Havspromenad

God morgon vänner och Glad första Advent ♥
 
Vi har en sjukhelg här då Jolie fick gå hem från dagis i onsdags och sedan dess varit hängig. Feber, hosta och astma. The same procedure as always. Piggare om dagen för att sedan bli så dålig om kvällen/natten. Igår morse var hon så rolig när hon vaknade tidigt och sedan sa att hon sovit som en prinsessa. Sanningen var den att hon feberyrat, haft hostattacker och astmaanfall HELA natten. Hon var med andra ord ferberyr på riktigt som inte mindes något från natten men kommentaren var väldigt komisk där om morgonen när en zombie skulle se pigg och levande ut i jämförelse med mig. Haha. 
 
Med tanke på sömnbristen kändes en promenad i det otroligt härliga vädret som en lagom aktivitet på gårdagen. Så Andreas fick gå ut i förrådet för att leta fram vagnen. Den är ju egentligen undanplockad för gott för Jolies del men vi har behållt den som extravagn när det kommer mindre barn på besök och så. Men igår tryckte vi ner vår sjukling i den för att kunna få lite frisk luft alla tre. Helande för själen - jag trivs så himla bra här ute på vischan, vet att jag tjatar men flytten hit blev verkligen rätt. 
 
 



DUBAI - Tips mottages!

Efter otroligt mycket velande, eller snarare tänkande, fram och tillbaka klickade vi igår äntligen på den magiska boka-knappen. Om två månader säger vi hej till Dubai!
 
De senaste månaderna har vi kikat på resor fram och tillbaka och jag snöade ganska snabbt in på Dubai/Förenade Arabemiraten då det kändes klockrent både i restid från Sverige, väder och plånbok. Det är dock det sista som fått oss att fundera både en och två och tre gånger innan vi bokade. Att köpa hus är ju en sak men första året tillkommer många olika kostnader - stora som små. Men efter ett lätt ö-råd bestämde vi oss tillslut för att boka och det känns som en lättnad och så GALET skönt. Mitt sjukdomsår har verkligen satt sina spår på hela familjen för självklart drabbas även anhöriga, och allra mest Andreas då, så det känns så fantastiskt och underbart att vi nu ska få en vecka tillsammans alla tre när vi behöver det som mest. Längtar och ser framemot resan så himla mycket!
 
 
Vi har valt att bo ett par timmar utanför Dubai City. Ett barnvänligt hotell med all-inclusive. Fokus kommer verkligen att vara på Jolie, på återhämtning och på att bara få vara. Vi planerar dock att åka in till Dubai minst en gång under veckan så jag tar tacksamt emot tips på måsten och på vad som kan skippas. Spontant känner jag att jag väldigt gärna vill se Marinan och några av Dubais häftiga byggnader. Dubai Mall som är världens största shoppinggalleria lockar inte riktigt lika mycket. Hört att Afternoon Tea ska vara något utöver det vanliga i Dubai också? Spamma mig gärna med era erfarenheter!



Personlig träning - Film

God morgon vänner!
 
I mitten av juni var jag i Östersund för att spela in en PT-film för jobbets räkning och nu, fem månader senare, rullar den både på vår hemsida och på Facebook. Jag är ju van att videoblogga men att se mig själv på det här sättet är en relativt ny upplevelse. Kika gärna om ni vill!
 
 
Onsdag idag och halvvägs till helg. Förra veckan swishade förbi medan denna verkar gå i snigeltempo, haha. Jag trivs så bra på mitt jobb och älskar ju att jobba, men, energin finns i och med min sjukdom inte alltid där som förr och denna vecka är en sån där riktig tröttvecka. Viloläge till helgen ska förhoppningsvis få ordning på det.
 
Kram på er!



Lyslördag 2016

Hej vänner!
 
I lördags var vi på årets Lyslördag på stan och för mig och Jolie var det sjätte året vi gick. Med undantag från ifjol då jag var så sjuk har jag bloggat om det varje år - 2011, 2012, 2013 och 2014. Vi var där även 2015 men det blev inte dokumenterat mer än på Instagram. För Andreas var det andra året på Lyslördag och jag älskar att vi nu är inne på andra året av allting tillsammans. Andra Lyslördagen, andra julen, andra nyår och så vidare ♥
 
 
Lyslördag går alltså till så att hela stan släcks ned så att det är kolsvart. Det är en liten marknad på plats så en kan köpa glögg och pepparkakor och så. Olika uppträdande på scen. Sedan avslutas den med att någon, i år självaste Loa Falkman, sjunger Stad i Ljus och då tänds samtidigt all julbelysning upp i hela stan. Så himla mysigt!
 
När eventet var slut gick vi runt halva stan för att spontant försöka få bord någonstans men det var helt fullt på varenda restaurang. Så det slutade med McDriven och middag i soffan, haha, men rätt okej det med ibland.
 
Kram kram!



Rough Days

Hej vänner!
 
Jag vill börja med att tacka för all fin respons i föregående inlägg. Ni som skickar en kram. Ni som delar med mig av er egen situation. Ni som visar förståelse. Tack ♥
 
Jag har haft ett par småtuffa veckor och att skriva inlägget var otroligt skönt samtidigt som luften gick ur mig. Så jag var tvungen att krypa tillbaka och samla mig en stund. Men nu är jag tillbaka här igen och HEJ, jag har saknat er!
 
 
Just nu sitter jag i soffan, kikar på nyheterna och bloggar. Jolie leker hos granntjejen och Andreas är ute och skottar snö. En lugn och skön stund, bara musik och tända ljus som saknas. Varva ned på riktigt. Kanske ska satsa på det efter kvällens nattningsrace.
 
