållanden (regn och tö innan = relativt grå omgivning) på vår fotografering så lyckades Madeleine att göra det allra bästa och jag är så himla nöjd. Tack, tack, tack ♥
 
 
Jag rekommenderas å varmast att boka en vinterfotografering med Madeleine. Tänk att få göra en fotografering i januari i pudersnö? Vi längtar redan till nästa, det blir dock framåt våren när lillebror är här och redo för att vara med på foto utanför magen ♥
 
© Alla bilder är fotograferade av fotograf Madeleine Englund i Sundsvall



10 december

Vad hände med tiden mellan den 1 december och den 10 december? Swish sa det i alla fall och jag har knappt hunnit märka att dagarna har passerat. Kanske för att de varit fullmatade med både det ena och det andra? 
 
 
Imorgon påbörjar jag min sista jobbvecka innan föräldraledigheten och det känns på ett sätt väldigt bra och på ett sätt väldigt skrämmande. Jag har som skjutit på det hela tiden och tänkt "bara en vecka till" men så förra veckan blev jag påmind om att vi faktiskt snart är fullgångna och att det är hög tid att börja tänka på refrängen. Nu på onsdag den 13:e går vi in i vecka 38. Overkligt!
 
Hoppas ni har haft en fin andra advent och GRATTIS på namnsdagen alla Malin där ute! Idag är vår dag ♥



När tiden står stilla

Hej vänner!
 
Ja, när tiden står stilla samtidigt som dagarna springer iväg kan en fundera hur den ekvationen går ihop? Just nu är det nämligen exakt så det känns. Graviditetsmässigt känns det som att dagarna släpar sig fram och att klockan står och tickar på samma ställe samtidigt som dagarna går så snabbt så jag inte hinner med hälften av det jag vill. Som att blogga till exempel. Nu har jag dock satt ett datum som är sista dagen på jobbet vilket känns väldigt konkret och definitivt samtidigt som det känns jätteskönt. Jag har tidigare inte alls varit mentalt redo för att "gå hem" men nu är jag nog så redo en kan bli. 
 
I helgen drog vi igång första julbaket jag och Jolie och pepparkakor fick bli först ut. Med köpedeg från Ica, såklart. Min förhoppning är att hinna med lite lussebullar nästa helg och kanske några småkakor veckan därefter. Vi vet ju inte exakt när lillebror behagar komma så mitt önskade läge är att känna att jag är i fas med allting inom några veckor. Inklusive julbaket :)
 
 
Ni som följer mig på Intstagram har säkert sett att vi även hann med en gravidfotografering i helgen. Min älskade Madeleine såg till att föreviga både magen och hela familjen. Jag visste sedan tidigare att bilderna skulle bli bra men när jag igår kväll fick se sneak peeks kom tårarna av glädje. Så himla fina bilder och jag längtar efter att få upp dem på väggarna här hemma. Ska såklart visa i bloggen sedan när jag fått bilderna levererade. 
 
Hoppas att jag snart hinner uppdatera här igen, om inte annat blir det när jag tar ledigt från jobbet. Då kommer jag ha hela dagar att fylla med bloggande, åtminstone till lillebror anländer, hihi :)
 
Stor kram!



"Mamma!"

Här fortsätter snön att ösa ner och det är så himla mysigt. Jag älskar det och det gör så mycket för sinnet. Lite samma effekt som när solen tittar fram efter veckor av regn. Tyvärr ser det ut att bli just regn på torsdag men jag hoppas att prognosen har fel och att vi får behålla det vita och fluffiga!
 
Jag har jobbat hemifrån idag så för att få igång energin för dagen gick jag imorse ut och ställde mig ute på gården. Jag kan ju knappt gå eller röra mig ute så en promenad var helt uteslutet men jag vill ändå komma åt den friska luften. Så jag klädde kort och gott på mig jacka, mössa och halsduk och gick sedan ut och stod där rakt upp och ner. Njöt av luften och av att bli helt pudrad med snö. 
 
 
Nu ska jag åka in till stan för att hämta Jolie på skolan. Hon åkte med Andreas in imorse men han jobbar sent ikväll så det blir hon och jag hemma i eftermiddag. Älskar att hämta henne på skolan/fritids - det värmer hela hjärtat när jag ser hur hon lyser upp när jag kommer. Oftast i kombination med ett glatt "Mamma!" ♥



Från noll till hundra

Hej vänner!
 
