Vinterjacka

Hej bloggisar!
 
Tack snälla för fina kommentarer i föregående inlägg. De har lyft min dag att läsa era ord trilla in ett efter ett. Så vänliga, fina och omtänksamma. Tack ♥
 
Utanför fönstret har vi senaste veckan haft otroligt vackert höstväder och träden lyser i starka höstfärger. Jag längtar så till jag är så stabil så jag kan ut och njuta av vädret. Ni som känner mig vet att jag är svag för jackor och höstens favorit är Aldhil Jacket från Röhnisch. Trots att det bara är september är den redan välanvänd för mig här i Norrland och den passar lika bra på stan som ute i naturen. Min är marinblå men den finns i svart och vit också, visst är den snygg?
 
 
Jackan säljs exklusivt på Intersport vilket jag tycker är kanonbra då de flesta har en Intersportbutik i sin stad. Självklart finns den också online hos Intersport. Jackan är just nu nedsatt till 1499 kronor och som med alla Röhnisch vinterjackor är den utrustad med Sun System som innebär att den är extra värmande över nacke och skuldror där vi kvinnor oftast fryser som mest. Vind- och vattenresistent är den också!
 
Ett litet kvällstips från mig så här mellan sjukdomsprat och tråkigheter. Ny dag med nya tag imorgon hoppas jag. Kram på er!
 
I samarbete med Röhnisch 



Epilepsi

Hej vänner!
 
Här blev det tyst ett par dagar då jag varit tvungen att samla mig litegranna. Jag vill börja inlägget med att tacka för fina hälsningar i förra inlägget - jag blir alltid glad av stora som små spår med de där personliga värmer extra. När ni tar er tid att berätta att ni följt mig sedan Jolie låg i magen. Åh, det värmer mer än ni kan ana och cyberkärlek fungerar faktiskt!
 
Till att uppdatera er om vad som händer nu då. Det är inte helt enkelt då utredningen fortfarande pågår och jag inte fått några säkra svar men jag ska göra ett försök. Det hela började egentligen redan för fyra-sex veckor sedan med att jag började tappa minnet. Stora som små grejer försvann från mitt huvud och jag började även få stora kocentrationssvårigheter. Jag var rätt säker på att det var stressrelaterat så efter ett möte med min fantastiska chef tänkte jag att det här skulle försvinna med hjälp av stöd och omprioriteringar både i arbetet och privat. Men så för cirka två och en halv vecka sedan svimmade jag plötsligt och åkte rätt i golvet. Det är inget som brukar hända mig men jag visste med mig att jag ätit dåligt under dagen och tänkte att det säkert berodde på det. Men när jag sedan svimmade igen dagen därpå kände jag att det är bäst att ringa vårdcentralen och boka en tid. Jag fick en tid en vecka senare, alltså förra onsdagen för att vara exakt. 
 
Svimningarna kom och gick under veckan, jag bet ihop bra i Vålådalen som jag egentligen inte alls fick njuta av så som jag planerat och jag försökte göra det bästa trots att jag vid det här laget börjat bli rädd för att köra bil, vara själv med Jolie och så vidare. När jag väl kom till vårdcentralen var jag där i cirka 30 minuter innan de akut skickat mig till sjukhuset och akuten där. Misstänkt hjärtfel löd domen.
 
 
Jag blev fantastiskt omhändertagen på sjukhuset av personalen där även om oron började växa inom mig då jag ganska snart förstod att detta var något mer än stressrelaterat. Ett hjärtfel hittade de ganska snabbt men inget som kunde förklara mina symptom utan det var visst bara en trevlig bonus jag fick om vi ska ha kvar glimten i ögat. Fokus flyttades i stället ganska snabbt till hjärnan där alltifrån tumör till blödning nämndes. Huvva. Tack och lov hittades varken tumör eller blödning men däremot annat som pekade på att något inte stod rätt till i huvudet så här kopplades neurologen in. Efter att han tolkat röntgenbilder och gjort diverse undersökningar och tester kom första starka misstanken. Epilepsi. En misstänkt hjärnskada från min hjärnhinneinflammation jag hade 2011 har förmodligen gjort att jag utvecklat epilepsi. Lägg dock märke till att jag skriver misstänkt och förmodligen - det tar en tid att fastställa diagnosen och det kan fortfarande vara något annat som spökar. 
 
Vad är då epilepsi? Min tanke om det innan var att man fick anfall där man ligger och krampar men det finns många olika typer av epilepsi. En del får ett par epileptiska anfall under hela livet utan att ha diagnosen epilepsi medan andra får flera anfall dagligen. En del blir bra hjälpta av mediciner när de fått diagnosen och en del fortsätter få anfall dagligen trots medicinering. 
 
