Några ord längs vägen...

Hej vänner!

Jag vet att ni är några som är nyfiken på hur det går för mig att komma tillbaka på min startvikt. Jag har tänkt att skriva ett inlägg om detta rätt länge nu men det har varit svårt för mig att formulera mig rätt då jag själv varit väldigt osäker en tid. Och då är det svårt att motivera andra. Men nu känner jag att jag fått ordning på kropp och knopp igen så nu ska jag försöka mig på ett inlägg i ämnet :)

Jag fastnade ganska länge och låste mig vid tanken att jag ska tillbaka på min startvikt. När jag varit på efterkontrollen och fick börja träna igen så rasade kilona i ett snabbt tempo. Men efter några månader började kurvan planas ut och det började gå väldigt sakta med viktnedgången. Som jag berättat tidigare så går jag ju på regelbundna BIA-mätningar för att hålla koll på att det är fett och inte muskler jag tappar. Och även fast mätning efter mätning såg bra ut så blev jag besviken varje gång att jag inte nått min startvikt... Min diestist (som även fått fungera som psykolog och personlig peppare, stackarn, hihi...) sa då åt mig att börja fokusera på något annat än vågen. Att jag skulle ändra mitt mål.

Även om jag visste att hon hade rätt från början så har det har tagit väldigt lång tid och många månader för mig att på riktigt känna att det är okej. Att jag inte ska låsa mig allt för mycket vid en siffra på vågen. Det kan ju trots allt skilja flera kilon mellan morgon och kväll. Och dricker jag en liter vatten under en timme, ja då väger jag ju plötsligt ett kilo mer. Hänger ni med?

Istället för att väga mig varje morgon ändrade jag mitt mål att jag skulle komma i favoritjeansen igen. Som ett delmål. För några veckor sedan kunde jag börja använda dem igen även om dom inte sitter så bra. Så nu är nästa delmål att jeansen ska sitta lika perfekt som de gjorde innan graviditeten. Och mitt stora mål är att jag ska komma i en form där jag känner mig nöjd med min kropp. Så målet är att komma i startform (eller bättre) och inte att komma i startvikt.

Sen rekommenderas det ju att man ska gå tillbaka till sin startvikt och det vill jag också göra. Men man ska nog inte låsa sig på en fast siffra. Förra veckan när jag vägde mig hemma var jag faktiskt tillbaka på min startvikt. Imorse när jag vägde mig hos dietisten vägde jag 3kg mer. Men jag känner mig inte "tjockare" idag än då och det säger ju ganska mycket.



Nu vill jag avsluta med några tips till er andra som kämpar med gravidkilon eller andra kilon:

♦ Ha gärna vikten som ett mål, men ha marginaler på vikten. Det är väldigt sällan du väger lika mycket hela tiden...

♦ Sätt gärna upp ett annat mål t.ex att du ska komma i favvisjeansen igen. Dela gärna upp målen i mindre delmål.

♦ Det tar tid att gå ner i vikt eller forma om sin kropp. Det sker inte över en natt eller under en vecka. Ha tålamod, var envis, ge inte upp och var beredd på några motgångar längs vägen. Deppa ihop och kom igen!

♦ Har du möjlighet ta hjälp av proffisionella människor såsom personlig tränare och dietist. Det kostar en del men är verkligen värt det! Jag har verkligen min dietist att tacka för att jag kommit så här långt.

♦ Tänk på att alla är olika! Jag gick upp över 20kg i min graviditet och vill självklart komma tillbaka till MIN startform. Din startvikt kanske var samma som när jag vägde som mest och ja, då är ju det ditt mål. Sluta jämför dig med andra!

♦ Ni är grymma! Puss & kram från mig ♥




Kommentarer

Bra skrivet! Eftersom jag ofta kommer i kontakt med liknande fall i mitt jobb, så vet jag att många (de flesta) stirrar sig blinda på vågen. Men muskler väger mer än fett brukar man ju säga :-) Tycker du är jättefin nu!



Kram Nina

Jag skulle också vilja poängtera att även om man kommit ner på sin startvikt igen, så har kroppen förändrats för många sedan graviditet och förlossning. Att höfterna blivit bredare tex. Jag gick ner alla mina gravkilon rätt så fort, men jag kan ändå inte ha mina gamla jeans, just för att kroppen förändrats i formen så att säga.



Så man ska inte stirra sig blind på siffrorna! Det viktigaste är ju att man blir stark och hälsosam igen :-) Och mår bra i sig själv och med sin kropp. Det tar ett tag för kroppen att komma tillbaka, den har varit med om en stor förändring. Det ska man inte glömma på vägen. Idag har många så himla höga krav på sig själva. Att dom ska gått ner sina gravkilon på en vecka och se ut precis som innan. Det är synd.



Bra inlägg!

Anonym

Jättebra skrivet tycker jag! Och vad modig du är som vågar skriva att du inte var nöjd men att du nu hittat ett bra läge för dig även om du inte nått ditt mål. För det är så jag tolkar det?



