Att leva som man lär & Att lära av sina misstag

Ja, att leva som man lär är i teorin väldigt enkel men ibland desto svårare i verkliga livet. Jag skulle förmodligen aldrig be mina klienter att göra något jag själv inte skulle göra men däremot kanske jag själv skulle göra något som jag starkt skulle avråda mina klienter från. Som att springa TjurRuset sjuk med konstaterad feber dagen innan startskottet gick. Jag inser såklart nu i efterhand så idiotiskt det var för att inte tala om farligt. Och jag har fått betala för det. Min astma gör att kroppen har svårare att ta hand om infektioner och liknande och behöver längre tid att läka. Den 5:e oktober sprang jag TjurRuset och den 6:e oktober började hosta. Sedan dess har jag hostat och hostat och hostat. Fick först höra att det borde ha läkt ut tills årsskiftet medan senaste domen var att jag nog får räkna ett par månader till från och med nu. Allt på grund av att jag kraftigt provocerade min kropp när det enda den egentligen behövde var vila. 

 

Lyckan efter målgången är obeskrivlig...

 

I kombination med detta har jag senaste året dragits med ett dåligt immunförsvar och mina förkylningar/sjukdomar har avlöst varandra. Med facit i hand vet jag ju nu att det berodde på att min astma var felbehandlad men det visste jag ju inte då. Det jag då gjort är att så snart jag blivit frisk är att börja träna 5-6 dagar i veckan. Har jag inte fått till mina 5-6 träningsdagar har jag nästan fått panik. Resultatet? En immunförsvarsmässigt svag kropp har blivit ännu svagare och åkt på ytterligare en förkylning eller sjukdom. 

 

Allt detta som jag har skrivit vet jag ju såklart om att det inte är sunt eller bra på något sätt. Jag skulle aldrig rekommendera det för en klient. Jag skulle rent ut av bli galen om en klient gjorde som jag gjort. Dock var det inte förrän jag berättade min historia för Mia, som också jobbar som PT på Sportsgym, som jag på riktigt förstod hur galet det har varit. 

 

Sagt och gjort - Mia "tog mig lite i örat" och höjde pekfingret åt mig och vi gjorde efter det upp en plan. Vi tränar tillsammans två gånger i veckan och that's it för min del. Jag får inte träna mer än så nu. Jag måste bygga upp min kropp och mitt immunförsvar på nytt. I början tyckte jag detta var jättejobbigt. På riktigt jättejättejobbigt. Men, nu när jag kommit in i det så känner jag mig dels friskare än under hela senaste året. Dels LÄNGTAR jag till varje träningspass. Jag kämpar fortfarande med att enbart träna två gånger i veckan. Senast i helgen tänkte jag att jag skulle smita ned på gymmet för att köra ett "litet" pass men jag la band på mig själv. Jag vill fortfarande träna minst fem dagar i veckan. Mitt mål är också att komma dit. Men, denna gång, ska jag med hjälp av Mia göra allting i rätt ordning. Om ett par månader kanske jag kan öka upp till tre pass i veckan. Så glad och tacksam att jag fått lära känna denna underbara tjej, kollega och fantastiskt duktiga PT. 

 

...men lyckan över att få vara frisk, träna, bli stark och må bra i vardagen är tusen gånger bättre :)

 

Två historier som smälter ihop till en. Om jag lärt mig att leva som jag lär? Svar, ja. Om jag lärt mig av mitt misstag? Svar, nja. Jag skulle garanterat aldrig ställa mig på startlinjen sjuk igen. För det mesta tänker jag också att det inte var värt det. Men, så kommer den där lyckokänslan när jag tänker tillbaka på loppet och hur fantastiskt roligt det var. Ja, då känns dessa månader av hosta och sjukdom på något konstigt sätt nästan värt det. Men bara nästan. 

 

Ett småtufft inlägg för mig att skriva då jag så öppet utelämnar mig själv och mina svagheter. Ni vet den där gränsen mellan personlig och privat. Samtidigt som jag dels vill berätta så att ni förstår när jag babblar om mina pass med Mia men även för att ni som är/har varit i samma sits kanske blir klokare av mina ord. Hälsan ska alltid gå först. Alltid!

 

Kram på er ♥

Modigt av dig vännen, att "blotta dig" så här. Det är bannemig inte lätt att alltid leva som man lär, och att du visar att även du begår misstag, visar bara att man är mänsklig. Och förhoppningsvis lär man sig något av dessa misstag, eller hur? ;-)

KRAM <3

Du är bäst vännen! Snart är du frisk igen! :)

Så modigt av dig att skriva ut detta. Tycker du kämpar bra! Och hoppas du snart får vara frisk så du kan träna så mycket som du vill! Kram

vad fint att du delar med dig vännen. det uppskattas verkligen! heja dig :)

Starkt av dig att blotta det här tycker jag, precis som det är starkt av dig att inse att även om du är den bästa PT:n för många andra, är du kanske inte alltid det för dig själv. För att du vill för mycket. Hoppas du får ordning på din kropp/hälsa nu och kommer dit du vill:)

Intressant att läsa, känner igen att det är lätt att inte tänka lika klart när det gäller en själv.

Jag funderar på att ta hjälp av dig via PTO.. Men har svårt att bestämma om jag ska ta viktminskning eller mammaträning. Jag har en hel del övervikt kvar, men jag tror att jag skulle tappa det oavsett bara jag fick igång träningen igen.. Är det kostförslag i mammaträningen också?

/Tina

Så lätt hänt ändå, man vill så gärna så blir det så fel! Men bra att du tagit upp det nu och gör något åt det! Du är grym och tids nog är du frisk och träna som du vill :-D

Bra att du delar med sig, kanske kan du nå ut till fler med samma problem som du. Och fortsätt med lite träning om du känner att din hälsa börjar bli bättre, jag hejar på dig - kram

Fantastiskt inlägg!!

Låter klokt. Ta hand om dig - det är du värd <3

Sterkt av deg å dela din historie!

Jeg skjønner absolutt hva du mener,jeg burde lært for mange år siden da jeg spilte håndball på høyt nivå og ikke hørte på kroppen å dro på meg en tvar bakterie som satte stopp for trening i flere uker.
Men Så nå som snart 30 åring har jeg igjen trent å trent med en sta influensa i kroppen siden midten av desember å bare tenkt " det må jo gå over snart?! Det gjorde det ikke men ble verre å satte seg på hals å lunger. Nå har jeg trenings forbud i min. 2 uker,blir helt sprø av det men fant ut at det er dette som MÅ til for at bli 100% igen!!

Ble litt vel langt dette,ville bare si at du ikke er alene å at det var veldig fint av deg å dele din historie!
God helg!:)
Klem