Epelipsi som sjukdom är oftast inte farlig i sig däremot kan konsekvenserna av sjukdomen vara det. Ni kan ju tänka er själva att det inte är optimalt att tappa medvedandet utan förvarning i vissa situationer. Senast igår föll jag så illa så jag slog upp ett hål i hakan när jag tappade medvedandet vid "fel" tillfälle. Vet inte om det finns något tillfälle som är rätt. 
 
 
För mig innebär detta just nu att jag mår fysiskt bra mellan mina anfall. Men rädslan och oron finns där. Om det är epilepsi - hur bra kommer jag bli hjälpt av mediciner? Om det mot förmodan inte är det - vad är det då som är fel? Just nu längtar jag nog mest över att få en diagnos fastställd så att jag eventuellt kan få börja medicinera. Just nu är hela livet satt på paus. 
 
Nu har jag varit öppen med er för jag vill inte oroa er i onödan. Tänkte egentligen vänta tills diagnosen är fastställd men det kan som jag nämnde tidigare ta en tid. Vet inte om jag någonsin varit så här personlig i bloggen men jag kände att det var läge att vara öppen här. Om jag får önska något tillbaka så är det att undvika spekulationer. Jag är inte redo för pepptalk om hur bra det kan bli. Jag är definitvt inte mottaglig för kritik. Detta relativt långa inlägg sammanfattar bara en liten del av allt som skett senaste veckan. Självklart har det skett mycket mer bakom kulisserna. Jag har en plan för framtiden, hur jag ska tänka och hur jag ska ta mig dit. Men först måste jag veta vad jag har att förhålla mig till. När jag vet det får ni gärna peppa mig men tills vi vet så är det bara att ta en dag i taget. Jag hoppas ni förstår hur jag menar.
 
Avslutar med att tacka alla i min omgivning för all omtanke jag fått senaste veckan. Ni är fantastiska ♥
 
Vill ni läsa mer om epilepsi kan ni göra det hos 1177 eller Svenska Epilepsiförbundet



Söndag på Sjukhuset

Hej vänner!
 
Dag 5 på sjukhuset och jag börjar bli lite smått knäpp nu även om jag försöker hålla humöret uppe. Det händer inte så mycket över helgen men imorgon bitti har jag tid för en EEG-undersökning och ska därefter träffa neurologen igen. De har sina misstankar och är relativt säkra på vad som är fel men jag vill vänta med att skriva om det tills vi vet säkert. För att undvika spekulationer - för min egen skull. Har undvikit att googla helt enkelt för att jag vill inte veta utan tar det som det kommer i stället vart eftersom läkarna berättar för mig. Tror det är bäst så.
 
Har ni en fin söndag? Lämna gärna ett spår om ni vill,  jag har så tråkigt här i sängen. TV:n slutade fungera mitt under Idol i fredags så det mest spännande i rummet är att följa grannarsnas EKG på en skräm på väggen, haha.
 
Kram på er!
 
Bilder från Photo Booth 



JollanMys med JolieBus ♥

Huvva vad tårarna rann imorse när jag skypade med Mia som bor på Rhodos. De rann av rädsla och ledsenhet för sjukdomen, de rann av saknad av Mia men också av lättnad över att prata med henne. Ursäkta ordvalet men hon är så jäkla klok och förstående min kära vän. Hon lyssnar och är förstående. Låter mig känna mina känslor. Förnuftet och pepptalket kan jag få en annan gång när jag är redo för det.
 
Tårar hann bytas mot skratt innan vi sa hej då och glädjen fylldes på ännu mera sedan när Jolie kom och hälsade på. Hon var visserligen mer intresserad av att leka med den höj- och sänkbara sängen än att mysa med mig, men asch, inte läge att vara kräsen nu känner jag, haha :) 
 
 
Älskade lillskrot har bott hos farmor och farfar sedan i onsdags. De fick hämta henne på dagis när jag blev skickad på akuten och sedan dess har hon blivit kvar då Mattias varit på skolan. Imorgon ska hon dock få flytta hem till papi igen och jag hoppas sedan att både hon och jag får komma hem till oss inom kort ♥



EKG, UL, CT & MR

Hej vänner!
 
Ja, nu får det vara nog med sjukdomssnack här på bloggen kan jag tycka men tyvärr så ligger jag inlagd på sjukhus sedan i onsdags. Har senaste dygnen legat med EKG dygnet runt, gjort UL på hjärtat och CT samt MR på hjärnan. Mindre trevliga grejer som ni hör. Från att ha varit rätt säker på att felet satt på hjärtat är läkarna nu rätt övertygade om att det är neurologiskt. Jag ska berätta för er från början vad som är fel och hur men jag har så svårt att kocentrera mig och titta på en ljus skärm just nu så jag få be att återkomma om det. 
 
