Klump i magen

God morgon vänner! Denna måndag och nya vecka välkomnar jag med blandade känslor. Det är nämligen sista veckan som mammaledig tillsammans med mitt älskade barn. Nästa måndag vid den här tiden ska hon skolas in på förskolan. Jag önskar jag kunde skriva att det känns bra, att det ska bli skönt och att jag ser framemot det men det kan jag inte. Jag gruvar sönder mig inför detta och har en stor klump i magen. Kan inte hålla tårarna tillbaka utan gråter om vartannat och har gjort så senaste tiden. Detta är så känsligt för mig och jag tycker det är jättejobbigt. Jag vet att hon säkert kommer att trivas som fisken i vattnet och jag vet även att det kommer vara toppen för hennes utveckling på många olika sätt. Men det gör ont i mig att någon annan ska vara med mitt barn om dagarna, att någon annan ska mysa med henne den där stunden efter vilan och att någon annan ska trösta henne när hon är ledsen. Att någon annan ska lära henne om rätt och fel. Att någon annan kommer få uppleva nya grejer med henne innan jag gör det. Ja, listan kan göras lång... Jag tror det känns extra jobbigt just eftersom jag vet att jag skulle kunna vara hemma med henne. Även om jag söker ett jobb på 50% så har jag inget sådant i dagsläget. Och mitt företag har jag hittills klarat att sköta med henne hemma så det skulle jag kunna göra även nu. Då känns det som extra tungt och dumt. Nu känner jag som jag gör och jag känner även att jag måste få känna så. En del tycker det är fånigt, andra kommer med argument vad som är bra med förskolan och så vidare. Tro mig, jag vet allt det där och behöver inte höra det igen just nu. Det enda jag behöver höra är att det är okej att vara ledsen. Det lilla som känns bra i det hela är att hon bara kommer gå deltid på dagis vilket innebär att jag fortfarande kommer att spendera den mesta tiden med henne. Men ändå så känns inte ens det riktigt bra nu. Vill ju ha henne hemma på 100%. Min älskade lilla Skrålla som blivit stortjej ♥



Kommentarer

Åh vännen, det ÄR okej att vara ledsen, jag var också jätteledsen stundvis innan hon börjar, försök att inte tänka så mycket på det (som att det skulle vara möjligt...) och bara ta det som det kommer, efter någon vecka kanske det känns helrätt att hon faktiskt är där några timmar per dag, får den stimulansen och kllipper av navelstängen till mor lite? De är ju så stora nu, våra små, även om vi ibland har svårt att se det själv, hihi :)

Massa massa kramar <3

Svar: Åh, ja, jag hoppas och tror att det är som värst nu innan. Försöker njuta av tiden hemma till max men sedan kommer tanken att "nästa vecka..." :( Tack för att du finns <3

Puss & kram!
Malin ☆

» lina

Det är okej att vara ledsen. Bara du inte visar det och föröver din osäkerhet på dotra, för då kommer hon få det jobbigt på dagis!:-)

Svar: Åh, näe, det är en självklarhet. Hon är så redo som hon kan bli och det tänker jag inte förstöra :)
Malin ☆

[MARKED AS SPAM BY ANTISPAM BEE | Server IP]
Tänk vad mysigt ni får ha när ni träffas efter en dag på förskola/jobb och får gosa med varandra och hon berättar på sitt sätt om sin dag.

Jag tror det är viktigt att du försöker se allt det positiva så att hon känner sig trygg med att vara på förskolan på dagarna. Oftast är det faktiskt jobbigast för oss föräldrar. Har själv fällt några tårar ibland efter att jag lämnat. Men de allra flesta dagarna är jag glad för den utveckling jag ser att förskolan ger och vilken glädje mina barn har av den.

Kramar

Maria å Alice

Massa kramar vännen!
Klart det är okej att vara ledsen.
Jag tycker du ska berätta om dina känslor för personalen på förskolan, de är jätte bra är både din Jolie och deras skull. Jag grät första dagen jag skulle lämna A och satt på toa i timmar innan. Orolig mage hallå, men det gick bra. :)

<3

Svar: Tack vännen <3 Ska berätta hur det känns och hoppas på att det kommer gå smidigt och bra när vi väl är där nästa vecka. Men usch ändå!

