Mitt 2015

Förra året skrev jag det här inlägget på nyårsafton och första stycket känner jag att jag fortsatt kan kopiera rätt av. Jag har helt slutat leva efter att ett år ska bli mitt år och i stället bestämt mig för att alla år är mina och att livet alltid kommer att gå upp och ner. Precis så har även 2015 varit, en berg- och dalbana utan dess like. 
 
En kan lätt tro att det är svårare sjukdomarna jag tänker på när jag tänker på 2015. Vi gick ut hårt med vattkoppor på Jolie där i februari/mars för att sedan köra en operation på mig med en svår infektion och flera dagar på sjukhus som följd. Över sommaren höll vi oss friska innan karusellen i september drog igång igen med min epilepsi. Men det är inte sjukdomarna jag kommer att minnas mest från 2015. Det jag kommer minnas är en stor kärlek men även en stor sorg.
 
Att min farfar gick bort i mars tog så himla hårt på mig. Jag kan fortfarande tänka att jag ska åka och hälsa på honom och får sedan ett hugg i hjärtat när jag inser att han inte längre finns hos oss. Jag tänker på honom så ofta och saknar honom enormt.
 
Kärleken jag kommer minnas från 2015 är att Andreas klev rätt in i mitt liv och hjärta där i början på juni. Ja, egentligen klev han rätt in på gymmet för att bli medlem men sedan den dagen har han fått mig att le och skratta varje dag. Att det redan gått ett halvår känns helt otroligt och jag glädjer mig så inför det kommande halvåret, året och åren tillsammans ♥
 
 
Andra minnen från 2015 är träningsskolan jag höll i bloggen i januari. Så häftigt att få leda, peppa och genomföra den tillsammans med över 100 stycken av er bloggläsare. Underbara dagar i skidbacken under vårvintern kommer jag också att minnas. Resan till Rhodos med mitt jobb i maj är också något jag för länge kommer att bära med mig. Jag har så många fina minnen från den veckan. Sommaren som aldrig kom kanske jag inte kommer att minnas för sitt väder men däremot för många fina moments med vänner, uteserveringar, cava och dejter med A. Hösten på sjukhus är redan svaga minnen medan gårdagens skridskoåkning i midvintersolen förmodligen kommer vara ett minne för livet. 
 
Nu vänder vi snart blad och börjar skriva på det kapitel som i livet kommer att kallas 2016. Gott nytt år kära vänner! 



Sunrise & Sunset On Ice

Hej vänner!
 
Vi ställde klockan tidigt i morse för att vara på plats på Sidsjöns is lagom till soluppgången. Kyla kombinerat med ingen snö har sina fördelar och en av de största har vi fått uppleva idag i form av skridskoåkning på spegelblank is. Vi var helt ensamma på sjön, temperaturen låg på minus 14 och himlen växlade mellan blått och rosa - magiskt!  Efter att ha snurrat runt några varv på isen gjorde vi upp en eld, åt pinnbröd och drack kaffe till förmiddagsmellis. Så himla mysigt!
 
 
När klockan var kring elva på förmiddagen och vi hade hållt igång sedan sju på morgonen bestämde vi oss för att åka ut på en kaffe hos A's föräldrar i Juniskär. Efter att ha tinat upp framför braskamminen där och genom fönstret sett den spegelblanka havsisen bestämde vi oss för att ta en tur till. Om morgonturen var härlig så blev eftermiddagsturen i solnedgången fantastisk. Ett riktigt WOW-moment!
 
Jag är så glad för den här dagen som gett mig så mycket energi. Denna dag har liksom vägt upp för alla fina soldagar jag missade i oktober då jag var som sjukast. Har verkligen saknat friluftslivet, naturen och den friska luften enormt mycket. Min höft/ljumske tyckte dock inte alls om det här med skridskor men just idag får det vara värt det. Kommer att leva på denna dag länge nu. Kan varmt rekommendera skidskoåkning för både stora och små men glöm inte att göra research innan ni ger er ut och att ha med er isdubbar. Helst ska man även ha ännu mer säkerhetsutrustning och gärna åka med någon som har kunskapen kring isar. Det är värt tiden man lägger ner tusen gånger om. Bakläxa på mig som åkte utan hjälm, kände att det var läskigt så nästa gång ska den med. 
 