Har fantastiskt stöd av nära och kära runt mig och mår efter omständigheterna bra även om jag såklart är lite orolig också. Imorgon kommer Jolie hit och hälsar på mig, längtar ♥
 



Matkasse Bistro

God kväll vänner!
 
Det här med matlagning, handling och variation har fungerat väldigt dåligt här senaste året. Jag tror det har varit en kombination av ork, energi- och inspirationsbrist från mitt håll och det har blivit mycket samma lika. Efter att ha tröttnat och ätit lasange en gång för mycket började jag för ett par veckor sedan googla matkassar och kom fram till att testa ICA's matkasse Bistro. Igår hämtade jag första kassarna och än så länge levererar ICA över förväntan.
 
Maten är god, lyxig och väldigt lättlagad. Den är lätt att "barnanpassa" och mängden räcker perfekt till mig och Jolie samt en matlåda till mig nästkommande dag. Jag & Mattias körde matkasse via City Gross för några år sedan (minns ni detta?) men vi fick då slänga så mycket mat då det både var stora leveranser samt att vi hade leverans varje vecka med mat för 4 personer / fem dagar per vecka. Nu kör jag på 3-dagarskasse vilket lämnar utrymme för andra måltider och varianter. Denna vecka blev en testvecka så nästa vecka får vi ingen kasse men nu ska jag sätta igång premunationen med leverans varje vecka här framöver. Pluspoäng att man enkelt kan avboka kassarna på nätet om man vill pausa en vecka eller två. 
 
Tips till er med den lilla familjen!
 



TV4 Nyheterna

God morgon vänner!

Igår kväll visades reportaget angående sepsis på TV4 Nyheterna som jag var med i. Egentligen inga nyheter för er som läst mitt inlägg om blodförgiftningen jag drabbades av i samband med Jolies födsel men jag lägger upp inlägget här för er som vill se.
 
Önskar er en fin tisdag!
 



Magiska Blanktjärn

Hej vänner!
 
Vår höstkickoff i Vålådalen är över och jag tar med mig minnen, energi, värme och kärlek därifrån. När vi åkte hem igår eftermiddag kändes det som att vi varit borta en evighet samtidigt som jag inte tittat på klockan en gång under helgen, det måste väl var ett bra tecken på att jag slappnat av? Helgen har bjudit på det bästa av världar med träning, fjällturer, god mat och dryck, nattbad och bus, Jämtlandsluft samt såklart fantastiskt sällskap. Betyget blir tio av tio!
 
På lördagen tog jag och några av mina kollegor en tur till Blanktjärn som ligger ca 4km från Vålådalens fjällstation. Tjärnen är magiskt turkos och helt klar vindstilla dagar. Vi hade inte riktigt med oss vädret på vår sida men är ni i västra Jämtland någon gång under barmarkssäsongen vill jag varmt rekommendera en tur till Blanktjärn. Ni kommer bli tagna med storm!
 
 
Jag älskar skylten med "Fjällen" som dyker upp på en myr ute i ingenstans när man traskar mot Blanktjärn. Vi tog den längre rundan på 6km till tjärnen och en kortare variant hem, totalt tror jag turen landade på 11-12km vilket var ca 10km för långt för mitt bäcken. Jag visste jag skulle få ont men tyvärr blev det riktigt illa. Haltar fortfarande här två dagar efteråt. Försöker dock att inte tänka på det nu utan istället värmas och glädjas över helgens minnen!
 
Kram från mig



Love Bombing

Hej vänner!

Klockan 05:00 i morse brummade vi (jag och mina Sundsvallskollegor) upp mot Vålådalen för att möta upp kollegorna från Östersund & Åre till en fredag med gemenskap och team building. Vi anlände runt niotiden och en halvtimme senare befann vi oss på en blötmyr i full huggning med att göra Burpees tillsammans med de Jämtländska myggen. Uppfriskande start på dagen, haha. Dagen har sedan rullat på med olika övningar, tankar och idéer för att avsluta nu vid 16-tiden med en riktig love bombing. Wow, så kul att ge så mycket positiv feedback och även en mäktig känsla att få. Jag blev rörd till tårar! 

Nu tar vi igen oss på hotellrummet en stund innan det är dags för att bada tunna och så småningom 3-rättersmiddag. Imorgon ska vi bege osd ut på fjället och jag längtar!

Hoppas ni har en fin fredag ❤️




Jake & Piraterna i Landet Ingenstans

God morgon vänner!
 
Jag vet inte hur det är med era barn men Jolie har sedan hon var ganska liten älskat Jake & Piraterna från landet Ingenstans som visas på TV-kanalen Disney Junior. Hon har målarböcker med dem och tre tavlor på sitt rum med de tre små modiga piraterna som hon klistrat och klippt själv och som jag sedan hjälpt henne att rama in. Nu börjar hon, tyvärr, smått växa ifrån dem men jag tror ändå hon kommer gilla specialavsnittet som kommer att sändas på Disney Junior i helgen. Ska era små kika på det?
 
