Har ni tillgång till bil eller ska jag skicka ambulans?

- Lite feber är vanligt efter förlossningen. Fråga om hon är röd, svullen och öm om brösten.
-Men hon har mycket feber, 39,5 grader efter två alvedon och hon säger att hon inte är öm i brösten, däremot har hon väldigt ont i magen. 
- Okej, ta två alvedon, en ipren och be henne vila så ska ni se att det blir bättre. Annars får ni ringa igen. 
 
Jag vet inte hur det är i resten av Sverige men här i Sundsvall fick vi veta att om man får komplikationer  inom 10 dagar efter förlossningen ska man vända sig till BB/Förlossningen. Kommer komplikationerna senare ska man vända sig till sjukvårdsrådgivningen eller en akutmottagning. Det kan ha ändrats men så var det i alla fall i början på 2011. Jag fick feber och ont i magen på kvällen dag 11 efter förlossningen.
 
Jag är inte den som söker vård i onödan. Jag är dålig på att sjukskriva mig och pressar ofta kroppen lite längre än vad som kanske är lämpligt. Men denna kvällen den 14 januari 2011 kände jag mig riktigt dålig. Så där så att en känner att något är fel på riktigt. Därav att Mattias fick ringa samtalet ovan till sjukvårdsrådgivningen. Vi lydde råden i samtal nummer ett, jag tog två alvedon och en ipren. Men en timme senare hade febern stigit ännu mer så vi ringde igen.
 
- Fråga henne igen om brösten är svullna och om hon har ont där. Mjölkstockning är så vanligt och ger ofta feber. 
- Nej, hon har inte alls ont i brösten. Hon har ont i magen och har nu 40 grader i feber trots febernedsättande tabletter. Vi funderar på om vi kanske ska åka in?
- Nej, det låter som att hon behöver vila. Sov hemma över natten så ska ni se att det har vänt tills imorgon bitti. Annars får ni såklart ringa igen.
 
Ja, dumma som vi var, med facit i hand, lyssnade vi återigen på råden vi fick. Vid det här laget var jag dock riktigt dålig, väldigtt hög feber kan verkligen få en ur spel, och här någonstans börjar mina minnen från kvällen att vackla något. Jag minns att jag var så öm i magen så det knappt gick att röra den. Jag minns febern. Jag minns oron över att ha en dotter på 11 dagar och vara så pass sjuk. När Mattias ringer sista samtalet till sjukvårdsrådgivningen är jag nog inte riktigt vid medvetande om vad som sker.
 
- Hon har nu 41 grader i feber, svamlar, yrar och verkar inte riktigt vid medvetande.
- Kan jag få prata med henne?
- Nej, hon är inte i ett sådant skick. Jag tror verkligen att vi måste åka in nu. 
- Yrsel är ju vanligt vid feber, det är nog skönare för henne att vara hemma. Jag ska dubbelkolla med en jourhavande läkare men hen kommer förmodligen att säga samma sak. Jag ringer upp er så snart jag pratat med henom.
 
Fem minuter senare ringer Mattias telefon.
 
- Har ni tillgång till bil eller ska jag skicka ambulans? Hon måste in NU.
 
Jag har sedan bara fragment av kvällen/natten. Sjukhus, läkare, oro, nålar och slangar över hela mig. Livmodersinfektion. Blodförgiftning. Barnsängsfeber. Det en tidigare hört att kvinnor dog av förr i tiden men som man i allra högsta grad kan dö av även idag. Även i ett välutvecklat land som Sverige. Jag fick flera olika sorters antibiotika i blodet i flera dagar. Där och då förstod jag inte allvaret men i efterhand har jag fått veta att det inte rörde sig om timmar utan förmodligen om minuter att antibiotika sattes in i rätt tid. Första tiden efteråt upplevde jag nog mest rädsla. En enorm rädsla över att Jolie bara var timmar ifrån att mista sina mamma. Efteråt kom rädslan för att skaffa fler barn. En svår graviditet följt av komplikationer efter förlossningen där allt som kunde gå fel gick fel, ja, skräcken att bli gravid igen och gå igenom riskerna efter en förlossning en gång till var total. Rädslan fanns i många år. Det är nog bara senaste året den börjat släppa även om den såklart finns där i bakhuvudet fortfarande. 
 
I samband med att rädslan planade ut kom i stället ilskan. Hur kunde vi få så felaktiga råd? Inte bara vid ett samtal utan vid tre samtal. Om jag fått åka in efter samtal nummer ett hade jag förmodligen aldrig utvecklat en blodförgiftning. Skulle något liknande hända idag skulle jag strunta i alla råd i världen och åka direkt in men där och då vill man ju tro och lyssna på de som ska vara proffs. 
 