 
Efter en heldag utomhus i kylan tror jag både jag och Andreas somnade inom 30 sekunder efter att vi landat i soffan hemma. Tanken var en powernap men jag tror vi sov i minst en timme, haha. Lagom tills middag kom Jolie hem så nu har hon och jag Jolie/Mamma-tid medan Andreas är iväg och ser på hockey. Kan ni tänka er att det nu bara är två dagar kvar på 2015? Glädjer mig inför året som komma ska!
 
Stora kramar ♥



Tomtebloss

Visst är det härligt att få uppleva minnen från sin barndom på nytt genom sina egna barn? Här om kvällen tände vi tomtebloss ute i Juniskär och jag blev nästan pirrig i magen av att se lyckan lysa i Jolies ögon. Hade helt glömt bort hur spännande ett sprakande bloss kan vara. Nästan magiskt! 
 
Träna på mörkerfotografering och även plocka fram min externa blixt tror jag står på semesterns agenda. Så sugen på att börja fota mer ordentligt igen men märker nu hur mycket jag tappat. Dags att fräscha upp kunskaperna och förhoppningsvis få utvecklas lite efter det. Är ju så kul att leka med kameran när tiden finns.
 



En fågelholk

God morgon vänner!
 
I soligt men ack så kyligt midvintervädet byggde de igår ihop en fågelholk mina två kärlekar. Jag är så imponerad av Andreas att han har sådant tålamod med Jolie och i lugn och ro låter henne hammra in spik efter spik trots att snittiden per smik är långt över en minut. En annan har ju som inte samma tålamod kan villigt erkännas. Mitt tålamod har förvisso utvecklats enormt sedan Jolie kom till världen men något första pris i den klassen lär jag aldrig vinna, haha!
 
 
Nu sitter jag och dricker kaffe, bloggar och myser under min värmefilt som jag bland annat fick i julklapp av A. Jag är så frusen av mig och vår lägenhet blir så kall om vintrarna så där gjorde han en fullträff. Ska strax väcka upp Jolie som fortfarande (!) sover för att sedan lämna henne hos sin pappa. Jag jobbar ett par timmar idag över dagen och sedan ryktas det om en tur på mellandagsrean i eftermiddag.
 
Annars längtar vi mest efter nyårsafton just nu - jag fick sms av denna tjej igår där de efterfrågade bärhjälp i flyttkaoset nyårsafton till ära. Kan knappt tro att vi i princip bor grannar snart jag och min älskade vän ♥
 



Byggare Jolie

God fortsättning vänner!
 
Frostmorgonrocken, Olofgosedjuret och pyssel/målargrejer gick hem som julklappar hos Jolie men årets julklapp blev utan tvekan snickarebältet från mormor och morfar. Vart idéen önskan kommer ifrån från början vet jag inte riktigt men hon har tjatat om i månader att hon vill ha ett snickarbälte. Försökt bygga sig ett eget med hjälp av papper, sax och lim. Så lyckan blev total när det tillslut låg där i ett paket och dessutom med RIKTIGA verktyg. Nu återstår bara att lista ut vad hon ska snickra ihop. Jag tänkte renovering light i vår hyresrätt men Andreas var mer inne på att bygga en fågelholk med henne vilket kanske är mer lämpligt, hihi!
 
 
Vi spenderade hela julafton i Juniskär och lillhjärtat höll i till 23:30 på kvällen innan hon tillslut somnade och en halvtimme efter det brummade vi in till stan igen. Även gårdagen spenderades där ute till sen kväll och vi ska strax åka ut även idag. Så skönt att mysa på i idyllen utanför stan sådana här dagar.
 
Kram kram!



God Jul ❤️

God Jul kära bloggisar ❤️

Nu sitter vi i bilen på väg ut till Juniskär och Andreas familj. Laddade för en helkväll och kommer vara framme lagom till Kalle.

Ta hand om er och hoppas ni firar på just det sättet ni vill!

Puss & kram från mig och de två finaste jag vet ❤️





Karma & Sånt

Hej vänner!
 