Vi vaknade igår till ett underbart vinterlandskap där snön vräkte ner. Älskar när vintern kommer med besked och det gjorde den verkligen i helgen. Från noll till hundra!
 
 
Vi åt frukost tidigt, för att vara helg, igår och redan klockan nio på morgonen var vi utanför dörren då Jolie var helt lyrisk. Hon och Andreas byggde snötroner medan jag slog mig ner som en michelingubbe på en stol bredvid och kollade på. Så mysigt!
 
Testade nya kameran lite också och oj så mycket jag har att lära mig. Tror jag får börja inomhus i lugn och ro. Alternativt en dag utomhus när det inte snöar - blev så stressad av att nya, fina kameran fick snö på sig, haha :) Sedan har vi det här med redigering också. Blir inte klok på färgerna. Bilderna ser så olika ut beroende på vilken skärm jag tittar på. Som sagt - träna, träna och lära, lära både när det kommer till fotografering och redigering. Ser dock bara framemot det, så kul!
 
Hoppas ni har haft en fin helg ♥



Canon Eos 6D Mark II

Hej vänner!
 
Titta, titta, titta vad som kom med posten tidigare i veckan. Kameran jag drömt om sedan den släpptes i somras och modellen (fullformat) som jag drömt om i flera år nu. En Canon Eos 6D Mark II.
 
Jag har fått kameran i present av Andreas och det är nog den finaste materiella present jag någonsin fått. Inte för kronorna den kostar i sig, eller jo, det är den finaste på det sättet också men för det emotionella värdet i den. Jag har senaste månaderna mått så dåligt när jag blivit mer eller mindre fången i min egen kropp. Cykling, träning och fotografering är mina tre stora passioner när det kommer till att göra något för mig själv och för att jag tycker det är roligt. De två förstnämnda fick jag sluta med för ett halvår sedan - först på grund av hyperemessisen och sedan på grund av min svåra foglossning. Fotografering har jag kunnat göra men då jag slitit med en gammal kamera som inte beter sig och ett icke fungerande objektiv så dödades tålamodet och passionen för det ganska snabbt i somras. 
 
Så ja, jag har varit låg, nere och nästan deprimerad till och från senaste månaderna. Den lilla energi som funnits har gått till Jolie och jobbet - typ så. Att ta en promenad ens till brevlådan eller göra något för mig själv har varit uteslutit. Så när Andreas i veckan kom och sa att jag skulle få kameran började tårarna att rinna. Av glädje och tacksamhet. Svårt att förmedla känslan men ni som haft riktigt jävliga graviditeter vet hur det är och vad jag pratar om.
 
Så - nu ska jag lära mig min nya kamera. Fota hemma från soffan. Se om jag kan få Jolie att ställa upp som testmodell. Träna, träna och lära, lära. 
 
TACK ÄLSKLING ♥
 



Giveaway - Träningskläder för gravida!

Hej vänner!
 
Jag har precis postat en tävling på min Instagram där ni kan vinna ett set med träningskläder från Training for Pregnant. En fantastiskt bra tävling med enkla regler och ett superpris så in och tävla om ni är sugna. Ni hittar mig som vanligt under @malinsblogg - tips, tips!
 
 
I eftermiddags var vi till barnmorskan, jag och Andreas. Vi har en del vi besöker denna graviditet - specialistmödravården, neurologen, specialistläkare, rehabiliteringen samt vår "vanliga" barnmorska och det var dit vi var idag. Lillebror ligger fortfarande långt ner och följer sin egna lilla kurva fint. Bra värden på mig med vilket känns så skönt med tanke på att det mesta annat är jobbigt denna graviditet. Skönt med ett OK i baken. Nu har vi ett besök till inplanerat hos barnmorskan och förhoppningsvis blir det besöket det sista.
 
Imorgon ska jag till Östersund där jag har möten över dagen och efter det är det dags för helg. Längtar. Jag får inte riktigt ihop det med min sjukskrivning kontra jobb så en vilohelg känns efterlängtat!



Syskonmatcha

Hej hej!
 
Jolie är egentligen på gränsen till att kunna ha storlek 128 som är den största storleken hos Newbie men när jag såg dessa leggings för ett par veckor sedan kunde jag inte låta bli. Drömmen att få så där nördigt syskonmatcha sina små ni vet. Hoppas, hoppas byxorna kommer passa Jolie och att vi åtminstone kan få ett par fina bilder på henne och lillebror i likadana byxor när han kommit till världen. Små oviktiga men viktiga grejer att drömma om!
 