Klockan 9:00, 13:05 och 17:00 på lördag och söndag kommer det att sändas ett specialavsnitt med Jake & Piraterna i Landet Ingenstans. I samband med detta anordnar TV-kanalen Disney Junior även en tävling där man kan vinna många fina priser - bland annat ett Jakes Colossus skepp. Tävlingen hittar ni här
 
 
 
 
Detta inlägg är i samarbete med Disney Junior



Med facit i hand

Hej vänner!

De var inte helt glada på mig mina kära träningsmammor i förmiddags när jag bestämde att vi skulle träna utomhus trots riktigt ruskväder. Jämtlänning som jag är så tänker jag ju oftast att det inte finns något dåligt väder däremot måste man såklart vara klädd och rustad för det och jag kanske var lite väl hård idag med facit i hand. Vi fick dock ett härligt träningspass ändå och jag kan nästan garantera dem alla träningsvärk i benen imorgon, hihi!
 
 
Efter mammaträningen kom TV4 förbi jobbet för att göra den där intervjun med mig. Jag är inte helt bekväm med att prata om så pass personliga grejer officiellt men jag tror det gick bra och att de fick ut det de ville. Det skulle sändas ikväll men jag har inte sett något så kanske det dyker upp imorgon? Vi får se!
 
Nu är det sängdags här, klockan ringer 04:30 imorgon, huga! Dock glädjer jag mig så inför helgen. Natti natti!



Happy Wednesday

God morgon vänner!
 
Vi försov oss visst i morse jag och Jolie och jag tror vi får skylla det på det mörka, gråa, tunga regnet. En blir ju lite smått knäpp i huvudet av det och ögonlocken blir verkligen tunga. Tack och lov har det nu lättat och jag anar nästan solen där bakom diset och med det känns även huvudet lättare. Jag har hunnit med förvånansvärt mycket på jobbet denna morgon trots försovning och känner mig riktigt taggad på jobb. Det är idag och imorgon kvar så drar vi ju till Vålådalen sedan tidigt på fredag morgon. Det ska bli lyxigt att få arbeta i den miljön!
 
 
TV4 Nyheterna hörde av sig här på morgonen angående mitt blogginlägg jag skrev om blodförgiftning. Jag hade ingen tanke på att det skulle sprida sig så, utan inlägget var egentligen primärt för mig personligen, att få skriva av mig, så jag är lite förvånad över responsen. Jag har dock inte bestämt om jag ska medverka än eller inte. Måste fundera lite på det känner jag.
 
Hoppas ni får en härlig onsdag!



Att skapa motivation

Men oj, oj vilket ruskväder som dragit in här på kvällskvisten. Att jag i förmiddags körde MAMA Baby+ med träningsglada mammor utomhus i strålande solsken är svårt att tro just nu. Regnet står som spikar både lodrätt och vågrätt och träden snart likaså på grund av vinden. Hej höst och det med besked!
 
Soffan, tända ljus, en film och världens bästa famn, hihi, lockar men sitter i stället och sliter med plugg. Jag råkade visst skjuta upp det igårkväll så jag får göra det dubbla ikväll i stället. Var så omotiverad tills jag kom på att anmälan till högskolan öppnade idag och med den tanken kom även motivationen som ett brev på posten. Även om jag inte gillar nuvarande studier så kom jag på varför jag gör det. Varför är alltid en användbar fråga som ofta skapar motivation. 
 
Exempel:
 
- Jag vill bli starkare!
- Varför vill du bli starkare?
- Jo, för att då kan jag jobba utan att få ont. Jag kommer orka leka mer med mina barn. Etc...
 
Eller som i mitt fall:
 
- Jag ska läsa upp några betyg 
- Varför?
- För att jag ska stå mig bättre i konkurrensen och förhoppningsvis komma in på den kurs jag verkligen vill till våren
 
Svaret på frågan varför ger i båda fallen extra motivation! Testa gärna själva att skriva upp en målsättning. Fråga er sedan varför ni vill nå målsättningen och vad det skulle göra för er. Tisdagstips!
 
 
Mörkt, mörkt, mörkt hemma ikväll! Jag är så sugen på att göra om här hemma men det står inte först på priolistan för stunden. Kanske senare i höst/vinter om energi finns. Det är ju nu om hösten en börjar vara hemma lite mer och ser allt som skulle behöva göras. Men ja, en sak i taget.
 
Kram kram!



Selfiestick!

Hej bloggisar!

