Mina hjärtan

Hej vänner!
 
Även neurologer har visst sjuka barn och VAB var anledningen till att mitt besök blev inställt i onsdags. Jag fick veta att jag är prio ett och först i kön på en ny tid men när det blir vet jag inte ännu. Det sliter verkligen på mig det här.
 
I torsdags följde jag med jobbet till Åre där vi skulle ha konferens i två dagar. Jag följde med på eget initiativ och tänkte det kunde vara mysigt med två dagar i världens vackraste by tillsammans med kollegor som står mig väldigt varmt om hjärtat. Fylla på energin lite så där. Det var verkligen supermysigt men priset blev högt och igår var jag helt knäckt. Andreas hittade mig avsvimmad i bilen efter han sprungit in för att handla en snabbis och senare under natten tills idag fick jag feber. Vet inte om febern hänger ihop med Åreresan men jag är inte sjuk annars så misstänker att det blev för mycket för kropp och knopp. 
 
Det sägs ju att Gud inte ger oss mer än vi klarar av att hantera så jag bryter ihop då och då och tar sedan nya tag. Tror det är A, som står mig närmast, som får dra det tyngsta lasset dessa dagar. Fixar och trixar med litet som smått, stöttar, peppar och tröstar. Världens bästa är han!
 
 
Väntar nu på att Mattias ska komma hit med Jolie och sedan att Andreas ska komma hem från sin match. Jolie sov här i natt och var så hostig och hade astmaanfall. Meningen var att hon skulle vara här hela dagen men med både hon och jag sjuk blev det lite för mycket för mig så jag är tacksam att jag fick ett par timmars avlastning. Men nu längtar jag efter henne. Så komiskt det där att en kan slita håret av sig för att energin inte räcker till men samtidigt saknar en de små så fort de är borta eller har somnat. Kärlek det!
 
Vet ni förresten annars bästa känslan just nu? När A ligger i soffan, jag går dit och lägger mig för att mysa bredvid och Jolie då blir sotis och kommer och tränger ner sig emellan oss. Att få ligga så nära med båda mina hjärtan, ja det är en underbar känsla även fast den oftast bara varar ett par minuter - sedan blir A för varm, Jolie för otålig eller nåt liknande, haha. Men ändå ♥
 
Söndagskramar och glad farsdag alla ni pappor där ute!



Kommentarer

Fina Malin vad jag önskar mig att du får ett svar på vad det är och att du kan få hjälp. Det verkar så jobbigt att du svimmar titt som tätt och jag känner såå för dig. Härligt att du har Andreas som hjälper dig och han verkar vara en fin kille :) Du får snart visa en bild på han, hihi.
Stor stor kram från Växjö.

P.s imorgon ska jag träffa Betty för ett pt-samtal. Ska bli spännande och jag är ivrig att få investera ordentligt i mig själv nu. Det är tack vare dig :)

Svar: Åhh, Betty W? Då kan jag garantera att du är i tryggaste händerna i Sverige ❤️

Tack! Han är underbar, dock kameraskygg haha, men ni ska få se. Lika snygg som snäll, hihi 🙊

Stor kram!
Malins Blogg

Sama

Åh vad jag hoppas att du snart får den hjälp du behöver!! Men lika mycket som jag önskar det, lika glad är jag för att du hittat din A som vill finnas där för dig<3
Kämpa på!

Svar: Tack Sama, det värmer <3 Stor kram!
Malins Blogg

Åh vad jag önskar att du snart får ett svar. Kan tänka mig hur mycket det tär på dig. Kram finaste!

Svar: Tack Hanna ❤️ Kram!
Malins Blogg

jenni

Styrkekram ar till dig Malin!! Hoppas att du får hjälp och bukt på allt! Kram!

Svar: Tack Jenni! Kram!
Malins Blogg

Anni

Åh, så du kämpar. En riktig kämpe är du!
Ja tänk att ibland glömmer man likslm att även neurologer, busschaffisar, vilken yrkeskategori som helst egentligen också vabbar! :)
Ibland låter det som om du är utmattad eller har drabbats av ME. Är det uteslutet?

Anni

Åh, så du kämpar. En riktig kämpe är du!
Ja tänk att ibland glömmer man likslm att även neurologer, busschaffisar, vilken yrkeskategori som helst egentligen också vabbar! :)
Ibland låter det som om du är utmattad eller har drabbats av ME. Är det uteslutet?

Svar: Ja, de är lätt glömt att de också är människor med egna liv :)

Ser inte hela din kommentar men nej, har inte drabbats av utmattningssyndrom. Vet som sagt mer än jag skrivit i bloggen, ska uppdatera er mer så småningom.

Tack för omtanken!
Malins Blogg

Helena S

Hej Malin,

Jag har inga ord. Det måste vara fruktansvärt att bli berövad sin frihet, alltså på många plan, även om det i ditt fall inte handlar om att bli inlåst på en anstalt eller dyl.
Att inte kunna vara med sina barn, åka bil eller ens ta en promenad i friska luften helt på egen hand.
Många saker som man tar för givet.

Det är kämpigt, men du kommer klara det.
Låter dessutom som att du har ett järngäng som stöttar och finns där för dig. Både privat och i arbetslivet.

Heja heja!!!

Hälsningar, Helena


Kom ihåg






Trackback
Annonsera här »