KRAM <3
Malin ☆

Klart det är okej att vara ledsen. Oavsett om något är bra eller dåligt kan ju en omställning vara jättesvår. Människor är "vanedjur" och att ändra i något som känns bra river ju i det vi kallar vardag. Du kommer säkert att vänja dig för som du skriver är det ju bra för henne att träffa andra, men det är klart det får kännas tufft och ledsamt nu!
Kram

Svar: Tack Nena!
Malin ☆

Maria

Åh, jag känner samma sak här. Nära till tårarna... Ska börja jobba efter ett års mammaledighet, på tisdag nästa vecka. Min lille kille ska vara hemma året ut med pappa, så jag vet ju att han kommer ha det hur bra som helst... Men oj, vad jag kommer sakna! Och sen dagis efter nyår... Hjälp... :) Stor kram till er - nu får vi försöka njuta av den här veckan!

Suzanne

Åh Malin, känner med dig så mycket då dina känslor ang dagisstarten är desamma som mina!
Att våran Rasmus dessutom har problem med sin astma och hade en tuff vår med sjukhusvistelser och sjukdomar som avlöste varandra gör inte saken bättre.

Hela sommaren när jag pratat om detta så har oerhört många runtom mig bagatelliserat mina känslor och jag vet inte hur många gånger jag fått höra "Men
Suzanne, du kan ju inte vara hemma hur länge som helst med honom" eller "Du måste få vara bara Suzanne också", eller "Han kommer att växa så mycket, det är bra för honom".

Och jag blir så ledsen för vem har rätten att bestämma hur länge som är för länge att vara hemma med ett barn? Jag är mamma Suzanne på heltid sedan den dagen vi plussade med Ida och mitt behov av att vara "bara" Suzanne stillas för tillfället av den tysta stunden då våra 3 godingar somnat för natten. Och visst är det sant att han kommer att växa massor i och med en dagisstart, men det kommer han att göra hemma med mig också! Vi kommer att besöka ÖF, umgås med vänner, gå skogspromenader, leka i lekparken, läsa böcker, mysa...

Så, jag har pratat med mitt jobb och kommit överens om följande:
1 vecka / månad jobbar jag en normal arbetsvecka, dvs 40 timmar. Resten av månaden är jag med Rasmus!

Hoppas att det löser sig för dig och dina känslor snart, jag är bara ett telefonsamtal bort om du känner för att prata av dig!

Kram Suzanne

Svar: Tack snälla Suzanne för att du tog dig tid att skriva en sådan lång och fin kommentar och dela med dig <3 Det värmer verkligen!

Så glad för din skull att ni hittat en lösning som fungerar för er. Det är så viktigt att det ska kännas bra för att man själv och hela familjen ska må bra.

STOR Kram!
Malin ☆

Stina

Jag förstår dig precis, känner precis lika. Det är helt ok att vara ledsen! Såklart!!! Att få vara hemma med sitt barn och spendera all tid tillsammans är (enligt mig) den hittills bästa tiden i livet. Det kommer säkert kännas bättre när ni vant er vid allt det nya. Fram tills dess får du försöka tänka på nuet och njuta till max. Jag håller tummarna att det kommer gå bra för er båda på inskolningen. Utifrån min egen erfarenhet som förskollärare är det oftast jobbigast för föräldrarna;) Men även fast jag skolat in många små barn och VET att det blir bra så skär det i hjärtat när jag tänker på att jag måste lämna mitt eget barn:(
Lycka till och styrkekramar till dig!!!

Svar: TACK Stina <3
Malin ☆

Sophia - Mamma till Nova

Förstår dig så... Jag tyckte att det var jobbigt bara att skicka iväg förskoleansökan.... ;) Har sökt för Nova tills i januari, ännu ett tag kvar dit. Men känner redan av att tiden hemma har gått så fort. Lycka till med inskolningen! Kram

Svar: Ja fy, det var likadant här, sköt och sköt på att skicka in den där ansökan.... Kram!
Malin ☆

» carro

[MARKED AS SPAM BY ANTISPAM BEE | Server IP]
Vet precis hur du känner, våran kille började i Januari och det kändes jättejobbigt, sen blev det en vår med mkt sjukdomar så det blev inte så mkt tid hos dagmamman som vi valde. Nu har han varit hemma i 2 månader över sommaren med mig eller sin pappa i omgångar och i morgon börjar det igen.

