Att få hjälpa när man kan

Hej vänner!
 
Huvva, tung dag här idag med många anfall, ny bula i huvudet och samtidigt själv med min 4-åring. Dumma, dumma vingelhuvud som Jolie säger. Även "dumma doktor som inte gör dig frisk mamma" är ett välanvänt citat här hemma nu för tiden. Älskade unge som förstår på sitt sätt men ändå inte. 
 
Oktober har annars på något konstigt sätt tickat på i sjukdomens tecken. September var månaden när jag blev sjuk, oktober har mest varit en lång väntan - nu håller vi tummarna att november är månaden då jag blir frisk!
 
 
Vi har sjukdomen till trots lyckats skapa några fina minnen och stunder tillsammans. Jolie, jag och A ♥
 
Jolie var förresten så gullig idag. Sundsvalls kommun efterlyste igår på sin FB-sida kläder och skor till asylsökande som anländer till vår stad nu i dagarna. Det stod att de skulle ha öppen insamling idag mellan klockan 12 och 16 så vi plockade ihop tre kassar med kläder som vi skickade med Maria till insamlingen. Jolie skickade bland annat iväg sin favoritfleece som hon vuxit ur sedan länge men så kärt fortsatt använda trots att jag köpt en ny till henne. Senast i förrgår hade vi en diskussion om fleecen men efter att jag förklarat att ett barn som ingenting har behöver den för att inte frysa var det inget problem alls att lämna iväg den. Jag berättade att de behöver kläder och skor nu när det blir kallt ute varpå Jolie svarade att de behövde pengar också - så att de kan köpa glass, en semester och ett körkort, haha. Tydligen det mest basala man gör av pengar på i en 4-årings värld. Hon la sedan till att det ju behövdes en bil till körkortet också såklart. 
 
Hoppas ni har en fin helg. Stora kramar ♥



En liten häxa

Hej vänner!
 
Jag har precis skickat iväg lillhäxan här på sitt första halloweenparty och det var med pirr i magen vi promenerade kvarteret bort till bästisen A där partyt äger rum. Hon har varit iväg på kalas flera gånger under året Jolie men ikväll var det något extra just för att det är fredag, kväll, mörkt och halloween. Småläskigt, busigt och kul på samma gång!
 
 
Känns så skönt att få ha henne hemma mer igen. Jag är fortfarande inte bättre men "riskerna" med att ha henne hemma vägde inte längre upp mot att träffa henne så lite - det slet för mycket både på henne och mig. Så nu är vi tillsammans nästan som vanligt igen vilket känns underbart.
 
Vila står på schemat för mig nu fram tills att häxan ska hämtas hem. Efter det kör vi soffmys och Idol, precis som sig bör mörka fredagshöstkvällar.
 
Kram kram!



Kragsta Soffbord

God morgon vänner!
 
I måndags fick jag hjälp att skruva ihop mitt nya soffbord som jag spanat på länge innan jag nu till slut slog till. Jag tycker det är så fint och hoppas att Jolie nu är stor nog att vi får behålla det fint också. Har tidigare kört på LACK-borden á 199kr från Ikea ni vet, de kan man ju byta ut lite på löpande band eftersom att fröken i fråga utsatt det för hyss, haha.
 
 
Nu är nästa projekt att byta vardagsrumsmattan och jag tror jag ska satsa på en lite mindre runt variant att ha under. Helst skulle jag vilja byta både soffa och tv-bänk med men får ta en sak i taget. Vårt vardagsrum är så himla svårmöblerat på grund av dess storlek. En kan ju tycka att ett gigantiskt vardagsrum är bra men här ställer det mest till problem då det är omöjligt att möblera snyggt. Hade det varit en bostadsrätt hade jag inte tvekat en sekund på att slå upp en vägg och dela rummet till två - så pass stort är det. Ja, små problem i den stora världen men ibland är det ju lov att ha sådana också. Har jag några inredningsexperter som läser bloggen är ni mer än välkomna hem till mig och hjälpa til med idéer och inspriation :)
 
Torsdagskramar! 