 
Vi har precis ätit middag och Jolie leker nu med sin bästis som bor granne med oss, Andreas lägger klinkers tillsammans med sin pappa i vår tvättstuga och jag ligger i sängen och bloggar. Andreas bytte jobb förra veckan och börjar nu visserligen tidigare på morgnarna men slutar också 1,5 timme tidigare på eftermiddagen. Nu när jag är sjukskriven på 50% känns det himla lyxigt att middagen är uppäten och disken är bortdukad när klockan slår 17:00. Att jämföra med när båda jobbade till minst 17:00 varje dag, sedan en halvtimmes bilfärd hem och rätt var det var så var klockan 19:00 innan allt var klart. 
 
Har förresten fått världens finaste present av Andreas i helgen. Inte fått hem den ännu men ska visa när jag fått den. Blev så glad att jag började gråta. En liten teaser till er sådär, hihi!
 
Måndagskram!



Så typiskt!

Hej vänner!
 
Åh, så typiskt! Jag hade precis tagit mig energi och ork att skriva ett långt uppdateringsinlägg om mitt dåliga mående senaste tiden, varför det varit bloggtystnad och hur fantastisk min älskade sambo är som bär hela familjen just nu. I samma sekund som jag tryckte på publicera försvann hela inlägget och det var bara rubriken kvar? Så typiskt och så tråkigt. Tvärrr orkar jag inte skriva om allting just nu men vill ändå säga hej till er så - hej hej!
 
Hur mår ni?
 
 
Nu när bloggtystnaden är bruten, om än inte med det jag ville förmedla, så hoppas jag att vi hörs redan imorgon igen. Har verkligen saknat att blogga och ska försöka ta mig ork till det framöver. Tid har jag egentligen i mängder då många timmar spenderas i soffan numer, så bara huvudet är med mig så ska det fungera att blogga mer frekvent. Jag hoppas det. Saknar bloggen och saknar kommunikationen med er!
 
Hoppas ni har en fin lördagskväll. Kram kram!
 



Gravid Vecka 30

Jag ligger uppkrupen i sängen, nyduschad och redo för att sova men tänkte passa på att skriva några rader i bloggen innan jag sluter ögonen. Jag är SÅ trött om kvällarna nu och det känns som att jag lägger mig tidigare och tidigare för varje kväll. Det är säkert en kombination av att kroppen och huvudet är allmänt gravidtrötta samtidigt som jag börjar ha extrem sömnbrist på grund av foglossningen. Sova med foglossning är projekt omöjligt.
 
Idag gick vi in i vecka 30 och jag börjar nästan se mållinjen där borta. Längtar efter lillebror men längtar så otroligt mycket mer efter att inte vara gravid. Det kanske låter avigt men lillebror kommer när han kommer och är då så välkommen. Graviditeten i sig däremot vill jag kicka ut genom dörren med detsamma. Det sägs att kvinnokroppen är gjord för att bära och föda barn och så är det säkert till viss del. Men alla kvinnokroppar är inte gjorda för det. Min är det inte. Tack vare vår sjukvård idag klarar min kropp av det ändå men hade det varit förr i tiden hade den ej gjort det och jag hade med största sannolikhet varit en som naturen sållat bort i processen. Jag hade aldrig överlevt Jolies förlossning och komplikationerna efter det. Så - jag älskar barn, men hatar att vara gravid då min kropp samarbetar till 0%.
 
Dagens jag och dagens mage  i vecka 30
 
Jag vill avsluta inlägget med att skriva samma sak här som jag gjorde på Instagram igår. TACK för alla fina kommentarer, mejl och hjärtan på mitt föregående inlägg. Jag tvekar ofta hur öppen jag ska vara men med er som följare är det verkligen lätt att vara öppen. Inte ett elakt ord och nästan inga oönskade tips och råd alls. Bara 99% kärlek. TACK ♥
 
Nu ska jag släcka ner datorn och säg hej till käre John. Natti natti!



Kromosomavvikelse

Hej vänner!
 
Hoppas ni mår bra? Idag har vi varit på vårt sjätte ultraljud för lillebror i magen och jag känner mig nu redo att dela med mig av det vi upplevt de senaste tio veckorna. 
 