Tycker det känns jättejobbigt, men försöker se det positiva att han kommer gå halvtid då jag jobbar 75% kvällar/nätter och mannen jobbar dagtid. Så ca 3 dagar i veckan behöver han va där. Men även vi skulle kunna pussla så han kunde vara hemma... Å då kommer det dåliga samvetet samtidigt som jag tror att det är bra för honom att vara där och få utvecklas ifrån mig lite. det är inte lätt alla gånger!

Svar: Tack Carro för dina ord och för att du delar med dig <3 KRAM!
Malin ☆

Josefine

Precis som fler skriver så ær det okej och jag tror det ær sunt och bra att du kænner så. Det ær bara din kærlek som ær stark och du som Mamma kænner det onaturligt att vara ifrån den som bott inuti din kropp. Helt normalt och jag VET att ni två kommer fixa detta.

Utifrån tænker jag att det ær "bra" att du kænner hon ær redo men inte du. Då ær det som det ska vara. En Mamma som kænner så ær en fantastisk Mamma ( alla mammor som stampar efter att få jobba ær lika fantastiska men jag kan inte låta bli att beundra de som faktiskt vågar erkænna att man hellre ær hemma / kænner ett større behov før samvaro æn før jobb...) och en dotter som ær redo før lek och bus med andra barn och redo før fler relationer och trygghetsfamnar ær bara normal i sin utveckling. Vi Mammor blir kanske aldrig redo? Innan... Men sen nær allt faller på plats och du kan jobba i ro, kænna tryggheten ( nu har du faktiskt inget att tænka på som trygg hamn, næsta steg innan ni lært kænna førskolan och alla rutiner) så kommer det inte vara samma rædsla, oro, sorg. Jag hejar på dig och tycker det ær toppen att du låter kænslorna svæmma øver. Att kænna ær bara bra <3

KRAM!

Svar: Tack kära Josefine <3 Du är så klok och dina ord värmer alltid och får mig att känna att det känns lite bättre!

Stor kram!
Malin ☆

Å känner igen det där! Man kommer in i det men jag kan fortfarande efter 6 månader med knodden på dagis känna att jag saknar det! Trots att det är andra barnet.. tiden kommer aldrig igen så är det, man får göra det bästa av dagarna man får tillsammans sedan när "arbetsvardagen" drar igång!

Ush det måste vara jobbigt att känna så. Vi inskolade Emma i måndags och nu framöver kommer hon att gå på dagis 15 timmar i veckan tills jag får ett jobb. Men jag var rädd att jag skulle känns precis som du gör men jag hade turen att inte känna så. Även om jag säkert kommer känna så senare kanske.

Kram

Svar: Vad skönt att det gått så bra för er! Hoppas det fortsätter likaså hela vägen <3
Kram!
Malin ☆

Åh Malin! Precis dom många över skriver så ÄR det okej att vara ledsen. Det blir ett helt nytt liv, ett liv man inte alls är van vid. Jag tyckte med att det var skitjobbigt men hann bearbeta och tänka att "Elliot kommer tycka det här är ROLIGT!", eller ja, jag intalade mig att han skulle älska det. Och det gjorde han ju. Just det där att lämna sitt barn till några främmande, som ska ta hand om honom var hemskt. Men iom att vår inskolning var upplagd så att jag var med i fyra dagar, 20 timmar, så lärde jag känna dom är människorna och lärde mig bli trygg med dom, vilket resulterade i att Elliot med är trygg. Att han, gärna väljer deras famn om han vill tröstas eller tar deras hand om han vill leka, istället för min gör mig SÅ GLAD! Det visar att han litar på dom och att jag vet att dom finns idär för honom när inte jag är med.

Såg också att jag skrev ett väldigt likt inlägg. Jag börjar jobba på lördag och där kommer nya känslor. Har lite sett fram emot det och nu när schemat blev så bra känns det verkligen okej. Men samtidigt, jag kommer ju inte få träffa Elliot ens en fjärdedel av tiden jag brukar dom dagar jag jobbar. Usch, det är mkt som förändras. Men jag har ju träffat Jolie och vet vilken härlig liten tjej det är. Gud hon kom ju fram och gav mig en kram det första hon gjorde! Hon kommer trivas som fisken i vattnet. Det är jag övertygad om, och då kommer det kännas okej för dig med.

Stooooooooora kramar!