Att snacka jul i oktober

Hej vänner!
 
Senaste åren har jag mer eller mindre flytt undan julen och sett den mer som ett nödvändigt ont för Jolies skull än som den mysiga högtid jag en gång älskade. Jag är rätt övertygad om att det kom efter separationen och hur livet såg ut där och då men har också hela tiden varit inställd på att det handlat om några så kallade "mellanår" som passerade. År där allt inte var tipp topp. Det har varit tungt och stundtals väldigt ledsamt, förra julen var jättejobbig, samtidigt som jag hela tiden tänkt att det kommer framtida år och jular där allt kommer att vara bättre. Nu vet jag inte om jag kommer känna så i år men däremot så har ett sug inför jul infunnit sig igen vilket jag ser som ett positivt tecken. Egentligen är det enligt mig lite på gränsen att snacka jul redan i oktober men jag längtar faktiskt. Så mycket att jag i helgen slog till på lite julpynt från IKEA. Ljusstaken i brons är fantastiskt fin och årets julgran ska visst få gå i pastelliga toner. 
 
Hur känner ni andra som separerat kring jul och högtider? Har ni det jobbigt kan jag trösta er med att det blir både bättre och enklare. Det är ofta och får vara tufft även om beslutet kring en separation är gemensamt och/eller eget. Det kanske inte blir som det alltid varit men det kan bli väldigt bra ändå. Till slut så.
 
Extra kramar till just DIG idag ♥



Viktiga sextio minuter

Hej vänner!
 
Mår ni bra? Jag har gått och dragit på mig världens höstförkylning men känner att det egentligen inte gör så mycket. Tänker att det är lika bra att stöka över det nu när jag ändå mest ligger och inte gör så mycket vettigt ändå. Så kan jag vara frisk och pigg all-in sedan när denna resa är över. 
 
Igår tog vi en mini-tur till Norra Berget på eftermiddagen jag, Jolie och Andreas. Vi fikade hembakat på Café Gesällen, tog ett lekstopp i lekparken och avslutade sedan med att spana på utsikten över stan. Vi var nog inte iväg mer än drygt en timme, mer än så orkade jag inte, men ack så mysiga och viktiga dryga sextio minuter det var.
 
 
Idag har det hittills varit soffläge all-in för min del och jag misstänker att det kanske inte blir så mycket mer avancerat än så idag. Jolie är hos Mattias igen men jag hoppas kanske få träffa henne en sväng i eftermiddag. Längtar så tills allt är som vanligt igen. Nedräkning till 4 november pågår då nästa neurologbesök står på schemat. Kommer ju inte bli frisk där och då men förhoppningsvis ta ett steg i rätt riktning och kanske till och med få diagnosen fastställd. Hoppas.
 
Kram kram!



När ett helt land är i chock

Idag känns det fel att blogga på som vanligt och jag tycker det är svårt att hitta orden. För vad säger man när ett barn fått sätta livet till, när ett annat kämpar för sitt liv och när ett helt land är i chock? 
 
Att detta hemska har skett på en skola tror jag gör att det skär i alla våras hjärtan. I skolan där man spenderar så många år av sin uppväxt och där det är varje barns rättighet att känna sig trygg. Att en människa kan anse sig att ha rätten att ta två andra människors liv, skada ytterligare två och ta tryggheten från en skola, ett samhälle, ett land. Det är så fel. Så fruktansvärt. 
 
Idag tror jag vi alla skänker våra tankar till de drabbade och deras anhöriga. Samtidigt får vi även be för de skadade som fortfarande vårdas på sjukhus - låt dem klara sig!
 



Vinterns känga

Hej bloggisar!
 