 
Jag har många gånger funderat på att anmäla det. Egentligen har jag ingen aning om det går att göra så långt efteråt men för att undvika att det upprepas igen för andra kvinnor tänker jag att en anmälan skulle vara bra. Men så i vintras, när jag blev så sjuk efter min operation vändes min syn på sjukvården. När jag åkte hem från operationen fick jag tydliga direktiv hur jag skulle göra om komplikationer uppstod. Jag skulle inte ringa 1177 utan jag skulle åka direkt till akutmottagningen.
 
Komplikationer uppstod. Precis på samma sätt som 2011. Det började med att jag kände mig hängig på eftermiddagen för att sedan få feber som kom smygandes runt middagstid. Mattias var här och lämnade Jolie vid klockan 17:00 och skulle då åka och träna. Jag hade då runt 38 grader i feber och kände mig mest trött. Tack gode gud att Mattias bestämde sig för att kika till oss efter sin träning. När han kom tillbaka då låg jag på golvet med hög feber och Jolie sittandes bredvid mig. Huvva. Han körde upp mig på akuten direkt och inom en timme hade de satt in två olika sorters antibiotika. Vi fick det aldrig bekräftat genom proverna då men tydligen misstänktes blodförgiftning även här. Tack vare snabba insatser behöves bara några dygn på sjukhus med antibiotika i dropp innan jag kunde övergå på tablettform och åka hem.
 
Lilla Skrutt ♥
 
Förmodligen är det via mina journaler och historia jag fick så bra hjälp andra gången även om jag vill hoppas att det även beror på ändrade rutiner.
 
Jag kan faktiskt inte riktigt minnas hur mycket av detta jag berättat för er förut? Anledningen att jag skriver om det nu är att jag läste denna artikel hos SVT Nyheter i fredags. En artikel just om blodförgiftning och att vissa verkar ha lättare än andra att utveckla det. För mig känns det skönt då jag många gånger undrat vad jag gjorde för fel trots att jag tyckt att jag gjort alla rätt. Kanske har jag gjort rätt och att det i stället är en taskig gen som spökar? 
 
Hur som helst så väckte artikeln minnen och jag fick ett behov att skriva av mig om det som hänt. Inlägget är inte tänkt att väcka uppror och jag har nog heller ingen riktig poäng med det. Mer än att skriva av mig och berätta vad som hände där i samband med Jolie förlossning. Efter detta följde ytterligare komplikationer med bland annat en svår hjärnhinneinflammation. Men det får vi ta en annan gång.
 
KRAM ♥
 



Kommentarer

Har för mig att du har nämnt detta förr, känner igen det... Fy vilken upplevelse! 💕😚😢

AnsoAnna

Usch Malin vilka hemska upplevelser. Bilden på dig, på britsen, alldeles rödflammig ♡♡♡.
Stor kram på dig

Oj vilken berättelse! Just sepsis (blodförgiftning) är något som dödar många unga människor eftersom tecknen på ett man har de är så svåra att upptäcka, de måste bli mer information om just detta. Och som du säger, hela förloppet går FORT. Vad tur att du kom in i tid o sedan fick din vård du desperat behövde. Kram på dig

Sama

Fy farao...<3

Sama

Fy farao...<3

Anonym

Jag fick också livmoderinfl efter mitt 3e barn, men två dagar efter hemkomsten bara. Jag ringde 1177 och stortjöt! Trodde mina njurar hade lagt av eftersom smärtan började bak i ryggen ;) hade hög feber och enormt svag och kritvit i ansiktet! Åkte in och blev kvar i tre dagar med antibiotika i dropp! Har precis nu fått mitt fjärde barn och var jätterädd för att råka ut för samma sak men lyckligtvis slapp jag undan! 👍 det var hemskt och smärtan var vidrig!!! Och att tvingas genomgå en gynundersökn nyförlöst och sydd ... Blä!!! 🙈
Läskigt att din hann gå så långt!! Helt sjukt dåligt agerat av 1177 också!! :(

» KIKKI

Usch vad hemsk berättelse..jag fick också livmoderinfektion efter Albin..men åkte in tidigt till vårdcentralen och fick sen åka upp på akuten. Men dom är ju konstig dom på 1177, ibland skickar dom aldrig ambulans trots att man verkligen behöver det och ibland skickar dom på ALLT tex folk som gjort illa handen, förkylning osv. Konsigt hur det fungerar. Har mött mkt konstigt då jag jobbar inom Ambulansen.. :) Kram på dig!

Hanna

Usch så hemskt! Speciellt som nyförlöst och nybliven mamma borde man bli tagen på allvar i alla situationer. Jag åkte själv på livmoderinflammation efter att jag satte in spiral för ett halvår sedan. Jag fick som tur var jättebra bemötande snabbt så behövde inte ens läggas in utan en vanlig penicillinkur hjälpte. Dock kommer jag inte våga prova spiral som preventivmedel igen!