Drog nyss iväg ett mejl till min sjukgymnast där jag skrev att jag i mitt tidigare liv måste varit ett riktigt bad ass alternativt att det är dags för mig att sluta tro på karma. Jag lyckades nämligen dra en rejäl vurpa i halkan i morse så att jag flög åt ena hållet och vagnen med Jolie i flög åt andra hållet. Lillhjärtat klarade sig utan en skråma men på mig hoppade knät ur led fram och tillbaka. Ironiskt att jag 10 minuter tidigare stod framför spegeln och konstaterade att jag kände mig pigg och fräsch för första gången på länge. Tårarna sprutade åt både det ena och andra hållet men Mattias var snabbt på plats för att hämta Jolie (det var till honom vi var på väg) och Andreas kom minuten senare och muntrade upp mig samt körde mig till jobbet. Väl på jobbet fick jag julgodis av min kollega Linus som muntrade upp ännu mera. Jag har ett bra gäng runt mig jag ♥
 
Nu hoppas jag att svullnaden i knät lägger sig snabbt och att höften/bäckenet klarade sig hyffsat undan smällen. Jag ville egentligen mest in och säga hej till er, har ju varit tyst ett par dagar nu. Jag jobbar som vanligt till klockan 18:00 ikväll och det är tredje året i rad så det börjar bli tradition att vara här och önska medlemmarna God Jul så här dan för dan vilket är supermysigt. När jag slutat kommer Andreas och hämtar mig så kör vi uppesittarkväll med vänner hemma hos mig. Imorgon bitti kommer Jolie hem igen så då kör vi julafton all-in hela dagen lång. 
 
Vi hörs igen imorgon, jag och ni, önskar varandra God Jul och så. Stor kram så länge!
 



Klackarna i taket

Hej vänner!
 
En tröttis bloggar här idag då senaste dagarna har varit intensiva men så himla mysiga. Tidigt i fredags morse åkte jag och min kollega Linus upp till Östersund för en teambuildingsdag tillsammans med kollegor från Östersund och Åre. Vi har under hösten gått en utbildning i just teambuilding och lärt oss massa om hur vi kan stärka oss själva, andra och varandra som grupp. Mycket uppskatat och lärorikt. Jag har förmånen att jobba för ett företag som jobbar lika mycket med hårdvaran som mjukvaran vilket jag tycker är jätteviktigt. Mår personalen bra mår företaget bra!
 
Utbildningsdagen följdes av vår årliga julfest på Marité vilket var en dundersuccé. Sisådär med maten och underhållningen kanske men vad gör det när kollegorna a.k.a kära vänner var med, skratten var många och klackarna så småningom slog i taket. Sammanfattningsvis en fantastisk kväll med ett fantastiskt gäng!
 
 
Runt två tiden igår eftermiddag var jag hemma i Sundsvall igen och efter att ha sovit två timmar i Andreas famn, ätit kinamat och surrat ikapp tyckte vi det var en grym idé att åka till gymmet för lite lördagsträning. Låt oss säga att idén var mycket bättre i soffan än väl på plats, haha. Alla pass blir inte på topp men det var roligt att vara iväg ändå och även det lilla räknas. 
 
Nu sitter jag i soffan och Andreas är iväg och spelar innebandy. Jag funderar på att knata bort för att heja på men känner att verkligheten börjar komma ikapp med trötthet och anfall. Roliga dagar straffar sig epileptiskt sett men lönar sig psykiskt sett. Det mentala är för mig lika viktigt som det fysiska så jag får leva med den smällen idag. Helt klart värt det.
 
Har ni haft en trevlig helg?
 
Kram & glad fjärde advent ♥



Rehab Dag 596

Hej vänner!
 
Ja, 596 dagar det är så länge jag nu hållt på med den rehabiliteringsprocess som jag nu är inne i. Förra veckan var jag ju iväg till Uppsala för att göra en magnetröntgen av min höft och mitt bäcken och anledningen till det var ett misstänkt inklämningssyndrom. Jag var så säker jag kunde bli, min sjukgymnast var lika säker han och likaså ortopeden som beställde MR-röntgen. Alla symptom tydde på impingment i höftleden - så kallad FAI. Igår fick jag svaren från röntgen som visade - ingenting. Så då var vi där igen, två steg fram och ett tillbaka. Nu kan det fortfarande och är mest troligt fortfarande en inklämning som ställer till det. Men det var inte av den typen vi trodde och därmed vet vi fortfarande inte exakt vad som felar. Däremot vet vi vad det inte är vilket såklart är ett steg i rätt riktning det också.
 
Jag blev väldigt besviken när jag fick samtalet igår men idag efter att ha träffat Thomas känns det bättre och nu är jag peppad på att köra på igen. Vi får helt enkelt fortsätta som vi gjort hittills - lägga pussel, testa, utesluta, konstatera. Så skönt att ha en sjukgymnast som inte ger upp på mig, för ger inte han upp kan ju inte jag ge upp. Tack för det Thomas!
 