Ni skulle bara veta hur glad jag blir för era kommentarer, ord och hälsningar nu för tiden. Självklart blir jag alltid glad men nu känns det som att jag har extra sällskap av er. Trots fina vänner runt omkring mig så blir det många ensamma timmar i soffan och då värmer er stöttning ♥
 
Jag fick en fråga av Jessica igår om vart mina kängor kommer ifrån. Tänkte att ni kanske är fler som är nyfikna så här är dom. Inköpta på DinSko denna höst och de är lika bekväma som snygga. Modellen är klassisk och materialet är skinn och den kombinationen gör att jag räknar med att dessa kommer hänga med ett par år framöver. Perfekt stadskänga för höst som vinter!
 
 



Solsidan VS Mordor

Hej vänner!
 
Denna förmiddag har jag tagit en mini-promenad bort till vår anläggning på Skönsmon för att hjälpa till att manuellt ställa upp en dörr. Det var helt fantastiskt att få vara tillbaka på jobbet om så bara för en kort stund. Mitt fysiska mående är egentligen oförändrat, jag får frånvaroattacker flera gånger om dagen och tappar medvedandet utan förvarning cirka en gång i veckan, men jag har bestämt mig för att jobba så gott jag kan med mitt psykiska. Inte låta sjukdomen styra den psykiska delen av min hjärna. Det hjälper faktiskt och det ger mig en känsla av kontroll och att jag kan styra mig själv - åtminstone till en viss del.
 
Nu är jag tillbaka i trygga soffan igen och andas ut att jag klarade turen både psykiskt och fysiskt. Ska se om jag kan få skjuts över på "rätsia" sen så jag är hemma tills Jolie kommer hem - jag är hemma hos Andreas nu. Vi bor på två olika sidor av stan och jag hävdar bestämt att jag bor på Solsidan och A bor i Mordor men han är inte riktigt enig med mig där, haha!
 
Kram kram!
 



En gråzon

Hej vänner!
 
Snart har ännu en dag i sjukdomens tecken tickat på och jag börjar på riktigt klättra på väggarna här hemma. Kroppen värker och skriker efter frisk luft, rörelse och motion samtidigt som huvudet är helt slut. Tror ofta att jag är så pigg men blir helt färdig av minsta aktivitet. Lite som när man haft en rejäl feberförkylning och är för pigg för att ligga i soffan men för sjuk för att vara aktiv. Den gråzonen känns det som att jag befinner mig i hela tiden just nu.
 
Idag rann dock bägaren över så jag klädde på mig kläder och gick en lugn promenad runt kvarteret på egen hand. Rädslan att tappa medvedandet och falla ihop offentligt, på en bilväg eller annan "farlig" plats är enorm och jag kämpar så mot mitt eget psyke nu. Var en lättnad att komma in genom dörren samtidigt som jag är glad över att jag tog den där promenaden. Den andra delen av mitt psyke behövde det. 
 
Nu är det bara en lång väntan till den 4 november då jag har nästa tid hos en neurolog. Önskar så att det gick snabbare men tänker att till jul kanske allt det här är glömt och bortblåst sedan länge? Hoppas!
 
 
Nu väntar jag på att Mattias ska komma hit och lämna Jolie och sedan att Andreas ska komma hit från jobbet. Fiskmiddag tillsammans med mina två hjärtan och sedan har jag lovat efterrätt med. Blåpärspaj tror jag det får bli. Mums, mums!
 
Tisdagskramar!



En underbar lördag

God morgon söndagsvänner!
 
De senaste 3,5 veckorna, sedan jag blev inlagd på sjukhus, har jag träffat Jolie fem gånger och enbart en eller ett par timmar varje gång. Detta har, och är fortfarande, otroligt jobbigt och det sliter på psyket som jag vet inte vad. Att inte få finnas där för och vara med sitt barn. Jag är ett "prioriterat" fall och har fått gått före flera köer men trots detta är väntetiderna långa. Att inte få vara ensam med sitt barn som ensamstående är ju tyvärr samma som att inte få vara med sitt barn alls. Det gör mig arg och frustrerad men mest väldigt ledsen. Besöket hos läkarna i Stockholm i fredags gav inte det resultat jag hoppas på och jag väntar nu på en tid hos en neurolog den 4 november för vidare utredning.
 