Redan från början gjorde lilla grodan klart för oss att denna graviditet skulle bli full av oro men vi kunde ändå inte föreställa oss hur oroligt det skulle bli. I vecka åtta gjorde vi första ultraljudet och i vecka nio fick vi göra det andra. Jag vet att det är många som längtar och vill göra fler ultraljud än de som erbjuds men att få göra många ultraljud när skälet är medicinskt är inte roligt och inget jag sett framemot. Anledningen till ultraljudet är ju då att något inte riktigt stämmer. 
 
Efter vecka nio bestämdes att vi inte kan göra så mycket mer än att vänta och se över de kritiska veckorna fram till vecka 13+0 då den största missfallsrisken är över. Så vid nästa ultraljud, vilket var rutinultraljudet i vecka 18, hade jag nästan börjat slappna av. Jag hade börjat känna de klassiska fjärilarna i magen och till och med de små första buffarna. Vi hade klarat de kritiska veckorna och var inför rutinultraljudet inte särskilt oroliga.
 
Så kom då dagen för rutinultraljudet och på grund av de tidiga komplikationerna var vi inbokade hos en specialistläkare. Snabbt fick vi veta att grodans hjärta tickade som det skulle vilket varit ett litet orosmoment - med min epilepsi har nämligen bebis en förhöjd risk att födas med hjärtfel. Men hjärtat såg så fint ut att det bedömdes att det på grund av det inte skulle behövas något mer tillväxtultraljud. Så skönt. Därefter scannades det vidare och även hjärnan såg fin ut och likaså magsäcken. Vi fick veta att vi med största sannolikhet väntar ett friskt barn, underbara magiska ord som alla blivande föräldrar vill höra, men att bebis inte riktigt växer som den ska. Hen, vi visste ju inte att det var en han då, växte osymmetriskt. Läkaren lugnade oss med att det ibland kan vara så här men att vi skulle göra ett nytt ultraljud om ett par veckor och då skulle allt se bra ut och vi kunde släppa avvikelsen. Så både jag och Andreas kände oss rätt lugna när vi lämnade även om det såklart gnagde i bakhuvudet att allt inte var helt perfekt. Väl hemma började jag, såklart, att googla på avvikelsen vi fått med oss och snabbt kom det upp kromosomfel. Jag försökte dock att inte leka google-doktor utan valde att lita på läkarens ord men det var ändå två långa veckor tills vi fick komma in på nästa ultraljud.
 
Inför ultraljud nummer fyra i ordningen var jag således väldigt nervös men försökte samtidigt att tänka positivt. Läkaren hade ju sagt att allt förmodligen skulle se jättebra ut vid detta ultraljud. Så både jag och Andreas var väldigt inställda på att det skulle se bra ut. Kallduschen blev därför stor när avvikelsen kvarstod och till och med hade blivit större än förra gången. Denna gång satte sig läkaren ned med oss och förklarade efteråt vad detta kunde betyda. Precis som jag googlat - barnet kan ha ett kromosomfel. Jag fick en sådan klump i magen och tårarna brände bakom ögonlocken. Läkaren förklarade sedan att han skulle skicka bilderna till en specialist på området och sedan återkomma till oss med vidare plan så snart som möjligt, kanske redan samma dag.
 
Jag åkte tillbaka till jobbet men kunde inte alls koncentrera mig och ett par timmar senare ringde vår läkare upp. Han hade då konsulterat två specialister som båda bekräftat det han tidigare sagt till oss. Han förklarade vidare att de i dagsläget inte ville göra ett fostervattenprov då jag helt enkelt var för långt gången i graviditeten och risken inte överväger fördelarna vilket jag var helt enig om. Sedan berättade han att trots att tekniken kommit långt 2017 så är inte ultraljud utformade för att upptäcka kromosomfel. Ultraljud är till för att se så kallade hårda avvikelser - till exempel att hjärtat har ett fel eller att en hand saknas. Kromosomfel räknas som en mjuk avvikelse där de kan se markörer och tendenser men inte säga helt säkert.
 
Efter att ha avslutat ett långt samtal med läkaren åkte jag hem från jobbet och det började sjunka in på riktigt. Kromosomfel. Vilket kromosomfel var första frågan som kom upp? Trisomi 21 (Downs syndrom) kändes inte skrämmande men jag var totalt livrädd för någon av de mer allvarliga avvikelserna som Trisomi 13 eller Trisomi 18. Ovissheten i att inte veta om barnet bär en avvikelse eller ej kände både jag och Andreas att det är en sak. Men ovissheten att inte veta om barnet bär en avvikelse som innebär att det kommer överleva förlossningen eller ej kändes helt fruktansvärd. 
 