Svar: Så glad att det gått så bra för er vännen <3 Usch, det är blandade känslor det där, jag vill ju såklart att Jolie ska vara trygg med pedagogerna samtidigt som jag känner att jag skulle få så ont i hjärtat om hon hellre vill kramas med dem än med mig, när jag är där alltså :(

KRAM <3
Malin ☆

Hej!
Det är inte alls fånigt och det är helt okej att känna så.
När min äldsta tjej skulle börja på dagis var hela jag i totalt kaos. Hon däremot älskade det från första stund och brydde sig inte alls om att jag gick därifrån.
Första dagen jag lämnade henne ringde jag min mamma och grät helt hysteriskt. Givetvis blev hon rädd och undrade vad som hänt. Det enda jag kunde säga var "Celine har börjat på dagis". Trodde hon skulle tuppa av!
Det ÄR okej att känna så!

Kram Rebecca

Svar: Åh, skrattar och gråter samtidigt när jag läser din kommentar. Den var så träffande då ordet KAOS stämmer in såväl på mina känslor just nu. Och jag kan lova dig att jag förmodligen kommer ringa min mamma och skrämma upp henne på samma vis på måndag, hihi :)

Stor kram!
Malin ☆

» Mia

Klart det är ok att vara ledsen!! Våra barn är det viktigaste och käraste vi har!!! Hoppas det går bra för er båda nästa vecka!!! Styrkekramar <3

Svar: Tack Mia <3
Malin ☆

Ojdå, nu sitter jag här och gråter för vi är i exakt samma sits du och jag. Om två veckor skolar vi in Thelma och det är egentligen inte heller nåt som behövs då jag ändå är föräldraledig med lillebror men vi har trots bedömt att Thelma ska börja på dagis. Thelma fyller dessutom 2 år på fredag och hon blir så stor, det känns också lite jobbigt även om det är roligt också.
Man får gråta så mycket man behöver och man tacklar förändringar på olika sätt. Precis som min kurator sa till mej efter min traumatiska förlossning så säger jag det samma till dig: Vi har en förmåga att känna många olika känslor samtidigt. Så fast än vi gråter och är ledsna så utesluter det inte att vi samtidigt kan känna gläjde och andra känslor.
Att kunna känna mycket och ofta och vara känslosam tycker jag är en bra egenskap. Vi ska inte skämmas för att visa våra barn att vi är ledsna heller.
När jag är ledsen kryper Thelma upp i mitt knä och lägger handen på min kind, då känns det genast lite bättre :) Blev en hel del svammel här men jag vill avsluta med en stor och varm styrke- och tröstkram!

Svar: Tack Therese för väldigt kloka ord! Älskar din mening "..utesluter det inte att vi samtidigt kan känna gläjde och andra känslor" då den var så träffande och precis är hur jag känner just nu.

Stor kram & jag önskar er all lycka till också <3
Malin ☆

Åh nu rinner tårarna hos mig med. Jag vet PRECIS hur du känner och jag har fått höra exakt samma saker.

Det är klart att du får vara ledsen och måste få känna som du gör. Det är ju ditt barn det handlar om! Du är långt ifrån ensam om att känna så här och jag tror det bara är bra att du skriver om det. Om inte annat är det skönt för mig att veta att jag inte är ensam om det.

Kramar

Svar: Tack Sandra! Jag var så osäker på om jag skulle skriva såhär, direkt från hjärtat, men nu är jag så glad att jag gjorde det då både jag och andra få läsa och se att vi inte är ensamma <3

Stor kram!
Malin ☆

Det är helt sunt att vara ledsen och känna oro, du är långt ifrån ensam om de tankarna. Såg att någon mer hade tipsat om att berätta dina känslor för pedagogerna på förskolan, de kommer att stötta och finnas där för dig lika mycket som för Jolie, det lovar jag !