Men, om senaste veckorna varit tunga och beskedet i fredags knäckte mig så gav gårdagen energi och glädje till max. Jolie kom till oss (mig och Andreas) tidigt på morgonen och vi hade sedan en heldag tillsammans. Sjukdomar och tråkigheter var som bortblåst för en dag. Vi hängde vid stranden, busade i lekparken, hade picknick, lagade middag och myste på hela dagen lång. Så himla underbart och jag är varm i hjärta. Min älskade, älskade unge och världens bästa A ♥ 
 
 
Nu ska jag ringa Jolie och se om vi kan ses en sväng idag också. Fylla på energi inför veckan. Precis lika fint väder idag så det hade varit så mysigt att komma ut en sväng. Jag orkar ju inte så mycket men det där lilla gör verkligen så mycket. 
 
Hoppas ni har en fin helg? Att ni njuter av oktober, hösten och solen och så. Kram kram!



Min Gymlista

God morgon vänner!
 
Just nu sitter jag i bilen på väg ner till Stockholm för dagens läkarbesök där. Jag har så länge förberett ett inlägg till er då jag för ett par veckor sedan blev utmanad av min bloggkollega Sofy (Uppochhoppa.se) att skriva en gymlista. Så här kommer den - Happy reading!
 
(Psst...Nyfikna på era gymlistor nu - länka gärna i kommentarsfältet om ni hakar på)
 
Häftigaste gym jag tränat på: Hmm, jag har inte varit på så många hippa, coola och häftiga gym så jag får nog i stället välja när vi körde ett kvällspass vid havet på Rhodos. Inga redskap men ack så häftigt och magiskt det passet var!
Bästa gymhumöret: Ilska, tränar nog aldrig så bra som när jag är arg, haha!
En gymlåtlista innehåller gärna denna låt: Lola Montez och Still Counting med Volbeat är två favoriter.
Mina gymskor: Kör på mina uppbyggda Asics i vått och torrt. Löparskor för andra men de självklara gymskorna för mina fötter!
Favoritoutfit: Linne & Shape Tihts i shortsmodell från Röhnisch + Ett par höga kompressionsstrumpor. Gärna rosa!
Handskar Ja/Nej: Never!
Roligaste maskinen: Är svag för ryggövningar jag så får nog säga Latsdrag där.
Roligaste friviktsövningen: Måste jag välja? Frivändningar är nog absoluta favoriten men av de jag kan köra just nu med tanke på rehaben får jag välja marklyft. 
Favoritmuskelgrupp: Har en stark hatkärlek för ben men återigen - av det jag kan köra med skadan får jag säga rygg och axlar. 
Hatövning: Just nu chins för att jag är så dålig på det. Innan var det bänkpress av samma anledning men övning ger färdighet så det har vänt från hat till kärlek. Hoppas få till samma lika med chinsen!
 
 
Viktig förberedelse: Att planerat vad, hur och när jag ska genomföra dagens träning. Ingen planering = ingen kvalité för min del. 
Uppvärmning: Övningspecifik uppvärmning så det varierar från pass till pass.
Bästa gymtid: Förmiddag efter en rejäl frukost på helger och eftermiddagar på vardagar.
Antal gym jag har haft kort på: Sju stycken fördelat på Åre, Sundsvall, Kalmar och Sandefjord.
Anledning jag tränar styrketräning: För att jag älskar att ha en stark kropp som klarar av vardagen med allt vad det innebär, för att rehaba min skada, för att förebygga framtida skador och sist men inte minst för att det är KUL!
Utomlandsgym jag minns: Återigen, inte varit runt på så många fancy gym eller gym alls för den delen utomlands. Så får säga Rhodos igen då :)
En övning jag är stark i: Marklyft! Mitt PB är 95kg och mitt mål i övningen är, när skadan tillåter, att ta dubbel kroppsvikt!
Efter-gymet-grej: MAT! Aldrig så gott med mat som efter träning och vilka mängder det går åt. Älskar't!
 