Linda

Men usch! Vad du har fått vara med om! Helt plötsligt känns min rädsla över att föda akut i ambulans igen så fjuttig.

Sandra

Jag har fått lära mig den hårda vägen att ringa 1177 är bara bortkastad tid. Vi var nära på att förlora våran son i lunginflammation för två år sedan. Detta trots att vi varit på både vårdcentralen (där vi fick höra att han såg frisk ut) och ringt 1177 för att få rådgivning. Alltid samma sak - vätska och Alvedon... Försökte förklara att ungen inte ens sväljer den vätska jag tvingar i honom med medicinspruta och att blöjan är snustorr. Jag satte honom i bilen och åkte in till akuten och vi hann inte ens anmäla oss i kassan förens han var inlagd med slangar och apparater.

Efter en OP ska man ALLTID åka in akut om man får feber, jag fattar inte att det ska vara så jävla svårt för personalen att informera om det? Och sjuksyrrorna på 1177 borde absolut veta om det.
Du kan vända dig till patientnämnden så hjälper dom dig med en ev anmälan, för det tycker jag själv som sjukvårdspersonal att det ska göras. Det du beskriver är en väldigt allvarlig händelse, tänk om ni hade haft längre att åka till sjukhuset eller om du varit ensamstående?! Jag har haft kontakt med patientnämnde efter en allvarlig incident med mamma och de skötte allt jättebra, jag behövde bara skriva ner allt som hänt och sen tog dom tag i resten.

» Malin

Skrämmande att läsa! tur iallafall att du fick rätt hjälp i tid vid andra tillfället.
Att man kan vara så nonchalant i telefon gång efter gång, det förstår verkligen inte jag...

» Annie

Men usch så otäckt... I sjukvården är man idag ganska så ensam. Min pappa fick obotlig cancer i somras...

helt sjukt. Har tyvärr liknande erfarenheter av vården

» Inger

Men Herre Gud vad hemskt. Jag blir rädd
när man tänker på vad som kunde hänt.
Ja sjukvården är inte bra idag. Tyvärr. Kram

Fy fan <3 Det känns som om komplikationer och dramatik runt förlossningar alltid tonas ner och förminskas med att "det är normalt" att det "blir fel" ibland men att det "nu för tiden" är så mycket bättre, som om man ska vara tacksam, när man ligger där sjuk, för att bara är en av numera få, istället för en av miljoner, som om det är någon tröst? Det hade inte tröstat inte Jolie, om du hade avlidit där och då, att det hänt miljoner kvinnor genom historien och att det är mer sällsynt idag. Det är sjukt skönta tt det gick förhållandevis bra tillslut!!! <3

fy fan vilka upplevelser du har varit med om :(

Anonym

Usch vad hemskt! Skönt att det ändå gick bra tillslut. Jag har en liknande erfarenhet som jag inte har anmält men kanske borde ha gjort. Jag hade extremt ont i magen, kunde inte stå, men på akuten sa som att jag hade magsjuka. Jag kräktes, kunde inte äta, 8 alvedon hade ingen effekt (visste inte då att det är för många att ta, hade panik och ville få bort smärtan) Åkte tillslut in på akuten igen men nä jag hade magkatarr. (precis som du så söker jag inte vård ofta och kände på något sätt att jag höll på att dö) Ringde ett nummer vi fått på akuten och dom sa att det fanns en tid på vårdcentralen nästa dag. Min kille sa "men hon ligger på golvet och krampar och kräks rosa" då svarade dom "då blir det en tuff natt". Tillslut körde han in mig en tredje gång och en sur läkare la in mig. På morgonen kom en kirurg och skrek "vad håller ni på med det är ju tarmvred" och jag blev opererad direkt. Efteråt kom en läkare och bad om ursäkt och sa att han inte hade förstått hur allvarligt det var. På röntgen hade dom sett ett stopp i tarmen (det var en sten) men dom frågade "har du hånglat med nån med tungpiercing och svalt den". Kände att dom inte alls tog mig på allvar pga att jag var 20 år.

» Emely

Usch vad hemskt att höra! Nästan alla jag känner har fått komplikationer under/vid/efter förlossning vilket har gjort att jag själv har blivit rädd för att skaffa barn. Hoppas det ändras...

Det pratas alldeles för lite om komplikationer efter förlossningen. Alldeles för lite. "Det ska göra ont". Ja, jo. Men man ska inte vara nära på att dö.

Mvh / Har någonting liknande i bagaget efter min förlossning. Inte lika farligt men det är det värsta jag vart med om i hela mitt liv.

» Mina

Usch vilken upplevelse. Blodförgiftning är verkligen inte att leka med. Min man fick det av en kraftig inflammation i magen. Minns som i går hur sjuk han var innan han fick vård.