Vi håller just nu på att skola in Alva, andra veckan började idag och hon trivs så bra ! Hon tittar inte ens efter mig när jag går utan har fullt upp med att leka med alla leksaker och spexa för pedagogerna. Både jag och min sambo var där en dag när en vaktmästare började borra i väggen, då blev Alva rädd men sprang inte till varken mig eller pappan utan rakt in i famnen på första bästa pedagog :) Hoppas att allt går bra ! Stor kram

Svar: Vad skönt att det går så bra för er och Alva! Hoppas det fortsätter så <3
KRAM
Malin ☆

Förstår dig så väl och självklart är det okej att vara ledsen!
Nu har jag och min 14-månaders tack och lov hela året ut innan det (mest troligt) blir förskola för hennes del. Men aj så det känns i mitt hjärta, ja redan nu. Vill alltid alltid alltid vara hemma tillsammans med henne, även om jag också förstår att det skulle vara ett egoistiskt val av mig att inte låta henne upptäcka världen lite sådär på egen hand, få kompisar och erfarenheter - utan mamma. Men visst kan man känna viss ensamhet i dessa tankar ibland. De flesta mammor jag pratar med längtar till sina arbeten medan jag mest känner att "det här, att få vara hemma tillsammans med mitt barn, DET är livet." Längtar inte ett dugg efter att jobba - ibland upplever jag nästan att folk tittar lite snett på mig för det. Man ska liksom älska att arbeta och tycka att det är jobbigt att vara föräldraledig, det är så samhället fungerar.

Men du ska se Malin, att både du och jag kommer att vänja oss vid detta nya. Jag arbetar ju normalt sett själv inom förskolan och de allra flesta föräldrar lämnar med gråten i halsen där i början. Det är okej. Man FÅR tycka att det känns helt galet fel och jobbig och vara och också vara hur ledsen som helst. Det är sunt.

KRAM till dig!

Svar: Tack Mathilda <3

För mig är det så blandade känslor - jag längtar till jobb men vill inte skilas från Jolie. Hade det varit så att hon skulle vara hemma med pappan i tryggheten ett tag tror jag det hade känts bättre för mig. Men just det här att lämna till helt okända på en plats vi i dagsläget inte vet mycket om. Usch!

Och självklart är det helt okej att känna att man inte längtar efter jobb också. Precis som du gör <3

Stor kram!
Malin ☆

Åh, jag förstår dig VERKLIGEN! Känner en jätteångest över att börja jobba och vara borta från min lilla (även om det bara är en dag/vecka fram till jul). Känns så dumt och konstigt och som om jag överger henne! JAG ville ju vara där för henne jämt jämt jämt! Kan aldrig få nog av min lilla.

Kramar till dig och Jolie!

Svar: Tack Jessica! Förstår dig så väl <3

KRAM
Malin ☆

Lena Lööv

Det är helt ok att vara ledsen, gu jag grät floder den dag jag skulle testa att gå ifrån barnen på dagis första gången... det var ju bara typ en kvart, men ändå.. Jag kände det som att jag skulle lämna det bästa man har till främlingar, att de ska ta hand om mitt barn, fy vad hemskt. Men det går över, jag lovar!!!

Förstår dig precis? kan fortfarande känna så ibland!

karin

Jag förstår precis hur du känner, vi håller på att skola in vår lilla tjej just nu och jag känner igen mig så mkt i det du skriver. känner likadant! Nu är vi inne på andra inskolningsveckan och det går fint för vår tjej. visst är hon ledsen ibland med det går över. Alltid värst för föräldrarna! Men ni kommer komma in i den nya vardagen och då känns det bättre. Men klart man som mamma känner oro för att lämna ifrån sig det käresta man har, helt naturligt! ska tillägga att jag själv jobbar i förskola men känns ändå i mammahjärtat! ett tips är att prata med personalen om hur du känner, dom finns där för att stötta och ta hand om er dotter på bästa sätt! Önskar er ett stort lycka till nästa vecka!

» Malin

Har känt precis som du och känner fortfarande så och vi är nu inne på tredje veckan på dagis. Vi skolar fortfarande in då det inte blev så mycket förra veckan. Jag tycker hela situationen är jätte jobbig och tärande och det måste man få känna. Det är nog ändå ganska så naturligt att man känner så här! Det kommer säkert att gå jätte bra ska du se! =)

Ohhhhh jag säger bara LYCKA TILL och det blir bra för er båda :-)

Emma Vuckovic

Förstår att det känns jobbigt! Min Mio 4 år började dagis när han var 14 månader och nu skolar jag in Molly och hon är 15 månader....det känns lite i mammahjärtat men jag vet fördelarna...ska inte dra dem för dej igen då du säkert hört dem en miljon gånger. Det är helt ok att vara ledsen men jag tror att det blir värre ju längre man väntar. All lycka till er!
Kram