Typisk Malin-Outfit :)



Oktobersol

Hej vänner!
 
Tidigt i morgon bitti ska vi åka ner till Stockholm då jag ska befinna mig på Neurologkliniken där strax efter lunch. Jag börjar bli nervös nu samtidigt som jag längtar väldigt mycket. Denna vecka har varit väldigt tuff och det skulle vara underbart att få avsluta veckan med positiva besked som ger en kick in i nästa vecka. En kick åt rätt håll. Visst håller ni tummarna?
 
Idag har jag fått vara ute en sväng i finvädret. Jag är ju en "ute-i-naturen-människa" och uppskattar för det mesta alltid att vara ute i alla väder men ja, idag njöt jag extra efter att varit instängd mer eller mindre i tre veckor nu. Det var det helt fantastiskt att få dra ner frisk luft i lungorna och njuta av oktobersolen som värmde så gott i ansiktet!
 



En favorit

Jag hittade en favoritbild på datorn nu ikväll som påminner om att tiden vi nu har framför oss inte är så hemsk ändå. Bilden är fotad på juldagen ifjol som bjöd på minus 25 grader, strålande solsken och gnistrande pudersnö. En magisk dag i pulkabacken!
 
 
Har pratat med Jolie tre gånger på Skype idag och är så tacksam för dagens teknik. Jag har installerat Skype på hennes iPad och lagt till mig och Mattias som kontakter så att hon kan ringa oss när hon vill själv utan att vara beroende av eller behöva fråga någon annan. Känns som att vi kommer mycket närmare när vi pratar på bild än vanligt. Slog ihjäl en halvtimme på FaceTime med Madeleine igår kväll och för en stund kändes det nästan som att hon satt här bredvid mig. Skype och FaceTime gör saknaden kanske inte mindre men uthärdlig i alla fall.
 
Kvällskramar!



Videoblogg: Hej hej!

 



Klinisk fysiologi

Hej vänner!
 
Imorse var det dags för mig att göra ett nytt EEG av hjärnan. EKG känner de flesta till och man kan säga att EEG är samma sak men att det är hjärnans signaler man mäter i stället för hjärtats. Jag gjorde ett i samband med att jag låg inne men idag var det alltså dags igen. Skillnaden denna gång var att jag inför detta EEG skulle vara så trött som möjligt och fick därför vara vaken hela natten. Det är lättare att provocera fram hjärnans felsignaler under extrem trötthet och det är därför man gör på detta vis. Huvva, huvva säger hon som har svårt att hålla ögonen öppna efter klockan 22 om kvällarna. 
 
Jag är så tacksam att Andreas satt vaken med mig och såg till att jag inte somnade när vi kom in på småtimmarna. Tröttheten i kombination med epilepsin/vad-det-nu-är-för-fel var hemsk och jag kan erkänna att jag fällde mer än en tår under natten. Tror jag är extra känslig nu med tanke på allt som hänt senaste veckorna. Det börjar ta stopp för vad känslorna orkar med. Men, nu är det gjort och med det är jag ett steg längre fram. Nu kommer jag förmodligen remitteras vidare till Stockholm eller Umeå för vidare undersökningar men det vet jag mer om först imorgon.
 
 
Det känns skönt att fortsatt skriva relativt öppet om detta, att ventilera och få stöd av er. Jag är fortsatt i det stadiet att jag gärna inte vill läsa om andras sjukdomshistorier med epelepsi då jag dels helt enkelt inte vet att det är det ännu och dels finns det lika många varianter som utgångsscenarion när det gäller epilepsi. Men jag lovar att säga till när och om jag är redo så får ni gärna dela med er för att hjälpa både mig och varandra. Hoppas ni förstår hur jag menar här.
 