Igår kilade jag och Jolie in på Teknikmagasinet och köpte oss en selfiestick och ATT vi inte har gjort det tidigare. Vi har använt den galet mycket både igår och idag och vinklarna blir ju en helt annan och möjligheterna många fler. Helt klart värt sina två hundra kronor för en blogg- och instagramnördig mamma och en fototokig unge. Sen att vi råkat kladda ner mobilens kameralins med blåbär idag så att kvalitén på fotona blev sisådär är ju en annan femma, haha!
 
 
Vi har alltså plockat blåbär idag och till skillnad från igår så hittade vi hur mycket som helst. Jag är sugen på att ta en eftermiddag/kväll i veckan och plocka ännu mera men vi får se vad energin räcker till. Just nu är kylen fylld med de blåa godsakerna och imorgon har vi planerat in en blåbärspaj efter jobb och förskola. Mums, mums!
 
Har ni haft en fin helg?



Höstmys på Södra Berget

Hej vänner!
 
Idag tog vi en heldag i skogen jag och Jolie. Hösten är nog min absoluta favoritårstid när det kommer till att vara ute i skog och natur. Saknaden efter fjällvärlden blir dock alltid extra stor just om hösten men jag tycker det är helmysigt att traska i skogarna här på hemmaplan också. Vi mumsade säsongens sista blåbär, byggde kottdjur och satt alldeles tyst och lyssnade på...tystnaden. Jolie tyckte det var så häftigt att sitta och lyssna på trädens sus. Det pirrar nästan i magen mamma, sa hon till mig ♥
 
Nästa helg ska jag åka till Vålådalen med jobbet och jag längtar verkligen så mycket. Fredag till söndag i fjällen mitt i september då det är som vackrast. Hoppas att vädret är med oss!
 



När man laddar lite tokigt

Hej fina ni!
 
Tack för all respons i det här inlägget. Jag tycker alltid det tar emot att publicera privata inlägg samtidigt som jag känner att det ibland är skönt att ventilera och skriva av sig. Jag tror även att det är viktigt att dela med sig av sådant som är jobbigare? Så känner ofta jag när jag läser andras bloggar, att jag kan tycka att det är skönt att jag inte är ensam om vissa tankar och upplevelser, om ni hänger med på mitt resonemang nu?
 
Idag har jag haft en dag i farten och har nu nyss landat i en icke-ergonomisk bloggställning i soffan. Jag började dagen med jobb för att sedan ta en träningspass på förmiddagen med Andreas. Träningspasset blev varken uppstyrt eller seriöst men jag tror det är viktigt med sådana pass då och då också. Det jobbigaste vi gjorde var att använda magmusklerna vid skratt och träning ska ju vara roligt så passet var givande om än inte för fysiken, haha!
 
Efter att ha avslutat träningspass och så småningom även jobbdag hämtade jag hem Skruttis från förskolan och vi tog därefter en sväng inom Hotell Knaust där mina ex-kollegor från Åre byggt upp tillfälligt kontor över helgen. Det är helt galet att den 19 september är fem år sedan jag gjorde min sista arbetsdag på kontoret i Åre. Glad och tacksam över min tid där och jag tycker det är så kul att många kollegor fortfarande jobbar kvar. Imorgon ska vi fika tillsammans och jag glädjer mig!
 
 
Jag och Jolie hade förresten laddat för Idol ikväll. Köpt hem glass och pratat om vår favorit Simon med flätan. Visst heter han så? Så gissa vår besvikelse när Madde informerar oss om att det inte alls är Idol ikväll. Jag hade såkart inte kollat upp det utan tog det bara för givet att det var igång nu. Nåja, Skrutt somnade tidigt istället så får vi ladda för Idolkvällar framöver i stället!
 
Happy Friday!



En kväll på APA

God morgon vänner!
 
Här har veckan tickat på där jobb har blandats med VAB och vips sa det så var det torsdag igen och därmed snart helg. Jag får alltid samma känsla varje höst, att veckorna rusar iväg, håller ni med? Igår smet jag iväg på en AW med Sofie efter jobbet. Vi tog en burgare på APA och njöt av sommarens kanske sista uteserveringskväll. Supermysigt!
 
 
Dags att kila ner mot jobbet här nu och jag börjar dagen med ett pass MAMA Baby+. Vi kör som vanligt på varje tisdag och torsdag och till denna säsong har det trillat in ett gäng nya mammor vilket är så kul. Sundsvall bjuder på en kall men solig höstdag så jag tror vi kommer få ett toppenpass!
 
Happy Thursday! 



VAB & Plugg

Sedär, då var det våran tur och jag hämtade hem en febrig tjej från dagis i eftermiddags. Tänk att det aldrig slår fel och att det är samma visa varje höst. Vi blir med andra ord hemma imorgon jag och mitt lillhjärta och håller tummarna att hon kryar på sig snabbt.
 
Ser på Facebook, bloggar och Instagram att det är VAB-tider för fler än oss. Har ni klarat er eller är ni också hemma? 
 
