Stoppa utvisningen av Amireh och Zeinab!

Fick ett mail från en av alla er underbara läsare som kikar in här varje dag och i mailet uppmärksammade hon mig om att en mamma och hennes dotter just nu sitter i förvar (fängelse) i Sverige i väntan på utvisning till Iran där en dödsdom väntar. Anledningen till dödsdomen är att de konverterat till kristendom vilket inte accepteras i Iran. Anledningen till utvisningen är att Migrationsverket inte tror på deras historia. Vi (jag i alla fall) vill så gärna tro att vi har ett fungerande system gällande det mesta här i Sverige men tyvärr finns det här och där stora brister och detta visar tydligt på det. Jag är medveten om att ett blogginlägg eller en sida på Facebook kanske inte gör skillnad men bara att detta uppmärksammas betyder mycket. Att vi visar att det inte är okej! Jag, min bloggvän och självklart Amireh och Zeinab blir jätteglad om ni också vill sprida detta. Skriv ett blogginlägg, dela på Facebook, Twittra, skriv insändare - det betyder så mycket för dessa två. Ni kan läsa mer om Amireh och Zeinab här. Stor kram från en upprörd mamma!



Kommentarer
Sama

Sådant här är så hemskt. Jag fattar inte varför vi inte kan låta dem stanna? Tror migrationsverket att de fått för sig att konvertera "på låtsas", alltså utan att ändra tro i tanken, bara på papperet, bara för att få stanna? Oavsett om så varit fallet hade det inte varit grund för att skicka iväg dem - de hade riskerat dödsstraff eller mångårigt fängelse ändå. Det hade varit ett lika stort brott i Iran (och flera andra länder) oavsett varför de konverterat.
Men jag kan ärligt inte säga att jag är förvånad. Att de inte får stanna. Det händer alltför ofta. Jag har själv stått bredvid en familj som utvisats. De hade dragit sitt fall ända till Europadomstolen, men fått nej. I det fallet rörde det sig om (utan att gå in på detaljer så det kan identifieras vilka jag tänker på) en familj där ena barnet var svårt sjukt. Men i Sverige kunde han få de mediciner som behövdes, han kunde leva ett helt normalt liv. Jag visste från början inte att han var sjuk. Det märktes inte på honom så länge han fick sina mediciner. En av de gladaste och piggaste killar jag känt! För han tog ingenting för givet, han njöt varje dag han kunde vara som vem som helst. När han var här i Sverige och fick sin (dyra) medicin. Men han blev utvisad - till ett liv utan medicin, där han bara någon månad efter att i Sverige ha spelat foboll med sina kompisar varje dag, vara som ett kolli, sitta i rullstol, ha ont, inte kunna gå, ibland inte ens sitta upp. Bara för att han inte kunde få medicinen i det land han kom från och utvisades till. Det gör så ont i en. Att ett barn ska behöva "straffas" på det viset. Inte få det liv han kunnat fått. Och nu hade fått en försmak av, fått leva i några år (på något vis är det ju nästan värre då, när han visste hur bra han kunde mått, det hade han ju inte vetat innan). Så länge han fick bo kvar i Sverige. Men det som gjorde mest ont hos oss i hans närhet var nästan domstolens beslut - de skrev att de tyckte att han skulle få stanna, att han egentligen hade tillräckliga skäl, men att de ändå sade nej för att undvika att andra med hans sjukdom skulle få veta detta och få för sig att flytta hit. Det hade blivit för dyrt. Därför fick han inte stanna. Det gjorde så ont! Hur kan man skriva så? Utrycklligen skriva att han straffas för vad andra skulle tänkas komma att göra? Att andra skulle bli för dyra? Är det rätt att ett lågstadiebarn ska behöva få ett sådant besked?
Förlåt, nu blev det en hel roman, men jag blir så upprörd av sådant här. Speciellt som sagt eftersom jag stått i närheten och känt vanmakten, att inget kunna göra...fast det är flera år sedan tänker jag på dem ofta, och undrar hur det gått. I början fick jag lite rapporter (som jag skrev ovan, om hans dåliga skick) genom en kompis till honom han höll kontakt med, men sedan vet jag inte hur det gick...

Svar: Tack Sama för att du delar med dig <3

Det är så fruktansvärt när barn drabbas och det finns inte ord för det :( Kan verkligen bli så himla upprörd för sådant här...

Stor kram till dig!
Malin ☆

Gustav

Tack för att du uppmärksammar det på din blogg Malin! Vi håller alla tummar att din insats ihop med många andras kommer att leda fram till det enda rätta - att Amireh och Zeinab får stanna i Sverige!

Emelie

Så viktigt inlägg, tack för att du delar!

Bra Malin!

Att du tar ställning visar att både du som person och blogg sticker ut från alla verklighetsfrånvända mamafluffs! ;-)


Kom ihåg






Trackback
Annonsera här »