Ytterligare ett par dagar gick innan vi var i kontakt med en specialistläkare igen. Den dagen blev en av de bättre dagarna under denna graviditet. Vi fick då veta att barnet inte visar några tecken på att det skulle vara Trisomi 13 eller Trisomi 18 utan att om hen har en avvikelse så är det Trisomi 21. Lyckan och lättnaden i det beskedet går inte att beskriva. Vidare berättade läkaren att barnet i övrigt är FRISKT. Ett barn kan alltså födas sjukt med downs syndrom och ett barn kan födas friskt med downs syndrom. Själva kromosomavvikelsen är ingen sjukdom. Även detta lättade oss så otroligt mycket. Läkaren avslutade samtalet med att ni kommer få ett friskt barn med eller utan kromosomavvikelse och det kommer bli jättebra oavsett. De orden har jag klamrat mig fast vid denna graviditet ♥
 
 
Efter senaste samtalet med specialistläkaren har vi gjort två ultraljud till där det senaste alltså var idag. Varpå det ultraljudet för några veckor sedan vi fick veta att det är en liten lillebror som gömmer sig där inne. Han utvecklas precis som han ska och då allt idag så jättebra ut bestämdes det idag att vi nu slipper fler ultraljud innan förlossningen om inget oväntat inträffar. Det känns så himla skönt. Vår lilla pojke är frisk och mår bra och följer sin egna kurva som han ska. Om han bär en avvikelse eller ej vet vi fortfarande inte och kommer inte att få veta innan förlossningen heller. Det är en gissningslek och läkarna har försökt räkna på riskerna för oss där vi fått siffror mellan 33 till 50% risk. Alltså en på två eller en på tre. I dagsläget känner jag att risksiffran inte spelar någon roll. Jag, och även Andreas, känner oss lugna och trygga med att det kommer blir SÅ bra oavsett. Huvudsaken är att lillebror är frisk och av allt att döma så är han det ♥



Curly Sue

Peppar, peppar verkar gårdagens magsjuka blåsa förbi lika snabbt som den kom och vi har idag haft en betydligt piggare tjej här hemma. Så himla skönt. Jag var så sugen på en riktig skogsutflykt men då jag knappt tar mig utanför hemmets gränser just nu på grund av foglossningen och då vi dels inte visste hur mycket Jolie skulle orka och dels inte ville riskera att smitta någon vi eventuellt skulle möta fick det istället bli picknick på hemmaplan. Vi packade väskan med korv, kakor och varm choklad och med skogen som granne på baksidan av huset fick vi en riktigt mysig picknick tillslut ändå. 
 
 
Vi bor så himla bra - ute på landet fast ändå med grannar. Tre av fyra sidor av gården har utsikt likt den ovan och mot en sida har vi en liten skogsdunge innan grannarnas hus kommer. Trivs så himla bra!
 
 
Gäsp, gäsp - så här ser jag nog ut ganska ofta nu för tiden. Vet inte om det är järnbristen som jag fick konstaterat för en månad sedan (äter tabletter nu) eller om det bara är allmänt gravidtrött? Oavsett vilket, trött är jag de flesta av dygnets timmar nu för tiden. 
 
 
Jolie tog så många fina bilder på mig och Andreas idag. Min favoritlåt just nu är nog Curly Sue, älskar den och den stämmer så bra på min Andreas. Förutom att han är mörkhårig med rakt hår och inte blond med lockigt hår som Sussi, som låten är tillägnad till. Älskar låten oavsett och älskar mannen i mitt liv. I will love you til the day I die ♥
 
Hoppas ni har haft en fin söndag? Nu ska jag dyka ner i soffan bredvid Jolie en stund innan nattning. Hoppas, hoppas att vi håller oss friska nu och får en hel vecka med skola och jobb.
 
Stor kram från mig!



Höstig Ljung

Hej vänner!
 
Vi hade planerat att åka på Candy World (lekland) idag då jag lovade Jolie det när hon var som sjukast för ett par veckor sedan. Vi landade på totalt tre sjukveckor och i måndags var hon i skolan igen för första gången på lika länge. Fortfarande lite förkyld / hostig men det är hon alltid den här tiden på året. Hur som helst, det var en pigg tjej som traskade in till oss 06:30 imorse och var SÅ lycklig över att vi idag skulle åka på Candy World. Men. Ett par minuter senare säger hon att hon känner sig konstig och ytterligare ett par minuter senare kommer en kaskadkräkning. Hej magsjuka!
 