 
Jag sitter och pluggar här i soffan ikväll men nu går ögonen i kors. Att läsa två kurser på 100% samtidigt som jag jobbar heltid vet jag inte hur smart det var men nu har jag gett mig in i det och tänker därmed klara av det. Jag räknar med att vara klar med kurserna till sista oktober så det är ju bara en kort period och därför tänker jag att det går bra. Kommer jag in på de högskolekurser jag vill till våren sedan får upplägget såklart bli ett annat. 
 
Nej, nu ska jag stänga ner datorn, ta en varm dusch och sedan ett par minuter på soffan innan det är dags att sussa. Natti från mig!



Att cykelpendla

Hej vänner!
 
Jag försöker numer alltid att cykla till och från jobbet i största möjliga mån. Det är inte så att jag har långt till jobbet, bara ett par kilometer, men att gå den sträckan för mig med mitt bäcken är omöjligt utan smärta så därför har jag tidigare varit knuten till bil eller buss. Att få de där minutrarna på morgonen är magiskt och ger så mycket energi. De dagar jag har god tid på mig försöker jag ta en extra sväng för att fylla kropp och knopp med frisk luft. Jag är sugen på att köpa dubbade däck och utmana mig själv med att fortsätta cykla även i vinter. Får se om peppet till det sitter kvar där i decemberkylan, haha!
 
Min kära bloggkollega Uppochhoppa har skrivit ett superinlägg om att cykelpendla, läsvärt för er som är sugna på att börja med det!
 
 
Igår var jag ute och cyklade längs vänliga stigar i skogen. Tränade på tempo och att våga trycka på. Älskar, älskar, älskar detta och är så sugen på att anmäla mig till en tävling innan säsongen är slut. Mest bara för att genomföra ett första lopp och ha en bra riktlinje att jobba efter till nästa säsong. Inte hittat någon lämplig här uppövers utan det blir i så fall att åka söderut. Ska fundera på det ett tag till.
 
Happy Monday!



Har ni tillgång till bil eller ska jag skicka ambulans?

- Lite feber är vanligt efter förlossningen. Fråga om hon är röd, svullen och öm om brösten.
-Men hon har mycket feber, 39,5 grader efter två alvedon och hon säger att hon inte är öm i brösten, däremot har hon väldigt ont i magen. 
- Okej, ta två alvedon, en ipren och be henne vila så ska ni se att det blir bättre. Annars får ni ringa igen. 
 
Jag vet inte hur det är i resten av Sverige men här i Sundsvall fick vi veta att om man får komplikationer  inom 10 dagar efter förlossningen ska man vända sig till BB/Förlossningen. Kommer komplikationerna senare ska man vända sig till sjukvårdsrådgivningen eller en akutmottagning. Det kan ha ändrats men så var det i alla fall i början på 2011. Jag fick feber och ont i magen på kvällen dag 11 efter förlossningen.
 
Jag är inte den som söker vård i onödan. Jag är dålig på att sjukskriva mig och pressar ofta kroppen lite längre än vad som kanske är lämpligt. Men denna kvällen den 14 januari 2011 kände jag mig riktigt dålig. Så där så att en känner att något är fel på riktigt. Därav att Mattias fick ringa samtalet ovan till sjukvårdsrådgivningen. Vi lydde råden i samtal nummer ett, jag tog två alvedon och en ipren. Men en timme senare hade febern stigit ännu mer så vi ringde igen.
 
- Fråga henne igen om brösten är svullna och om hon har ont där. Mjölkstockning är så vanligt och ger ofta feber. 
- Nej, hon har inte alls ont i brösten. Hon har ont i magen och har nu 40 grader i feber trots febernedsättande tabletter. Vi funderar på om vi kanske ska åka in?
- Nej, det låter som att hon behöver vila. Sov hemma över natten så ska ni se att det har vänt tills imorgon bitti. Annars får ni såklart ringa igen.
 
Ja, dumma som vi var, med facit i hand, lyssnade vi återigen på råden vi fick. Vid det här laget var jag dock riktigt dålig, väldigtt hög feber kan verkligen få en ur spel, och här någonstans börjar mina minnen från kvällen att vackla något. Jag minns att jag var så öm i magen så det knappt gick att röra den. Jag minns febern. Jag minns oron över att ha en dotter på 11 dagar och vara så pass sjuk. När Mattias ringer sista samtalet till sjukvårdsrådgivningen är jag nog inte riktigt vid medvetande om vad som sker.
 
- Hon har nu 41 grader i feber, svamlar, yrar och verkar inte riktigt vid medvetande.
- Kan jag få prata med henne?
- Nej, hon är inte i ett sådant skick. Jag tror verkligen att vi måste åka in nu. 
- Yrsel är ju vanligt vid feber, det är nog skönare för henne att vara hemma. Jag ska dubbelkolla med en jourhavande läkare men hen kommer förmodligen att säga samma sak. Jag ringer upp er så snart jag pratat med henom.
 
