Ett race jag ska vinna!

Hej vänner!
 
Första veckan på "nya" jobbet rullar på i ett rasande tempo och jag kan erkänna att jag längtar tills helgen imorgon. Inte för att det inte är kul, tvärtom, men mitt stackars lilla huvud skulle må bra av ett par dagars vila känner jag. Idag fick jag börja min arbetsdag på bästa sätt genom ett pass Mamma Boot Camp och jag fick avsluta dagen på bästa sätt i form av egen träning. Två tummar upp!
 
Tyvärr så styr jag inte längre min egen träning och detta har jag gråtit floder över kan jag säga. Dock kanske det är fel att använda ordet tyvärr för samtidigt som jag tycker att det är jobbigt så är jag även glad och tacksam för det som sker nu. Låt mig berätta.
 
Kvällens jag efter avslutat träningspass. Not so happy.
 
Ni som hängt med mig länge i bloggen vet ju att jag under och efter graviditeten hade stora foglossningsbesvär. Jag har sökt hjälp på flera håll tidigare men inte fått den hjälp, kunskap och bemötande jag har behövt och ja, ni vet ju hur det är, efter ett tag ger man mer eller mindre upp. Ett tag accepterade jag att jag hade ont varje dag. Jag har käkat smärtstillande och tränat på trots smärtan. Har innerst inne vetat att det förmodligen inte är hållbart i längden men jag har ändå kört på. Som jag skrivit tidigare så är det där med att leva som man lär inte alltid så lätt. Men, senaste tiden har smärtan blivit värre och värre samtidigt som jag blivit mer och mer less på allt som jag inte kan göra. Så, för ett par veckor sedan bestämde jag mig för att göra ett "sista försök" och satte mig och började googla om foglossning, bäckensmärtor och forskning. Idag är jag så glad att jag gjorde det. Det jag hittade var inte bara artiklar och forskning om bäckensmärtor utan även en av forskarna bakom allting. Att han sedan har sin bas i Sundsvall. Vad är oddsen och hur har jag kunnat missa detta tidigare? Att han dessutom både har tid och tror att han kan hjälpa mig. Glädjen på det är obeskrivlig.
 
Nu har jag träffat Thomas två gånger och att jag fått honom som sjukgymnast känns otroligt. Jag är så tacksam. Nu vet jag att det finns tjejer som har det tusen gånger jobbigare än mig med bäckensmärtor efter graviditet, jag lider verkligen med dessa tjejer, men allting är relativt och för mig är mina smärtor psykiskt påfrestande då det begränsar mig både i min vardag, mitt yrke och min största passion. Att dessutom ha ont varje dag i princip 365 dagar om året är ju såklart hellre aldrig kul. Därav min tacksamhet. 
 
För att återgå till floderna av tårar jag skrev om i början. Jag har en rehabtid framför mig på två år. TVÅ ÅR. Det kan gå snabbare men jag är inställd på "det värsta" så får jag i stället bli positivt överraskad om det går snabbare. Första tiden nu är en utredningsperiod på 6-12 veckor där ALL min ordinarie träning är bortplockad. I det är även vardagsmotion som att gå till och från jobbet bortplockat. Det är rehabträning som gäller. Tanken är att jag ska kunna träna mer och tyngre så småningom men det är baby steps som gäller. Detta är såklart mentalt jobbigt för mig. Träningen har alltid varit min räddning, speciellt när jag i perioder inte mått bra och att nu inte kunna använda den medicinen när jag behöver den som mest är jobbigt. Så klart.
 
Men, jag väljer att se det positiva i det hela. I min rehabträning ingår, om det fungerar, just nu 30 minuters konditionsträning i A1-zonen varje dag, alltså sju dagar i veckan. Detta är positivt på så sätt att detta är något jag ALDRIG skulle ha gjort annars. Jag är mer för intervaller kring mjölksyratröskeln jag om det ska vara. Annat som är positivt är att jag fått hjälp. Att jag med största sannolikhet kommer att bli helt bra. Att jag kommer lära mig väldigt mycket om min kropp längs vägen. Att jag kommer slippa ha ont i framtiden. Att jag kommer kunna träna som jag vill och det jag vill. Att jag en dag kanske kommer att våga bli gravid igen. 
 
Så, jag är glad. Jag är optimistisk. Jag är tacksam. Om du läser det här Thomas så TACK för att du tagit dig an mig. Verkligen tusen tack. Även om rehab inte är det roligaste och tidsperioden för den är lång så ska jag gå in för det till 110%. Vinnarskallen har jag kvar och detta race ska jag vinna!
 
Insåg att jag var rätt GLAD ändå. Det är ju positivt det här som händer och sker!



Kommentarer
Kenia

Bra att du tog tag i det en gång för alla! Kan tänka mig hur det känns för dig att inte kunna träna som du vill, som du är van vid, men att leva men smärta är ohållbart. Positiva tankar!

