When tears are falling

Hej vänner!
 
Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade er om rehaben och det har sin förklaring i att den för stunden inte går så bra. Rehaben i sig utför jag som vanligt och varje dag men måendet är inte på topp. Jag har haft så ont senaste veckorna och idag är värsta dagen på länge. Tog ett par alvedon + voltaren för att orka sista timmen som Jolie var vaken men det tog bara bort den värsta udden av smärtan. Så snart hon somnat la jag mig på soffan med ett TJOCKT täcke och somnade inom tio minuter. Nu vaknade jag nyss till igen och nu känns det lite bättre även om smärtan är kvar. Det är fruktansvärt jobbigt och frustrationen har gått från att inte kunna träna det jag vill på gymmet till att vara rent ut ledsen över att jag inte kan göra det jag vill med min dotter. Att veta att om jag lyfter upp henne nu kommer jag ha ont i timmar efteråt. Att göra det ändå för hur ska jag kunna neka henne det? Att försöka förklara och svara på varför "mamma är tråkig som alltid har ont" och "pappa gör alltid si eller så"... Usch, ja, ni hör frustrationen och uppgivenheten, eller hur? Nu vet jag att jag är den bästa mamman till Jolie ändå men ja, jag önskar att jag kunde få lov att vara snäppet grymmare och ikväll rinner några tårar för det. 
 
Vi har har varit på Himlabadet idag och bilderna nedan är så lika de från graviditeten. Vet ni vad likheterna är? Att jag inte ler. Det finns inte många, om än någon, bild från graviditeten när jag ler. Detta omedvetet orsakat av den konstanta smärtan. Jag blir så ledsen när jag tänker på det. Längtan efter ett syskon är stor, ja den dagen jag har någon att ge Jolie ett syskon med, men frågan är om jag någonsin kommer våga vara gravid igen. Hur kommer min kropp att reagera då?
 
 
Nej hörrni, vilket tråkigt inlägg det här blev. Jag gillar ju inte att klaga och vill att denna blogg ska inspirera, inte deprimera, haha. Men kändes skönt att få skriva av sig och jag gillar inte att försköna utan att berätta hur verkligheten är. Känns faktiskt bättre att ha lättat hjärtat lite så tack för att ni lyssnade. 
 
Min mage är by the way så rolig. Två veckor i månaden syns mina markeringar till musklerna tydligt och två veckor i månaden ser jag svullen ut och kvällstid ser jag nästan mer eller mindre gravid ut. Förr tyckte jag det var jobbigt då jag kämpade mer med det ytliga men idag ser jag det som ett friskhetstecken. Kroppen gör det den är gjord för att göra vilket är häftigt! Håller ni inte med?



Kommentarer

Kroppen är häftig men kan vara sååå krånglig och bråkig. Hoppas du får bli bättre snart <3 Känner så väl igen "skuldkänslorna" man kan få gentemot sitt barn när man inte orkar... går ju inte riktigt att förklara, samtidigt som de förstår så mycket mer än man räknar med. KRAM på dig

Förstår att de är tungt med smärta, du kämpar på väl. Ha de så bra o fortsätt som du gjort <3

» KIKKI

Man måste få klaga ibland, speciellt då det faktiskt är något att klaga på! Lider verkligen med dig, måste vara jättejobbbigt att behöva tänka så mycket och inte bara "göra".. Kram på dig!

😚😚😚

Mamma / Mormor Mia

Malin du gör det så bra! Jolie tänker inte att du är tråkig för att du inte kan göra vissa saker (även om pappa kan) - hon bara älskar dig! Precis som du älskade mig när du var liten och jag "inte kunde göra någonting"

Mamma / Mormor Mia

Malin du gör det så bra! Jolie tänker inte att du är tråkig för att du inte kan göra vissa saker (även om pappa kan) - hon bara älskar dig! Precis som du älskade mig när du var liten och jag "inte kunde göra någonting"