 
Fick med mig en ny övning att testa idag. Syftet är att ta reda på om rörelsen och vinkeln fungerar utan att framkalla smärta. Nästa steg är att se om rörelsen och vinkeln fungerar med tyngre belastning och fler repetitioner. När det fungerar så blir steg nummer tre att se om jag kan ta ut rörelsen en centimeter till utan smärta. Sedan en centimeter till och så vidare. Det är så processen ser ut. Tålamodskrävande vill jag lova men det fungerar faktiskt, trots bakslag här och där. Jag vet ju så mycket mer om min skada nu än för 1,5 år sedan. Tänk så mycket jag ska veta om ytterligare 1,5 år. Kanske är jag till och med helt skadefri då?
 
Hur går det för er andra som rehabar litet som stort? Gör ni några framsteg? Jag hoppas det och hejar på er!



Jul i Norrland

God kväll i stugorna!
 
Mår ni bra och njuter av juletider eller är ni mer inne i julstressen? Jag har helt klarat mig undan julstress i år och försöker njuta så gott jag kan. Däremot är jag stressad över jobb och sjukdom men samtidigt tacksam för livet och att jag nu mår mycket bättre än tidigare i höst även om vägen till mål fortfarande är lång. 
 
Snön fortsätter att lysa med sin frånvaro här och jag som är uppvuxen i och alltid firat jul i Norrland börjar nu känna mig smått frustrerad. Det är ju så svårt att hitta julstämningen på riktigt utan det vita guldet. Igår klädde vi till och med granen jag och Jolie, allt för att hitta julstämningen, och för oss är det rekordtidigt. Vi klär den alltid dagarna innan julafton annars.
 
Har ni snö eller försöker ni också fixa julstämning på annat vis?
 
Kyligt och frostigt men ingen snö så långt ögat kan nå...
 
I eftermiddag åkte jag och Andreas ut till Birsta för att fixa med årets sista julklappar. Flängde ut och in i alla affärer och pausade till slut för att fylla på med mat och energi varpå Andreas surfar in på Jolllyroom så det slutade med att vi beställde alla julklappar därifrån. Jag skrattade så att vi satt i Norrlands största shoppingcenter och onlineshoppade. Men det är ju så smidigt :)
 
Lillhjärtat sover hos sin pappa i natt så jag ska passa på att försöka sova ikapp efter flera vakna nätter med hemsk hosta för lillgumman. Strax sängen här med andra ord - jag har nästan helt slutat att kika på TV på kvällstid, prioriterar sömnen så här års då den är superviktigt för mig.
 
Kram & Natti från tröttmössan här ♥



För kung och fosterland

Hej vänner!
 
Vi har haft en helmysig eftermiddag med Luciafirande på Jolies förskola följt av pepparkakshusbygge här hemma. Eller ja, mer dekorering än bygge, jag köper en sådan där färdig byggsats varje år och är mer än nöjd att mitt engagemang åtminstone sträcker sig så långt, haha!
 
Lussefirandet var som alltid utomhus och det är ju perfekt så att alla nära och kära kan vara med. De stora sjöng för kung och fosterland medan de mindre mer såg ut att fundera på vad som var på gång. Jolie är ju född på andra sidan årsskiftet så jag är glad att vi har ännu ett luciafirande på världens bästa förskola att se fram emot nästa år.
 
 
Bilderna är från ifjol julafton då Jolie fick gå loss på pepparkakshuset med hammaren i väntan på tomten. Hon har sådant bra minne och minns sådant som hänt för både ett och två år sedan och traditioner är viktiga för fröken så gissar att vi kommer köra på samma variant i år. 
 
Hoppas ni har haft en fin måndag idag!



Stranden i December

Åh vad jag ångrar att jag inte tog med mig kameran ut till Juniskär igår. Vi åkte spontant ut för att kasta stenar i vattnet, leka i lekparken och ta en fika hos A's föräldrar. Det var så kallt och gråmulet inne i stan men ute vid havet var det tvärtom - nästan ljumma vindar och ett fantastiskt fotoljus. Tänk vilka bilder det hade kunnat bli. Ska se om jag kan övertala mina två att åka tillbaka dit en sväng idag också, jag behöver material till ett tänkt fotovägg, hihi!
 