Kram till er och tur i oturen att allt gick bra.
Kram

Anonym

Hej vännen... Så fint att du delar med dig, sitter här med en klump i magen o tårarna rinner. Har gjort en liknande resa. Min läkare sa till mig att sjukvårdsupplysningen är för människor som skurit sig i fingret. Är man riktigt sjuk ska man till akuten.... Om du vill kan du läsa om min resa på min gamla blogg http://jew75.blogg.se/category/iva.html
Kramar Jennie med en grön Mtb 😜

Ett mycket intressant inlägg! Tack för att du delar med dig.
Hoppas att du slipper uppleva detta ytterligare en gång. Ta vara på dig och familjen.
Kram

» Moa

Vilken fruktansvärd berättelse... hoppas att det är okej nu och att inget liknande någonsin händer igen. Det där med sepsis är lurigt, och livsfarligt!
Det är alltid så tråkigt att höra att det är så mycket som går fel inom vården, då jag själv jobbar inom detta. Här var det dock förmodligen frågan om en människas inkompetens, sådana symptom efter förlossning får aldrig ignoreras. Kram <3

Jag får ont i magen av att läsa om hur nära det var för dig att du inte hade funnits här idag. Skönt att allting gick bra, men ja, som sjukvårdspersonal själv tycker jag defintivit att du skulle anmäla det.

Usch vad hemskt. Intressant inlägg och bra att du uppmärksammar det! Styrkekramar till dig!

Usch vilken mardröm! Typiskt sjukvården idag dock, man tycker ju ändå att man ska kunna lita på dem och få hjälp på en gång. Men icke. Har varit med om liknande, helt sjukt. Har nästan helt tappat förtroendet för sjukvården :/

Klart du ska anmäla det,även fast det är 4 år sedan!

Anonym

NU HOPPAS JAG ATT ANDRA ORKAR ANMÄLA DETTA! Jag kommer iaf göra mitt yttersta.
Vi mammor borde värna om varandra och barnen och det ska inte få gå till så här!
Kram/en annan mamma

Men kära nån, vilken ångestkänsla jag fick. Så himla nära... Vill inte tänka på hur det kunde ha gått.

Detta händer för ofta, det borde inte hända alls, det är så allvarligt. <3

Amanda

Först tråkigt att du drabbades av sepsis efter din förlossning.
Vad tråkigt att du fick ett dåligt bemötan. Jag har aldrig privat eller i mitt yrke blivit dåligt bemött på1177. (Ringer ganska ofta)Men nu ringer hamnar inte på samma center när vi ringer förståss.Hoppas du aldrig ska behöva uppleva att vården sviker igen

» Sofie

Jag fick också barnsängsfeber och blodförgiftning när mina tvillingar föddes (via kejsarsnitt) det tog nästan en vecka innan de kom på vad det var för fel så att jag kunde få rätt medicin. Dock låg jag fortfarande på BB när de upptäckte att något inte stod rätt till, men i början trodde de precis som för dig att det bara var mjölkstockning. Jag funderade på att anmäla jag också men då barnen var nyfödda och det var så mycket runtomkring så blev det aldrig av. Ångrar det nu i efterhand.

Anonym

En stark berättelse. Sitter själv med en 6-månaders bebis i famnen (sover vid amning just nu) och tänker tillbaks till min egen förlossning och tiden efter. För visso helt komplikationsfri, men din text berör. Livet ger oss sannerligen prövningar och öden. Hoppas ni och er fina flicka mår bra.

Katjs

Helt sjukt hur felbehandlad man kan bli från sjukhuset .. Tänk vad saker kan gå fel på grund av att man får tag på fel person när man ringer in..

Linda

Usch, vilken upplevelse. Men vilken tur att det gick bra. Tycker också att det pratas för lite om komplikationer efter graviditet och förlossning. Tycker absolut att du ska försöka gå vidare med ärendet om du orkar. Starkt av dig att berätta 👍🏻

Helena

Fy,det hørtes helt forferdelig ut! Med en liten baby i tilegg,så glad for at du til slutt fikk hjelp!!

Det är otäckt med sepsis, blodförgiftning, just för att det många gånger är svårt att sätta fingret på att det är just det och att det ofta går väldigt fort. Jag jobbar inom akutsjukvården och träffar på patienter i både tidigt skede av sepsis och sent då det på riktigt handlar om liv och död! Det är läskigt då man sett hur fort det går för dessa patienter att bli extremt dåliga om man inte får in rätt behandling tidigt. Jag blir mörkrädd när jag hör hur ni blev bemött av sjukvårdsrådgivningen gång på gång, så ska det inte få gå till!! Mycket glad över att det gick så bra som det ändå gick för dig trots att det var mycket nära att det kunde sluta på ett annat sätt. Kram


Kom ihåg






Trackback
Annonsera här »