Lena

Som alla andra sagt så är det okej att känna sig ledsen. Tycker inte det är fånigt alls. Det är ju ett så stort och nytt steg för er. Fastän jag inte själv har barn, så kan jag nästan känna hur det skulle kännas. Stolt, men ledsen på samma gång över att barnet börjat på dagis.
Det kommer nog gå bra, vännen :)

Kram! :)

Men de är väl klart att du måste få känna så. Att du måste få vara ledsen, sörja den tiden du missar med Jolie. De är verkligen en jättemärklig känsla att någon annan ska ta hand om ens barn o uppfostra o få uppleva alla första steg. En väldigt sorglig känsla. O de är klart att vi alla vet att de är bra för utveckling osv... men de hör liksom inte hit.

Men som jag skrev, klart du måste få vara ledsen... vi reagerar alla på olika sätt. För oss har de gått väldigt bra. Samtidigt om jag varje dag har en klump i magen o undrar om de är idag vi får samtalet om att Lucas ha kräkts på dagis.

Jag hoppas de kommer att gå bra för er... o att de tillslut kommer att kännas bra för dig. Tänker på dig fina... klart vi är med dig i med o motgångar... de är ju de som vi är till för <3 att stötta i vått o torrt! Varmaste kramarna

Svar: Du är alltid lika klok och skriver precis de sakerna man vill höra/läsa Evelina. TACK <3

Stora kramar och jag hoppas så att ni slipper det där samtalet... <3
Malin ☆

Louise - Lokes mamma

Jag lider med dig och känner precis likadant... Jag vill INTE att någon annan ska hjälpa till att fostra min son.. Men vi måste ju börja jobba någon gång :-( skit och! <3

Jag vet precis hur det känns, klumpen i magen, tårarna som rinner bara man tittar på ens lilla hjärta. Känslan för mig var så jobbig, nästan som om någon skulle ta honom/Henne ifrån mig. När jag var mammaledig m min pojke frågade många mig om inte hans syster som då var 13 månader skulle börja på dagis snart, nä jag ville inte lämna bort henne, var inte redo. Gjorde ont i hjärtat på att hon skulle vara ifrån mig. Ville att hon skulle få cha nsen att få vara hemma länge. När hon var 23 månader o vi började titta på dagis till dem båda, då kom känslan att nu var JAG redo. Ego kanske men detta var rätt beslut för mig/ oss. Hon Älskade dagis o har gjort
sen dess:)klart DU får vara ledsen och alla dessa känslor som ditt mammahjärta ska gå igenom. Klart hon kommer trivas och du kommer tycka det är jätte härligt att få hämta henne, det kommer värma i ditt hjärta när hon, din lilla dotter, leker med dem andra barnen. Detta vet du också men du får känna så här nu. Massa kramar<3

Svar: Tack Sophie <3 Så skönt att ni hittade en lösning som fungerade för er! Glad för er skull!

Stora kramar
Malin ☆

Tack snälla, snälla, snälla NI för att ni delar med er <3 Det gör mig så glad att jag inte är ensam och jag hoppas att ni vet att ni inte heller är det.

Stora kramar!

» Mette

Jag har inte haft så ångest! Men nu när Leon har gått på dagis i en vecka & han knappt haft tid å säga hejdå när jag går eller blir glad när jag kommer så är jag jag MAMMAN som känner sig orolig.

Han har det ju helbra, sover & äter bra - leker på bra & är snäll mot de andra barnen. Ååå jag hoppas jag helt kan slappna av :) Får ge det någon vecka!!!

Känner igen mig så mycket i det du skriver:/ Hade sådan ångest att sätta in Isabelle på förskola och mådde så dåligt men när jag blev gravid igen valde jag utan tvekan att ha henne hemma, ångrar det inte en sekund:) Men har fått mycket kritik, att jag är egoistisk, att hon intressant komer lära sig att leka med andra barn och hamna efter men ingetdera har hänt:) Nu är hon snart 3 år och jag vet nu att hon skulle ha jättekul om hon började, nu kan hon tala för sig, men då kommer ångesten istället att sätta in lillasyster:/ Hoppas det känns bätttre sen för dig när din sötnos väl börjat:) kram till er:)