Fem minuter senare ringer Mattias telefon.
 
- Har ni tillgång till bil eller ska jag skicka ambulans? Hon måste in NU.
 
Jag har sedan bara fragment av kvällen/natten. Sjukhus, läkare, oro, nålar och slangar över hela mig. Livmodersinfektion. Blodförgiftning. Barnsängsfeber. Det en tidigare hört att kvinnor dog av förr i tiden men som man i allra högsta grad kan dö av även idag. Även i ett välutvecklat land som Sverige. Jag fick flera olika sorters antibiotika i blodet i flera dagar. Där och då förstod jag inte allvaret men i efterhand har jag fått veta att det inte rörde sig om timmar utan förmodligen om minuter att antibiotika sattes in i rätt tid. Första tiden efteråt upplevde jag nog mest rädsla. En enorm rädsla över att Jolie bara var timmar ifrån att mista sina mamma. Efteråt kom rädslan för att skaffa fler barn. En svår graviditet följt av komplikationer efter förlossningen där allt som kunde gå fel gick fel, ja, skräcken att bli gravid igen och gå igenom riskerna efter en förlossning en gång till var total. Rädslan fanns i många år. Det är nog bara senaste året den börjat släppa även om den såklart finns där i bakhuvudet fortfarande. 
 
I samband med att rädslan planade ut kom i stället ilskan. Hur kunde vi få så felaktiga råd? Inte bara vid ett samtal utan vid tre samtal. Om jag fått åka in efter samtal nummer ett hade jag förmodligen aldrig utvecklat en blodförgiftning. Skulle något liknande hända idag skulle jag strunta i alla råd i världen och åka direkt in men där och då vill man ju tro och lyssna på de som ska vara proffs. 
 
 
Jag har många gånger funderat på att anmäla det. Egentligen har jag ingen aning om det går att göra så långt efteråt men för att undvika att det upprepas igen för andra kvinnor tänker jag att en anmälan skulle vara bra. Men så i vintras, när jag blev så sjuk efter min operation vändes min syn på sjukvården. När jag åkte hem från operationen fick jag tydliga direktiv hur jag skulle göra om komplikationer uppstod. Jag skulle inte ringa 1177 utan jag skulle åka direkt till akutmottagningen.
 
Komplikationer uppstod. Precis på samma sätt som 2011. Det började med att jag kände mig hängig på eftermiddagen för att sedan få feber som kom smygandes runt middagstid. Mattias var här och lämnade Jolie vid klockan 17:00 och skulle då åka och träna. Jag hade då runt 38 grader i feber och kände mig mest trött. Tack gode gud att Mattias bestämde sig för att kika till oss efter sin träning. När han kom tillbaka då låg jag på golvet med hög feber och Jolie sittandes bredvid mig. Huvva. Han körde upp mig på akuten direkt och inom en timme hade de satt in två olika sorters antibiotika. Vi fick det aldrig bekräftat genom proverna då men tydligen misstänktes blodförgiftning även här. Tack vare snabba insatser behöves bara några dygn på sjukhus med antibiotika i dropp innan jag kunde övergå på tablettform och åka hem.
 
Lilla Skrutt ♥
 
Förmodligen är det via mina journaler och historia jag fick så bra hjälp andra gången även om jag vill hoppas att det även beror på ändrade rutiner.
 
Jag kan faktiskt inte riktigt minnas hur mycket av detta jag berättat för er förut? Anledningen att jag skriver om det nu är att jag läste denna artikel hos SVT Nyheter i fredags. En artikel just om blodförgiftning och att vissa verkar ha lättare än andra att utveckla det. För mig känns det skönt då jag många gånger undrat vad jag gjorde för fel trots att jag tyckt att jag gjort alla rätt. Kanske har jag gjort rätt och att det i stället är en taskig gen som spökar? 
 
Hur som helst så väckte artikeln minnen och jag fick ett behov att skriva av mig om det som hänt. Inlägget är inte tänkt att väcka uppror och jag har nog heller ingen riktig poäng med det. Mer än att skriva av mig och berätta vad som hände där i samband med Jolie förlossning. Efter detta följde ytterligare komplikationer med bland annat en svår hjärnhinneinflammation. Men det får vi ta en annan gång.
 
KRAM ♥
 



Tre årstider på trettio minuter

God förmiddag!
 
