Mitt 2016

God morgon vänner!
 
När årets sista dag nu är här är det dags att sammanfatta året som gått. Ni som hängt med de senaste åren vet ju att jag slutat med mina årskrönikor, och att jag 2014 och 2015 valde att summera året på det här viset. Med en lätt tillbakablick.
 
Vad jag kommer minnas mest från 2016? Vårt husköp alla gånger! Det gick så snabbt och blev så rätt. Från att ha förlorat en budgivning om ett hus som vi trodde var rätt inne i stan till att en månad senare signera papprena på vårt drömhus i Juniskär. Vi som bara skulle kolla. Vi fick veta att vi vunnit budgivningen den 13 maj. Den 16 maj skrev vi papper. Den 30 maj flyttade vi in. Helt klart årets starkaste minne och jag trivs bara mer och mer här ute på landet. 
 
Ett annat starkt minne från 2016 är Fjällturen som jag cyklade i Funäsfjällen i juli. Efter mitt sjukdomsår var det så otroligt stort och en sådan bedrift för mig att genomföra tävlingen så jag får fortfarande rysningar när jag tänker på stunden jag passerade mållinjen. Det var så viktigt för mig att klara det och jag är så glad att jag gjorde det. När vi ändå är inne på cykling så kommer jag såklart minnas årets alla cykelturer. Särskilt de som skett sedan flytten till Juniskär. 
 
Hoppar vi bak till vårvintern så är det min bästa vän Sofias bröllop jag kommer att minnas starkast. Det var fyra otroliga dagar i Arjeplog som jag för länge kommer att bära med mig. Direkt efter Arjeplog drog jag till Åre och mina dagar där var inte fy skam de heller. Vårskidåkning när den är som bäst!
 
Sommaren kommer jag minnas som en sommar som aldrig riktigt kom med någon högsommarvärme men som däremot var solig och fin varje dag för oss i nya huset. Vi hade regn två dagar av semesterns fem veckor. Perfekt start på husägarlivet! 
 
 
Som alla år har även 2016 gått upp och ner och förutom min egen kamp med epilepsin, hjärnskadan och utmattningen det innebär så har Jolies sjukdomar slitit hårt på familjen. Hon har alltid varit mycket sjuk men sista kvartalet av 2016 har varit riktigt kämpigt. Det är ett minne som vi dock lämnar med 2016 och hoppas slippa under 2017. 
 
Att jag var utan körkort årets första sex månader var såklart också lite kämpigt. Dock gick det så mycket lättare än vad jag trodde när jag på grund av epliepsin blev av med det 2015. Cykeln hjälpte mig så mycket, speciellt under vintern, och Andreas ställde upp och skjutsade så mycket han bara kunde. 
 
Nu ser jag framemot 2017 som jag hoppas kommer att bli ett friskt år. Om 2015 var året jag fick min sjukdom så var 2016 året jag landade i den och tillslut hittade rätt medicinering. Jag hoppas 2017 blir året då jag knappt märker av sjukdomen. Jag hoppas även 2017 blir året då vi löser gåtan om min bäckenskada. Jag hoppas 2017 blir året då jag kan träna som jag vill, när jag vill, utan att vara hindrad av skador och sjukdomar.
 
Jag ser framemot vår resa till Dubai i januari så himla mycket. Jag ser även framemot en resa till Mallorca med jobbet i maj. Jag ser framemot många spännande grejer på mitt jobb som kommer ske under året. Jag ser framemot att fira ett år i huset. Jag ser framemot många fina stunder med Jolie, Andreas och nära och kära ♥
 
Välkommen 2017 - jag är redo! 



Kommentarer
Anna- mamma till Vincent och Alex

Gott nytt år Malin och familj! Hoppas du får ett fint 2017. Stor kram

Svar: Gott nytt År Anna <3 Kram!
Malins Blogg


Kom ihåg






Trackback
Annonsera här »