Svar: Tack för att du delar med dig Martina! Jag tror absolut barnen kan ha det lika bra hemma - det finns ju så många andra sätt att utvecklas och träffa andra barn på idag :D
Hoppas ni hittar en bra lösning som fungerar för er <3
KRAM
Malin ☆

Åhh kan inget annat än att hålla med dej.. Tycker också det är sjukt jobbigt och jag är så glad att jag kunnat vara hemma med den första väldigt länge.. Skolade in honom på dagis när den lilla kom i sep förra året men tycket det var för jobbigt och när jag ändå var hemma fick även han vara det..
Så nu ska jag skola in båda killarna i jan 2013 och då är O nästan 3 år och W 16 mån och jag kommer nog tycka det är lika jobbigt då..

Och självklart Malin ska du få vara ledsen och tycka det är jobbigt, du är inte ensam om det <3 Man måste få tycka och känna olika och de är viktig att vara ärlig mot sig själv hur man känner!
Kramar

Rosanna

Men gud tjejen klart du får vara ledsen :( jag har fått höra både de ena å de andra å en tant som är våran granne sa att de va nyttigt för honom, hon la inte ens nån energi på att säga att hon förstod mig, bara att de var bra för honom . Många sa: vänta bara de du kommer att känna när ditt barn inte behöver dig alls å är så stor.

Meeen man får känna såhär..man får känna precis hur man vill..å de är jobbigt stundtals.Kram på dig<3

I början när det är jobbigt att lämna ifrån sig sitt barn kan det faktiskt vara skönt att veta att man är hemma och kan släppa allt i samma sekund som de ringer om det skulle vara något. Jag pluggar på distans och tycker det är jätteskönt att veta att jag kan gå dit precis när som helst och hämta hem henne om det skulle vara så. Inte för att det någonsin har hänt något eller för att jag tror att något skulle hända men det är ändå en trygghet på något sätt, att veta att man är 100% tillgänglig.
Vänta bara tills hon gråter för att hon inte vill gå hem :P Hon kommer säkert tycka att det är jätteroligt med andra barn att leka med, superengagerade vuxna som bara gör en massa saker för barnen hela dagarna och en massa nya leksaker att prova på :)

Alexandra

Jag känner med dig och precis samma som dig!
Skolade in min andra pojke på förskola för 2 veckor sedan och grät varenda dag innan. Och lite nu också om jag ska vara ärlig. Jag, precis som du, sörjer att den underbara "bara vi"-tiden är förbi. Jag sörjer att jag inte kommer få trösta, leka, gosa, upptäcka och uppfostra mitt barn lika mycket som innan. Spelar ingen roll vad folk säger för att trösta - jag tillåter mig att vara lite ledsen. Att sörja. När ska jag annars göra det? Och konstigt nog så sörjer jag även att min 5-åring far iväg till sina kompisar på förskolan och knappt hinner säga hejdå till sin mamma. Det är nog en del i att vara mamma - att älska så hjärtat nästan brister!

Emelie

Åh jag känner likadant! Världens klump i magen som bara blir större och större :(

C är 13 månader nu och det blir antagligen förskola för henne redan om en månad, vi har inget annat val just nu och jag vill verkligen inte. Hon är så liten än, har precis lärt sig gå. Mår riktigt dåligt över det och det känns inte alls bra. Detta året har gått så himla fort, och på något sätt känns det som att man har missat så mycket, varit så inne i allt så att man har missar att verkligen ta tillvara på tiden, och nu är det för sent...

Men självklart måste man få vara ledsen, och det är inget löjligt heller. När man har spenderat så lång tid med det finaste man har är det inte konstigt att det känns jobbigt.
Jag håller tummarna och hoppas att det går bra för er!

Kram

Svar: Stor kram till dig Emelie! Tänker på er och håller alla tummar för att det kommer gå bra <3
Malin ☆

[...] idag är den här, den där dagen jag skrev om förra måndagen. Dagen då Jolie ska börja skolas in på förskolan. Usch, usch, usch! Det känns [...]

Lotta

Alla känslor kring våra älskade små är okey, jag tampas med att nu ta bort Jesper från sin förskola, han trivs så bra men jag vill hellre ha honom hemma.. Han har gått två år sedan han var två men nu när jag är hemma vill jag ta vara på det, får ändå dåligt samvete när jag vet att han gillar att vara där.. :(
Kram!


Kom ihåg






Trackback
Annonsera här »