Jag får så ont i mammahjärtat då hon varit sjuk så länge nu och är så ledsen över att missa skola, vänner och annan lek. Älskade ungen min. Hoppas, hoppas det är snabbt övergående!
 
 
Något helt annat nu - för några veckor sedan, eller ja snarare snart en månad sedan, köpte vi hem massa ljung jag och Jolie. Mina blomkorgar på bron har annars fått dö ut med sommaren men i år var jag så sugen på att ha fint även under hösten och förhoppningsvis en bit in i december. Det sägs ju att ljungen kan stå sig fin hela vintern om en sköter den rätt. Får ser hur jag lyckas med det men just här och nu är den så fin!
 
 
Jolie valde denna blåa ljung och korg. Inte min favorit, hehe, men hon älskar blått och det blev faktiskt ganska fint ändå med lite avstånd från de andra. Det finns ju hur många fina färger som helst på ljungen nu för tiden!
 
 
Även blomlådan fick ljung i sig, en mer skogslik sådan, och den gör sig fint bredvid våra stora Thujor. Resten av trädgården ser ut lite som hej- kom-och-hjälp-mig med ogräs som skulle behöva rensas både här och där. Jag har dock insett mina begränsningar denna höst med graviditeten och allt vad det innebär så att ens få ljungen på plats var ett projekt i sig som jag är så glad att jag lyckades med. Nöjer mig därför så och blundar för resten.
 
Nu ska jag återgå till soffan och pyssla om sjukligen litegranna. Vet att ni är flera som önskar att bloggen uppdateras mer regelbundet och tro mig, det vill jag med, men denna höst har varit något utöver det vanliga. Gravid med komplikationer, renovering hemma, ny tjänst på jobbet och konstant sjukt barn. När ork, energi och tid finns står bloggen högt på priolistan igen men just här och nu kommer den lite i andra hand. På Instagram uppdaterar jag dock lika ofta som vanligt.
 
Kram kram på er!



Träningskläder för gravida

Jag inspireras så mycket av människor som har det där drivet att skapa och förändra och då bara inte inom träningsbranschen. Entreprenörer, småföretagare eller volontärer - de som gör det där lilla extra, som har modet, drivet och energin, jag hämtar inspiration hos dem alla. 
 
En sådan person är Lina. När hon blev gravid 2014 upptäckte hon den stora luckan på marknaden efter träningskläder för gravida. Detta är något jag själv reagerat över då en idag kan köpa träningskläder i varenda butik men för gravida är utbudet så dåligt, nästintill obefintligt. Hur som helst - det jag och säkert många andra med mig reagerade på valde Lina att inte bara reagera på utan också agera. Vips så var klädmärket Training for Pregnant fött. Ja, inte bara vips utan såklart hårt arbete också, men ni förstår poängen.
 
Lina kontaktade mig för ett par månader sedan för ett samarbete och hur mycket jag än älskade idéen med kläderna så är jag alltid skeptisk och väldigt kräsen när det kommer till just träningskläder. Lina skickade mig då några kläder för prov, helt utan motkrav, och där började min kärlekshistoria till detta märke. För mig är det viktigt att ni som följer mig vet om min relation till företag och hur jag jobbar med dem. Jag ser mig själv som ambassadör för Training for Pregnant men detta inlägg är inte köpt eller sponsrat på något vis. Good to know.
 
Om jag ska rekommendera två plagg till er väljer jag följande:
 
The Long Tights - Ett par träningstight med hög midja och perfekt stöd. Som gravid får jag panik om något sitter för hårt över magen utan stödet måste vara lagomt för att använda det mest svenska ord som finns. Dessa tights lever upp till det och sitter bra även över rumpa, lår och ben. Normala i storlek och sitter än så länge lika bra nu som när magen var mindre. Räknar med att de kommer hänga med hela graviditeten och förmodligen även några månader efteråt då magen som bekant inte försvinner i samband med förlossningen.
 
The Long and Loose - Detta är mina absolut favoritbyxor som jag typ bor i. För den som gillar att träna i fluffiga byxor är det ett utmärkt val men jag använder mina till typ allt. Jag jobbar i dem, jag har dem som mysbyxor hemma och igår fick de agera överdragsbyxor när jag och Jolie var ut en sväng i höstrusket. Dessa byxor är lite av denna graviditets räddning. Eftersom jag mest troligt kommer bli förlöst med planerat snitt så räknar jag kallt med att dessa byxor kommer vara en favorit lång tid efter förlossningen också då det inte är en hit att ha tighta byxor över ett snittärr, talar av erfarenhet här. Det är dessa byxor jag har på mig på bilderna nedan.
 