Sen undrar jag en grej om du inte kan visa en bild på ditt ärr efter snittet? Förstår om du inte vill det men jag kanske måste göra ett snitt och skulle gärna vilja se hur det ser ut... Därför jag vill vara anonym just nu också! Hoppas du förstår det!



Kram från en trogen läsare. Och jag tycker du är grym!

» Hanna

Samma här! Jag gick upp från 53 till 72,5 och nu väger jag 54 typ.. jag är nöjd! Fast det är ju lite slappt kvar i magen.. men däremot tränar jag ju inte heller..;P

Så jävla bra peppning! :)

Här har man gått ner lite mer än startvikten, dock så är kroppen helt annat. Större, bröst, plattare rumpa. Listan kan göras lång.. ;) Provade kläder igår på stan och blev riktigt besviken, då storleken inte längre var den samma då jag fick gå upp 1 storlek pga brösten. Snacka om en ledsen tjej som gick ut därifrån. Men dom blir väl mindre då jag slutar amma hoppas jag på! :)

Jag har ett mål och det är att bli normalviktig, mitt första mål var att gå ner på 2 siffrigt som jag inte vägt på över 2 år! Det var en riktig glädje med 2 siffrigt, men nu vill jag komma i en stl mindre på kläderna! :) Men jag är inte klar föräns jag kommit ner i normalvikt kurvan! :)



Dina ord peppade mig och fick mig att inse att vi alla har olika kroppar och att jag inte skall jämföra mig med andra! Tack för det fina du!

Kram

» Sara

Bra & sunt inlägg :)

Kram

Anonym

fast du är ju så smal så jag fattar fan inte vad du klagar på?

Tack för bra pepp! Själv har jag slängt mina riktigt "skinnyjeans" med tanken att OM jag väl kommer i dem igen så är de ju omoderna & jag istället vill köpa några nya! =) Själv har jag ett viktmål på 55kg, men om jag känner mig nöjd innan dess är jag beredd att stanna på den vikten!

Kram

Vilka bra ord Malin! -applåder-



Nu ska jag berätta något komiskt. Min vän Malin är här nere i Katrineholm på besök. Hon bor annars i Timrå och arbetar i Sundsvall. Igår skulle vi a en liten dejt på stan och under tiden jag väntade på henne så kikar jag runt bland hennes foton på Facebook. Och där dyker en bild på dig och henne upp! Haha, mycket komiskt!



Malin (Johansson) berättar sen hur ni känner varandra och Eleni, vars blogg jag också läser ibland. Haha. Jaa vad säger man? Världen är bra liten ändå!



Hoppas ni har en fin dag raringar! Kram

God kväll snygging..Så snyggt smal du har blivit efter graviditeten.Längtar tills man har kroppen tillbaka..gillar att vara gravid men nu får bebisen gärna komma till oss...kram kram

Bra pepp från dig Malin, det behöver jag verkligen. Är så så less på min kropp och alla överflödiga kilon så jag vet inte vad snart...



Jag gick bara upp 13 kg under graviditeten och gick ner allihopa bara nån vecka efter förlossningen men vikten var redan för hög när jag blev gravid.



Men efter sommaren och semestern ska jag och min sambo prova LCHF :)

Ett bra inlägg tycker jag. Jag tycker absolut att man ska ha som mål att nå sin startvikt, eller nära i alla fall, det beror på hur "hälsosam" vikten var innan. Sedan ska man nog tänka på att om man börjar träna och inte gjorde det innan, så kan man ändå väga mer om man lägger på sig muskler. Har hört av flera att de har gått ner till startvikt, men ändå inte kommer i jeansen lika bra. Själva kroppsformen har ändrats. Ha en fin kväll. Kram

Anonym:



Oj, ja en bild på ärret kan vi ordna även om det inte är så mycket att se enligt mig :) Lycka till med ditt kommande snitt, kommer gå jättebra ska du se!



Kram!

Det är så himla lätt att fokusera på de där siffrorna på vågen! Som du skriver så är det ju många gånger bättre att försöka hitta en annan måttstock. Det viktigaste är ju faktiskt inte vad man väger utan att man känner sig bekväm med sin kropp. Jag själv har tidigare varit väldigt fokuserad vid just antal kilo men känner att jag har ändrat min inställning lite grann sedan jag fick barn. Jag bryr mig fortfarande mycket om min vikt men jag inser nu att det finns mycket annat i livet som är minst lika viktigt att fokusera på.

Ha en fin kväll, stor kram!

» Hanna

Vad duktig du är! Själv har jag några kilon kvar efter graviditeten. Egentligen borde jag ta mig tid att träna eftersom det är då det verkligen blir resultat på fasthet osv. Den slappa magen försvinner ju inte med vikten så att säga. Superimponerad att du är så motiverad, dit har jag inte kommit ännu. Kram!

Lisa - Mamma till Alva och Noah

Ja tack säger jag - jag vill gärna se ut så jag med :P haha! Snygging :)


Kom ihåg






Trackback
Annonsera här »