Kram på er och hoppas att ni mår bra ♥



Children Snow Commander

Hej vänner!
 
Vi har fram tills nu kört på KAVAT till Jolie varje vinter men då hon vuxit ur favoriterna och vi inte blev helt nöjda med förra vinterns modell tänkte jag att vi testar nytt i år. Klickade precis hem dessa från SOREL och hoppas att de passar på småfossingarna. De verkar små i storleken om man ska tro storlekstabellen? Tog storlek 29 och Jolie har annars storlek 26. Så det blir lite av en chansning. Förhoppningsvis sitter de bra om foten och för priset 349 kronor tänker jag mig att vi ska köpa ett par till av annat märke så hon har något att variera med och byta om till de dagar det krävs.
 
Har själv kört på Sorel på mina egna fötter i många år och de fungerar super, håller varmt och torrt. Hoppas det blir tummen upp även för dessa!



När min hjärna blev min fiende

Hej vänner!
 
Hur mår ni? Här går det upp och ner och ovissheten tär på mig även om jag försöker hålla humöret uppe. Igår var det dags igen och BAAM sa det i duschen och jag går numer runt med en bula som täcker halva pannan. Rädslan att inte veta när det kommer nästa gång är nog värst. Många tankar far igenom huvudet och skräcken över att det är epilepsi har nu övergått till en farhåga att det inte ska vara det - för vad är det då? På måndag väntar nästa undersökning och jag längtar. Efter det kan jag förhoppningsvis få svar. Jag vet inte riktigt vad vi ska hålla tummarna för men håll gärna en tumme ändå är ni gulliga.
 
Någon av er tipsade om en bok som heter "När min hjärna blev min fiende" och jag uppskattar det tipset så mycket. Tusen, tusen tack. Jag har tyvärr inte koncentration eller ork att läsa en bok nu och jag har heller inte hittat den som ljudbok men däremot har jag orkat läsa några rader om boken och dess författare Susannah. Nu är hon och jag inte i samma situation, hon var mycket sjukare än vad jag är, men det är ändå så skönt att läsa om någon som gått från fullt frisk till att bli helt "knäpp i huvudet" till att åter bli frisk igen. Igenkänningsfaktorn är så stor. Lättnaden över att hon fick hjälp ger hopp. När energin finns ska jag läsa boken. 
 
 
Växlar mellan min soffa och Andreas soffa. Det var hans hand ni såg där på bilden där i förra inlägget. Ni som hängt med har läst lite om han här och där i smyg sedan i somras faktiskt. Tror jag skrev om honom i det här inlägget för första gången. Andra gången han nämndes i bloggen var här. Vi tar det eftersom här i bloggen men jag lovar ni kommer gilla honom lika mycket som jag gör ;)
 
Kram!



Stormen som nu passerar

Hej oktober!
 
"Make it a september to remember" såg jag att många skrev på sociala medier i början av månaden. Visst blev det en september jag kommer att minnas om än kanske inte på det mest positva sätt. Som flera av er är inne på när ni lämnar kommentarer så är ovissheten det värsta. Bara jag får reda på vad jag har att förhålla mig till så är jag redo att kavla upp armarna och köra. 
 
September innehåller dock även fina minnen. Många härliga cykelturer där i början av månaden. Kvalitetstid deLux i skogarna med hon i mitten på kollaget som jag älskar så mycket. Och så den där handen där uppe till höger som håller min hand hårt, kärleksfullt och stadigt genom stormen som nu passerar. 
 
 
Jag är hemma nu i väntan på nästa undersökning som är ett steg i processen att ställa en diagnos. Egentliigen är jag varken sämre eller bättre än när jag låg på sjukhus så det är blandade känslor med att vara hemma. Otroligt skönt men samtidigt läskigt de stunder jag är själv. Håller mig mest i soffan av rädsla att falla illa igen. En dag i taget sa vi, eller hur?
 
Kram kram!



Annonsera här »