 
Vi lämnade stranden vid ettiden för en fikastund men blev sedan bjudna på både middag och kvällsfika och brummade hem mot stan igen först efter klockan åtta på kvällen. Superlyxigt!
 
Lucia idag men Jolie sparade det firandet tills imorgon på förskolan. Hon har i stället sprungit runt och sjungit "Makona Mattata" här hela morgonen, haha Minusgrader och sol utomhus men snön forsätter att lysa med sin frånvaro. Inte van vid det vi här i Norrland den här årstiden.
 
Glad Lucia!
 



Många bäckar små

Hej bloggisar!
 
Jag sitter uppkrupen i soffan och ska alldeles strax hoppa i säng. Gruvar mig lite för att torka håret först då jag är helt nyduschad. Mitt hår är ett projekt i sig och det tar 30 minuter att tvätta det och 30 minuter att torka det. Utan att överdriva. Sen får en lägga på 30 minuter till om det ska plattas eller lockas. Tjockt hår i all ära men mitt är för tjockt för att kunna hantera smidigt på något sätt och vis. Hej i-landsproblem!
 
Vågar knappt skriva det men jag kröp i säng redan klocka åtta igår kväll. Jag var helt slut efter dagen i Uppsala. Att testa mediciner i kombination med EP-anfall tar på krafterna. Dosen jag äter nu fungerar så länge jag är hemma och tar det lugnt men den fungerar inte i praktiken i verkliga livet så som vardagen ser ut. Men tålamod var det så ska vi nog reda ut det med så småningom.
 
Magnetröntgen i Uppsala gick jättebra och jag ska få svar inom en vecka. Uppdaterar er såklart då vad som händer och sker beroende på vad jag får för svar. När jag var klar på sjukhuset mötte jag upp världens bästa Nilla för en fika och surra ikapp. Ni som hängt med ett tag vet ju att vi lärde känna varandra via kommentarsfältet här i bloggen - så coolt! Det är inte ofta vi ses men många bäckar små blir stora om man tar till vara på dem ♥
 



Julkalender med Disney Junior

Hej vänner!
 
Jag vet en liten tjej jag som kommer bli överlycklig för sin julklapp från Doktor McStuffins. Ni vet serien om den lilla 6-åriga flickan som hjälper sina skadade gosedjur som sänds på Disney Juniors tv-kanal? Jolie älskar att plåstra om sina gosedjur och leker ofta med en doktorsväska från samma serie som hon har sedan tidigare. Kombinationen söt vovve + fler McStuffins-grejer kan inte bli annat än succé!
 
 
Disney Junior kör i år två julkalendrar som är tänkt att passa både stora och små. Dels kör de en kalender på YouTube där de varje decembermorgon öppnar en ny lucka med en hälsning till våra små från våra Disney Junior-favoriter. Jättekul initiativ tycker jag och Jolie väntar spänt varje morgon för att se vem som skickat en hälsning. Vill ni följa YouTube-kalendern så hittar ni den HÄR
 
Den andra kalendern är till för familjens vuxna att följa och den hittar ni HÄR på Facebook. Varje dag är det ny lucköppning och december månad  kommer att fyllas av tävlingar som hjälper till att fylla julklappssäcken, roliga aktiviteter och bra recept. Tips, tips!
 
Inlägget i samarbete med Disney Junior



Magnetröntgen i Uppsala

God morgon vänner!

Jag sitter på tåget ner till Uppsala där jag idag ska göra en magnetröntgen av mitt bäcken. Vi, jag och min käre sjukgymnast Thomas, har ju länge rehabat min bäckenbotten men den är nu mer eller mindre friskförklarad och problemen som kvarstår verkar sitta i ljumsken. Om problemen kvarstår från tidigare eller uppstått på grund av felbelastning till följd av skadan i bäckenbotten är svårt att säga - det är lite som hönan och ägget ni vet. Svårt att säga vad som kom först. Vi har hur som helst nu skäl att misstänka att någon form av impingement har uppsått i min höftled och det är därför jag idag ska göra en MRT. En kan se så mycket via magnetröntgen och jag har stora förhoppningar på att vi ska bli klokare efter dagens undersökning oavsett vad plåtarna visar.
 