Wow, igår gick vi från sommar till höst till vinter inom ett par minuter här i Sundsvall. Vädret var verkligen helt galet, stan blev översvämmad av vattenmassorna på bara ett par minuter och gräsmattorna såg ut att höra hemma en decemberdag och inte en septemberdag. Jag är ju uppvuxen i Åre och fjällvärlden och är därmed ganska van vid kraftiga och snabba väderomslag men här i Sundsvall är det ju inte lika vanligt utan här har jag vant mig vid lyxen att ha mer stabilt väder. Tack och lov drog ovädret förbi lika snabbt som det kom och idag har vi strålande solskensväder om än att luften är frisk och småkylig. Löven gulnar snabbt på träden så jag tror vi nu officiellt får säga hej då sommar och hej höst. Det känns faktiskt helt okej och jag är redo på det. Är ni?
 
 
Nu ska jag ner på gymmet en sväng för lite förmiddagsträning och sedan väntar en eftermiddag på cykeln. Det blev lite mycket stillasittande igår följt av en kväll på soffan med en STOR godisskål så det kryper i kroppen på mig nu. Känner att detta kommer bli en bra söndag!
 
Kram på er!



Stil

Hej vänner!
 
Har ni en härlig helg? Jag inledde helgen på bästa vis med klassisk Tacomiddag följt av bowling uppe på Södra Berget tillsammans med nära och kära. Herregud, jag har inte spelat bowling på så många år och jag är den förste att erkänna att jag drog ner vårt lags poäng rätt kraftigt, haha. Trots det vann vi tillslut med två poäng vilket kändes viktigt i sammanhanget. Skratt och trötta fingrar avslutades sedan med glass och film i soffan. Perfekt start på helgen!
 
Idag är jag faktiskt och jobbar ett par timmar då vi har Öppet hus i samband med Stenstansloppet som går av stapeln idag. Jag tänkte att ska jag jobba en lördag ska jag göra det med stil så kavajen är på. Medlemmarna undrar vad vi firar och jag svarar att vi firar lördag, hihi!
 
Jag ska jobba en timme till och sedan blir jag upplockad då vi ska ut och kika på hockey, derby mellan Timrå och Sundsvall väntar. Det var år och dar sen jag såg en hockeymatch live sist, förmodligen lika länge sedan som jag spelade bowling sist, så jag ser framemot det. Heja Timrå!
 
Dagens jobbjag!



Högskolestudier

God morgon vänner!
 
Efter ett par timmars sömn på soffan igår kväll följt av nio timmars oavbruten sömn i natt har jag vaknat feberfri och känner mig som en helt ny människa. Våra kroppar reagerar olika på stress och just min väljer ofta att reagera med feber. I vintras gasade jag på som inget hänt men nu har jag lärt mig att tyda kroppens signaler och jag blir även bättre och bättre på att anpassa mig efter dem även om det tar tid att lära om. 
 
Idag jobbar jag hemifrån här på förmiddagen just för att återhämta mig lite till. Sedan ska jag ner på jobbet en timme och går allt enligt plan flexar jag ut strax efter lunch. 
 
 
Det blev inga högskolestudier för mig i höst då jag inte kom in på den kurs jag helst ville läsa av de jag sökt. Med facit i hand var det nog bra då den kurs jag allra helst ville läsa inte fanns nu i höst men däremot finns återinsatt till vårterminen. En kurs inom idrottsmedicin. På måndag börjar jag läsa två kurser på Komvux för att höja upp mina betyg något så håller jag alla tummar att jag står mig bättre i konkurrensen till vårterminen. Varit i kontakt med Studievägledare och tydligen är det bästa vägen för mig att gå. 
 
Ni andra som sökte i våras, kom ni in på de kurser / utbildningar ni ville?



Nyper mig i armen

Tjing, tjing!
 
Wow, vilken vecka! Vi har nu öppnat Sportsgym Bosvedjan vilket innebär att jag numer är platschef för fyra gym i Sundsvall. Så stort, coolt, utmanade, häftigt och roligt. Får nypa mig själv i armen lite då och då. I november öppnar vi anläggning nummer fem. Wow. Igen!
 
I samband med öppningen av Sportsgym Bosvedjan lanserade vi också vår nya hemsida. Den blev enkel, modern och lättnavigerad och jag gillar den massa. Spana gärna in den!
 
 
Här ser ni också bilderna från fotograferingen vi gjorde för ett par veckor sedan. Vår PT Sofie saknas på hemsidan men hon ska snart också finnas med. Älskar att Erik, fotografen, fått till det naturliga och lätsamma i oss. Kan varmt rekommendera honom som fotograf för företagsjobb!
 
Nu sitter jag nedsjunken i soffan och laddar för morgondagen. Åkte på en febertopp här i eftermiddags men tror att det bara är tillfälligt, jag hoppas så i alla fall. Planen är att jobba halvdag imorgon för att hinna hämta och mysa med Jolie ett par timmar innan det är pappahelg. 
 
Kram på er!



Annonsera här »