 
Tröjan på bilden är också lite av en favorit, så himla skönt att inte behöva gå och dra ner tröjan hela dagarna utan att den sitter där den sitter. Igår gick vi in i vecka 27 och jag räknar med att kunna använda kläderna hela graviditeten igenom.
 
Hoppas ni har en fin torsdagskväll - jag ska strax stänga ner dator och hoppa i säng. Fredag imorgon med fullt ös på jobbet och sedan väntar en kickoff i Jämtland i helgen. 
 
Kram på er!



ÄNTLIGEN

Efter två veckor hemma från skolan, antibiotika i dagarna fem och x antal timmar på soffan börjar vi nu se en vändning för Jolie. Äntligen. Energin börjar komma tillbaka i henne ögon och likaså det där busiga leendet vilket är helt underbart att se. Hon är ofta sjuk men denna gång har verkligen tagit priset och jag har haft så ont i mammahjärtat av att se henne ha det så jobbigt. 
 
Hur hon firade idag? Genom att överge soffan för första gången på fjorton dagar och istället skapa sig en myshörna på golvet, haha! Älskade unge ♥
 
 
Ikväll ska jag köra henne till Mattias så tar han veckans två sista VAB-dagar. Jag har lättare än honom att kombinera jobb och VAB men det blir ett himla pussel med schemat och långa dagar så det ska bli skönt att få fokusera på jobbet till 100% nu torsdag och fredag. Har så svårt att lämna bort henne när hon är sjuk, även om det är till hennes pappa, men nu när hon är piggare känns det mer okej. Några dagars vila + antibiotika till så hoppas vi att hon kan gå i skolan igen på måndag.



Tavla Eucalyptus

- Samarbete med Poster Store - 
 
Jag har, liksom många andra, en längre tid varit svag för Eucalyptus. De får gärna finnas med i helgbuketten men jag köper dem även bara som de är och placerar ut i små vaser här och där och jag gillar även att använda dem som dekoration direkt på bordet vid festliga måltider. När jag därför såg tavlan med just Eucalyptus som motiv kändes den så given. Tillsammans med tavlorna på pionerna kommer de bilda en fin tavelvägg som inger lugn i vårt sovrum när renoveringen där är klar.
 
Jag har precis startat upp ett samarbete med Poster Store och har fallit direkt för deras naturmotiv som innehåller så många stilrena posters. Gillar även att en kan beställa snygga tavelramar därifrån då det annars är väldigt typiskt mig att köpa en tavla eller beställa en fotoförstoring och sedan vänta ett halvår eller två med att köpa en passande ram till. Fler som har en tendens att göra så? Hehe!
 
Rabattkoden malinsblogg ger fram till den 2 oktober 15% rabatt på hela sortimentet hos Poster Store. Kika gärna in för det finns så mycket fint!
 
 
Just nu står tavlorna på golvet då renoveringen inte är klar ännu. Ska såklart visa er resultatet när de är uppe på väggen sedan. Kommer bli så bra!
 
- Samarbete med Poster Store -



Höstbukett

Älskar verkligen min höstbukett som jag fick i lördags av Andreas. Snöat in helt på det vinröda i höst och gärna i kombination med lila och rosa så denna bukett var verkligen mitt i prick. Matchar ljusen bredvid så fint med!
 
 
Vi VAB:ar idag, eller som vanligt lite VAB-VOBB-JOBB för mig men det går bra det också. Jolie har varit hemma från skolan i två veckor nu strax och åkt på den ena infektionen efter den andra. Nu går hon på antibiotika sedan i fredags så vi hoppas, hoppas att det vänder nu.
 
Lillebror i magen buffar på och hänger med i bara farten där inne. Vissa dagar har jag tid, ork och energi att lägga mycket tankar på graviditeten men som nu när Jolie är sjuk så kommer den i andra hand. Sådan skillnad på att vara gravid första gången jämfört med andra gången, helt klart. Tanken slog mig precis att om tre månader är det jul (!) och då kan han mycket möjligt redan vara här. Märklig och mäktig känsla som är svår att greppa på riktigt. Tror att vi inte helt kommer förstå förrän han faktiskt är här - där är det ingen skillnad från förra gången ♥



Långt över hälften

Gäsp, gäsp och hej, hej!
 