Morgonkaffe ♥
 
Jag får många mejl och frågor från er om hur jag rehabar min bäckenskada och om vilket upplägg jag har. Men eftersom alla skador är unika och bäckenbotten väldigt komplex så måste även rehabprogrammen vara individanpassade. Det som hjälper mig kanske inte hjälper er och tvärtom. Det råd jag dock vill och kan ge er är att stå på er mot sjukvården. Ni har rätt att få hjälp och det är inte acceptabelt att gå runt och ha ont. Tyvärr är det ofta så att man måste kriga för att få hjälp men försök få stöttning av nära och kära så att ni orkar ta striden. Oavsett om en blir mamma vid 20 år eller 40 år så ska kroppen hålla många år till och att gå runt med daglig smärta då är ju ohållbart. Jag talar av egen erfarenhet nu då jag körde på alldeles för länge och gav upp då jag upplevde att jag varken blev sedd eller hörd av vården. Så glad och tacksam nu att jag tog ett sista kraftryck och träffade på Thomas. Jag hejar på er!
 
Kram från rälsen i skogarna mellan Sundsvall och Uppsala



En liten bloggsallad

Hej vänner!
 
Efter en helmysig helg är nu vardagen igång igen och det med full fart. Jag kommer dock leva på helgens energi länge, speciellt lördagskvällen då jag & A gick ut på dejt, käkade tapas, drack cava och testade drinkar nästan in på småtimmarna. Vi har ju haft en del sjukdomar och uppförsbackar här senaste månaderna så lördagskvällen var välbehövlig på så många plan!
 
 
Annars kämpar jag på med den där fina balansen mellan lagom och för mycket. Fortsätter testa mediciner och hitta ett sätt att få vardagen att fungera. Känner mig frustrerad att orken inte räcker till då jag vill så mycket. Men små steg och positivt tänk. Step by step!
 
På onsdag ska jag förresten till Uppsala och göra MR av mitt bäcken. Mitt i epilepsi-karusellen lever ju bäckenskadan kvar så nu tar jag nya tag med den parallellt med det andra. Cellprovstagning på torsdag var det visst också. Lika bra att stöka undan allt nu så kanske jag har en chans att gå igenom besiktningen till 2016, haha!
 
Kram på er!



ALL-IN

God morgon vänner!
 
Igår hade jag en sådan där bakslagsdag sjukdomsmässigt sett. Det blev för många timmar och för intensivt på jobbet vilket slog ut mig helt. Det är så svårt att hitta balansen då jag älskar mitt jobb, alltid vill göra ett bra jobb och alltid går all-in när jag är på jobbet. Att gå på halvfart när jag är där fungerar inte riktigt däremot måste jag försöka hålla mig till min halvtid. Ösa på när jag är där men gå hem när jag ska. Ett litet fredagslöfte till mig själv så här på förmiddagen.
 
Idag tog jag sovmorgon men ska strax knata ner mot jobbet. Snön vräker ner utanför och det känns jättemysigt. Vi har i princip haft noll snö fram tills nu, vilket jag kan erkänna varit skönt, men nu är snön välkommen både för ljusets och julstämningens skull. Ikväll har vi planerat middag och Idolmys ute i Juniskär - inte så svårt att gissa vem vi hejar på? Go Simon!
 
Happy Friday ♥
 
 
Fick höra här om dagen att jag har mycket Sportsgymkläder och ja, kanske får hålla med på den? Haha! Det där med ny telefon måste jag också ta tag i. Fotar så mycket med mobilen så det är trist att alla bilder blir så grusiga. Spricka rakt över kameran både fram- och bak tyvärr. Tror även telefonen är vattenskadad. Får bli helgens projekt kanske?
 
Kram på er!



Att lära sig leva med en sjukdom

Att lära sig leva med en sjukdom. Ja, det försöker jag göra just nu. Den 23 september var dagen då jag blev inlagd på sjukhus. Det var då de där svaga symptomen på att något inte stod rätt till plötsligt förvärrades kraftigt. Det är nu cirka 2,5 månader sedan och mitt humör och mina känslor har sedan dess gått väldigt mycket upp och ner. Jag fick redan efter två dagar på sjukhus reda på att något inte stod riktigt rätt till i huvudet. Det var det där ojämna på CT-röntgen och den där skuggan på MR-röntgen som inte borde vara där. En hjärnskada. Snabbt nämndes epilepsi då mycket av symptomen matchade det men det fanns också några tveksamheter. Utredning på utredning, EEG på EEG. Tillslut hittade neurologerna i Umeå det de letade efter och den 11 november bekräftades diagnosen epilepsi. Tjihooo tänkte jag - nu skulle jag ju bli frisk. Men...
 