Svar: Tack Kenia! Positiva tankar it is :)
Malins Blogg

Anna

Kul att du har fått hjälp:) har själv googlat och så efter typ en specialist men utan att lyckas. Ska du träffa den här Thomas fler gånger i veckan för rehab eller hur funkar det? Bor ju i Järpen som du vet!! Så känns hopplöst och jag får skippa så mycket pga detta får ont av det mesta:( Och bara att gå promenad med f till förskolan får jag ont av. Kram från din gamla klass kompis Anna

Svar: Nu i början kommer jag att träffa honom ofta men jag skulle tro att ju mer vi får ordning på allting och ju längre in vi kommer i processen ju mer självgående kommer jag att bli. Jag skulle tro att det är väldigt individuellt hur ofta man träffas. Så tråkigt att höra om dina problem Anna. Stå på dig, det finns hjälp att få. Stor kram!
Malins Blogg

Carolina

Åh, så glad jag blir för din skull! Rehabträning är självklart en omställning men det är det värt för att bli av med foglossningsbesvär! Tycker att de tär så otroligt på en människa, inte bara fysiskt utan även psykiskt. Är själv så lycklig över att jag idag, ett år efter sista graviditeten, kan ta en långpromenad utan att få ont. Sen att jag tvärtemot dig borde komma igång med lite hårdare träning förtränger jag en stund till... ;)
Och du, det finns alltid de som har de värre, men jag hävdar med bestämdhet att "jag lever i min egen verklighet" och det är okej att tycka synd om sig själv ibland. Kram på dig!

Lena Lööv

Bra att du ha tagit tag i det där nu, det är ju inte roligt att behöva ha ont varje dag och när det finns hjälp att få!! Men nu gör du som han säger också, inget smygtränande här och där som du annars brukar ha för dej : ) När det känns som tyngst får du som du skriver fokusera på att du kommer att bli bra, att det är det viktiga! Styrkekramar från Marieby med snö.... : (

Britt Heidi

Du er så flink til å alltid snu noe som i utgangspunktet for deg føles tungt og negativt til noe kjempe positivt. OG det er jo positivt, det er positivt for deg som slipper smerter hver dag og lærer deg å kjenne kroppen og bygge den opp igjen frisk og sterkere enn noen gang men tenk også hva dette betyr for deg i arbeidssammenheng. Du får jo en kunnskap og en erfaring som kommer til å gjøre deg enda bedre, enda tryggere i jobben og enda flinkere til å motivere og til å "stoppe" damer som har samme problemer og samme "vinnerskalle" som deg selv! Dette er jo egentlig ganske fantastisk, eller hva?

Ønsker deg en fortreffelig herlig helg! Du er fantastisk!!!

Malena

Grattis till detta också. Tänk vad långt du kom bara genom att vara envis och söka svar själv. Jag förstår att det inte ända känns bara lätt, men du verkar se det positiva! Kram!:) Det blir nog bra!

Så härligt att du nu ska få hjälp och att du hittat Rätt hjälp. Förstår att det känns tufft, jobbigt och lång tid men av alla människor, så är du Malin, den person som kommer klara detta hela vägen till mål:-) i mina ögon är Du en kämpe. Detta kommer du klara fina Malin! Kram

Lisa - Mamma till Alva och Noah

Det här kommer att göra dig gott! Otroligt glad för din skull att du äntligen får rätt hjälp!

Mentalt jobbigt.. kanske.. som Tim Gunn säger i Project Runway - make it work!!! :)

Stor kram!

Anne Høidahl

Hei Malin. Lykke til videre med å bli helt bra igjen av foglossning/bekkenløsning! Jeg har tipset om din blogg på min side om bekkenløsning/pelvic girdle pain: https://www.facebook.com/pages/Bekkenl%C3%B8sning-Pelvic-girdle-pain/475526812506163
fordi jeg vet at mange kvinner med bekkenløsning blir glade for å lese om andres erfaringer. Så tusen takk for at du skriver om dine erfaringer med foglossning!

» Annah

Visst är det skönt när man får rätt hjälp.

Går själv hos en sjukgymnast och vi har nu kommit fram till att det är höften som är mitt problem så nu är löpningen bortplockad för mig och rehab för att stärka höften. Har även hjälp av lofsangruppen vilket känns tryggt.

Hoppas att du blir bra!
Kram

Svar: Ja, det är fantastiskt. Tack och lycka till du med!Kram!
Malins Blogg

Anonym

Hej Malin.Trillade in på din blogg av en slump men hejade till när jag läste om din bäckenskada. Råkade nämligen själv ut för något difust under förlossning som de kallade extrem foglossning.. Min främre fog delade på sig 3.6 cm och normalt tillstånd är 5 mm. Har precis som du inte fått särskilt mkt hjälp trots universitetsjukhus här i Linköping. Mest för att den här typen av skada är väldigt ovanligt och jag varvet första fallet de träffat på... så ingen visste något. Skulle gärna vilja komma i kontakt med dig och ställa lite fler frågor om du har tid och lust. Maila mig gärna på Marie.t.Gustafsson@Gmail.com.. Letade efter din mailadress här men hittade ej :)

Svar: Hej Marie! Maila gärna mig, malin.k@live.se :)
Malins Blogg


Kom ihåg






Trackback
Annonsera här »