Absolut inget tråkigt inlägg Malin! Ett v i k t i g t inlägg! Det är så fruktansvärt att du ska behöva ha såhär ont och jag är så ledsen för din skull. Jag hejar stenhårt på dig och hoppas så att ditt elände snart ska få ett slut ♥

KRAM

Sama

Det är så jobbigt när kroppen inte vill det man själv vill:( Uppgivenheten och ledsnaden blir så stor - förstår dig mer än väl. Det känns så orättvist! Att hur mycket man än vill och kämpar så finns det kvar och förstör. Än värre blir det förståss när du känner att det "går ut över" Jolie. Fast jag är övertygad om att hon ser det du vill göra, det du i hjärtat vill men kanske inte klarar - och det är det hon älskar.

Missförstå mig rätt, men jag tycker det är skönt att läsa om dåliga dagar också. Finns inget värre än människor som hela tiden har "ett perfekt liv", för vi alla vet ju att det inte är så. Heja dig och din rehab. Du gör det bra! KRAM

Jennie Skoglund

Har samma problem. Börjar min rehabresa imorgon så jag får bukt på mina återkommande inflammationer i höft å bäcken. VisSa dagar klarar jag inte av att komma upp för trapporna upp till lägenheten. Å ser ut som man är gravid av uppsvullnad om man tränar nedre partier och mage. Kör bara överkropp numera.

Men jag är glad ändå, vissa dagar blir jag frustrerad och ligger på golvet av smärta och inte tar mig upp så barnen blir oroliga. Men kontrar med att jag tagit smällen med smärta för att jag fått så underbara änglar vid min sida istället som är mer värd än min träning.

Hejja dig Malin, djupa dalar och höga toppar är livets gång

Man måste få vara arg eller ledsen ibland, men jag hoppas av hela mitt hjärta att du slipper ha så ont snart. Massa kramar

Man måste få vara ledsen. Hoppas att du blir bättre snart.

<3

Fina du! Låter hemskt att du ska behöva ha så ont och det är svår att föreställa sig vilken smärta det är du får utstå. Förstår där emot att vissa dagar är mer motiga än andra och att det kommer mycket annat negativt ivägen också!

Fy det låter jättejobbigt och jag håller tummarna hårt att du får slippa smärtan! Kram

Helena

Absolutt ikke et kjedelig inlegg!
Skjønner at du blir både lei deg å frustrert...
Stakkars,håper virkelig du slipper smerten snart.
Klem

» Malin

Jag var livrädd precis som du! Jag hade absolut inte så svår foglossning under graviditeten som du, det värsta för mig kom efteråt och jag hoppade på kryckor i nästan tre månader. Men precis som du så ville jag ge Vilja ett syskon och jag ville verkligen inte låta foglossningen hindra mig och vi tog chansen och blev gravida igen, i nästan nio månader gick jag hela tiden och vänta på att den där jobbiga smärtan skulle börja infinna sig men det gjorde den aldrig och jag har inte känt av något alls nu efteråt heller. Jag låter säkert jätte löjlig nu men det kändes nästan lite som ett mirakel. Man får hela tiden höra att foglossningen oftast blir värre och värre för varje barn man får men för mig blev det tvärtom! Jag är så glad att jag fick vara med om en graviditet och den första tiden med en liten nyfödd utan den fruktansvärda smärtan.
Jag hoppas att du nån gång vågar bli gravid igen om det är det du vill för det behöver verkligen inte bli likadant igen! Kram

Hej Malin!

Tycker du verkar vara en grym kämpe! Massa positiv energi i mycket av det du delger och man får ju absolut ha sina dalar. Sedan att livet inte alltid blir som man hoppats på/tänkt sig..det är ju något man får försöka acceptera och leva med...Jag lever med "krossade drömmar" men tänker att fortsättningen på livet blir vad man gör det till och tänker ofta på devisen "What doesnt kill you makes you stronger" :) Så länge man sätter upp hanterbara mål framför sig så kan allt bara bli bättre! Guud vad mycket "lull-lull" detta blev! :P Kram!


Kom ihåg






Trackback
Annonsera här »