...jag har nu insett att det kanske inte går så smärtfritt och enkelt som jag från början trodde. Jag läste väldigt mycket om epilepsi tiden mellan misstanke om det tills jag fick diagnosen. Läste att mediciner i de flesta fall gör susen. Tänkte någonstans att okej, ett par veckor med medicin så är jag i toppform sedan. Kan börja räkna ner det där året som anfallsfri då jag har chans att få körkortet tillbaka. Riktigt så simpelt var det ju inte. 
 
Jag har idag ätit medicin i exakt tre veckor och medicinen hjälper. Den hjälper jättemycket. Men den hjälper inte hela vägen. Och den ger biverkningar. Jag har tre olika sorters anfall (ska berätta mer om dem i ett separat inlägg) och medicinen har helt tagit bort en typ av anfall. En annan typ har minskat radikalt men förekommer fortfarande. Den tredje typen av anfall har också minskat men inte alls i den mängd vi önskat. Nu är frågan om vi ska öka på nuvarande medicinering och se om det hjälper - men hur går det då med biverkningarna? Ska vi testa en helt ny medicin? Ska vi testa att kombinera den medicin jag har nu med en annan medicin? Ja, som ni hör är det inte ett helt enkelt pussel att lägga och när jag insåg det sjönk hoppet och modet en aning. Nu har jag dock bearbetat det och accepterat tanken på att detta kommer att ta tid. Att det fortfarande finns hopp om att bli anfallsfri men att vägen dit är något längre än jag trodde. 
 
Cykling ger mig sådan energi. Så glad att jag är tilbaka i cykeln om än väldigt lugnt!
 
I vardagen ställer detta såklart till ett och annat. Jag arbetar i dagsläget 50% men utan körkort tar det tid att ta sig till och från jobb, dagis etc. Jag har världens bästa jobb men miljön i ett gym är inte den lugnaste så de fyra timmar jag är där är roliga men tuffa och det påverkar anfallen. Dagar med lite återhämtningstid = dagar med fler anfall. Så mina vardagar just nu handlar bara om att få ihop. Planera, planera, planera för att allt ska flyta så smidigt som möjligt. För att undvika att bli alltför trött. Trötthet = fler anfall.
 
Helgerna får jag välja aktivitet. Något som jag har haft småsvårt att acceptera. Jag kan inte både cykla, baka med Jolie, gå på stan och ta en fika med en vän. Jag får välja en aktivitet för att sedan försöka vila så gott det går. Frustrerande för mig som är van att hålla igång från morgon och kväll. Frustrerande eftersom jag känner mig pigg hemma i soffan. Men, jag har börjat lära mig och förhoppningsvis är det ju bara tillfälligt. Det har blivit så mycket bättre sedan jag började med medicinerna och det kommer bli ännu bättre. Det är jag övertygad om.
 
Som med allt annat i livet är det ups-and-downs men jag insett att allt ovan spelar ingen roll. Vad är ett körkort värt egentligen? Det gör saker lite besvärligare för mig att vara utan men i det stora sammanhanget är det inte viktigt. Det som är viktigt på riktigt är Jolie. Andreas. Vänner. Och allt det har jag ju precis som förut. Så länge jag har dem spelar epilepsi och hjärnskada ingen roll. Oavsett om jag blir anfallsfri eller inte. Oavsett hur mycket energi som kommer komma tillbaka eller inte. Jag hoppas såklart att jag kommer bli helt återställd som "innan" diagnosen men vänner, familj och kärlek är det viktiga. Så länge jag har dom i mitt liv står jag stadigt på benen igenom de flesta stormar!



The Happiest Time

Hej vänner!
 
Vi inledde december med vaken-natt och 40 graders feber på trollfröken här nedan. Så liten om natten men så stor om dagen och idag ser vi inte ett spår av febern men jag gissar att den kanske smyger sig på här framåt eftermiddagen igen. Dock brukar feber sällan däcka henne så jag gissar att det blir full fart hela dagen. Jag skulle egentligen på Talarförmedlingens Inspirationsdag idag och är lite ledsen att jag missar den då den var så himla bra ifjol. Men å andra sidan får jag en mysdag med lillhjärtat vilket inte är helt fel det heller en dag som denna.
 
Glad första december bloggisar!
 



Annonsera här »