En kan ju vara trött och så kan en vara sådär galet trött. Ikväll är jag det sistnämnda. Sitter och gäspar och gäspar och väntar på att klockan ska slå 21:00 så att det blir lagligt att gå och lägga sig. Typ så. Det märks liksom att kroppen är gavid på riktigt nu och att jag blir sliten snabbare än vanligt. Jag tänker att jag fortfarande är rätt i början av graviditeten men idag gick vi in i vecka 26 så vi har ju passerat långt över hälften. Tiden springer iväg och sommaren känns plötsligt väldigt avlägsen. Snart är det december / januari och vi har vår lilla groda här!
 
 
Efter flera dagars sjukdom/VAB med Jolie tog idag hennes pappa över den stafettpinnen och jag gjorde en heldag på jobbet. Så glad och tacksam över att det fungerar att jobba på 100% fortfarande trots foglossning. Hoppas att det kommer gå så länge som bara möjligt. Jag älskar att jobba och blir väldigt rastlös hemma nu när jag inte kan göra något vettigt just på grund av foglossningen. Så jag håller tummarna att 100% ska fungera en period till och förhoppningsvis hela vägen fram till förlossningen.
 
Nej, nu är ju klockan faktiskt 21:05 så nu ska jag publicera inlägget och sedan krypa ned i sängen. Drömt om att gå och lägga mig sedan klockan 19:30 nu, haha, men vet att det oftast inte blir någon bra sömn om jag lägger mig innan 21:00. Men nu, äntligen, hihi!
 
Kram på er ♥



It's a BOY

Hej vänner! 
 
Här har en vecka till sprungit förbi och idag var det dags för ultraljud nummer fem för denna graviditet. Med Jolie gjorde vi ett ultraljud + att vi betalade för ett privat 3D-ultraljud men det var liksom det. Motsatt till denna graviditet. Så denna lilla krabat i magen har gjort oss gråhåriga från start. Alla ultraljud denna graviditet har varit enbart på medicinsk grund och det stannar visst inte vid fem stycken heller. Om ett par veckor är det dags igen. 
 
Som jag nämnt tidigare så har vår älskade lilla groda en avvikelse och allt har sedan rutinultraljudet varit väldigt ovisst med många känslor upp och ner och så är det fortfarande. 
 
Men, idag fick vi i alla fall ett frågetecken mindre, ett egentligen obetydligt sådant i sammanhanget, men ändå. Just nu känns det skönt att fokusera på det vi faktiskt vet. Och det där "kansket" vi fick på rutinultraljudet är nu bekräftat - vi väntar en LILLEBROR ♥
 
Stolt storasyster som "beställt" just en lillebror och foton från dagens UL ♥
 
Jag har tidigare inte förstått hur man lyckas se om det är en kille eller tjej på ultraljudet men idag tog sig läkaren tid att visa och förklara ordentligt. Hon körde bilderna i slowmotion och NU förstår jag, haha. Hon sa även att de ju aldrig får säga 100% men ja - både jag, Andreas och hon vågar nog säga att det inte är någon tvekan om saken längre. Älskade lilla lillebror!



Vår lilla L ♥

Jag älskar den här bilden på vår lilla gladfis i magen. Visst ser det ut som ett riktigt leende? Ultraljudsbilderna sitter på kylskåpet och jag blir varm i hjärtat varje gång jag ser dem. Kan det vara en liten L som ska komma till oss? Jag och Jolie är överens och Andreas är halvt med på tåget så vi får se vart det landar, hihi ♥
 
 
Dagarna skenar iväg här och tyvärr gör min foglossning likaså. Igår grät jag hela kvällen för att jag hade så ont, eller snarare för att jag är så less på att ha så ont. Konstigt nog går det bättre om vardagarna då jag jobbar än då jag är hemma om helgerna. Förmodligen för att jag för stunden inte jobbar så mycket fysiskt medan jag på helgerna tror att jag orkar mer än vad jag gör. Men då ska tilläggas att jag tar det jättelugnt på helger också, men kanske inte tillräckligt. Igår var det ett besök på Ikea på 60 minuter som knäckte mig totalt. På det stora hela har jag så stor respekt för foglossningen den här gången och försöker att hela tiden ligga steget före och förebygga. Håller tummarna att det ska gynna mig på något vis i längden.
 
Hur mår ni? Gravida som icke gravida? 



Annonsera här »