Jag hoppas att ni mår bra? Kram kram!
 



En sorg svår att beskriva

"Det kommer bli bättre med tiden"
"Du vänjer dig..."
"Se till att hitta på något kul så glömmer du bort det"
"Njut av egentiden"
"Tänk vad skönt att få sovmorgon varannan helg"
 
...och så fortsätter det. Ett urval av kommentarer jag har fick höra när jag och Jolies pappa separerade. Ett urval av kommentarer jag fortfarande får höra idag. Men nej, det blir inte bättre med tiden. Nej, jag har inte vant mig. Nej, jag kan inte njuta av "egentid", av att hitta på roliga grejer eller en sovmorgon - inte när allt jag vill är att vara med mitt barn. 
 
Jag hade tur de första åren efter separationen. Jolies pappa var väldigt närvarande men på grund av studier på annan ort och ett jobb med oregelbundna tider så bodde Jolie hos mig på heltid. Även om hon och hennes pappa sågs nästan varje dag så somnade hon alltid hos mig på kvällen och vaknade alltid hos mig om morgonen. Med undantag för någon helg här och där. Men så kom hösten 2015 när hennes pappa fick bättre tider att jobba med och därmed större möjligheter att ha Jolie hemma hos sig oftare. Hela jag ville skrika nej samtidigt som jag aldrig någonsin skulle kunna vägra mitt barn rätten att vara med sin pappa.
 
Vi valde att dela det så att hon är två fasta vardagar i veckan hos mig, två fasta vardagar i veckan hos honom och sedan varannan helg på det. I praktiken innebär det 5-5-2-2 i antal dagar hon är hos respektive av oss. Till en början gick det hyffsat, det var jobbigt men det var ändå hanterbart. Vi bodde 500 meter ifrån varann och kunde mötas upp i lekplatsen om saknaden blev för stor. Men, så sommaren 2016, eller snarare den 30 maj 2016 då vi flyttade vi till hus både jag och hennes pappa. Vi flyttade faktiskt på exakt samma datum på en varsin sida om stan. Så 500 meter blev plötsligt ett par mil och det där spontana blev mycket svårare. 
 
Sedan i somras har jag gåtit varje gång vi (jag och Andreas) har lämnat Jolie för hennes pappadagar. Jag har såklart inte gråtit inför henne men så snart vi är utom synhåll har tårarna kommit. Ibland så jag kan behärska det, ibland som något som kan liknas som panikångestattacker. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket varje gång vi är ifrån varandra. Något som gjort det ännu jobbigare är att Jolie börjat visa att hon tycker det är jobbigt också. Hon har alltid tagit det väldigt bra annars men sen i somras säger hon ofta att hon vill åka till den andre för att hon saknar den samtidigt som hon inte vill åka ifrån den hon är hos - för då kommer hon ju sakna den. Det hugger i mammahjärtat ännu mer än min egen saknad.
 
Jag tror saknaden har blivit exta påtalig sen vi flyttade till huset. Det blir sådana kontraster när huset ena sekunden är fullt av barnskratt, leksaker och indraget grus och nästa stund är så tomt och tyst. Det har även blivit värre ju längre in vi kommer i hösten. Som för alla andra handlar vardagarna ofta om kliva upp, åka till dagis/jobb, komma hem, äta och lägga sig. Vi hinner inte så mycket mer än så. Men att då bara ha varannan helg att umgås på och längta till. Ja, fy.
 
Igår började jag gråta på förmiddagen av saknad till Jolie och grät sedan till och från hela dagen. Jag kände då, och känner fortfarande, att jag skulle göra så mycket för att få ha en dag till med henne i veckan. 
 
Det är en sorg för mig att bara få ha mitt barn på halvtid. Att hela tiden bära känslan av att jag missar något. Att inte få ha henne nu när första snön kom för året. Att senare i vinter för första gången sedan hon föddes förmodigen inte få ha henne på julaftons kväll. Det är en fruktansvärd känsla och jag hatar det för att säga det rätt ut.
 
Jag får ofta höra från andra föräldrar som är sammanboende att de aldrig skulle klara av att vara ifrån sitt barn på halvtid. Vet ni vad? Det gör inte jag heller. Mitt hjärta går sönder. Men jag har inget val. Jag skulle aldrig vägra mitt barn rätten till sin pappa. Och även om jag skulle det så kan jag det inte. Det är liksom olagligt. 
 
Jag vet att jag kommer få lära mig att leva med sorgen. Göra mitt bästa för att hantera den. Men det blir inte lättare med tiden - min upplevelse är att det är tvärtom. 
 
Nu längtar jag så tills imorgon då jag får hem mitt barn igen. Då jag får njuta av hennes skratt, hennes trots, glädje- och ilskeutbrott, tjat och gnat, kramar och pussar. Allt som hör föräldrabiten till och som min högsta önskan är att få ha varje dag.
 



Att testa nya idrotter

Hej vänner!
 
Jag älskar att testa nya idrotter och sporter och jag älskar att det finns många första-gången-moments kvar även vid en ålder av tjugoåtta jordsnurr. Tyvärr har jag sedan min bäcken/höftskada blivit väldigt begränsad i vad jag kan testa på. Idag fick jag dock chans att testa på bågskytte vilket passar mitt bäcken alldels utmärkt. Jag är sämst på att träffa mål när det kommer till bollsporter men var däremot rätt duktig på lerduveskytte back in the days. Bågskytte verkar också vara min grej och tack vare två fantastiska tränare kände jag mig som en världsmästare direkt. Typ så. Det är så viktigt när en testar nya idrotter, sporter och motionsformer - att en får mycket beröm, känner sig bekväm och välkommen, och det gjorde jag verkligen idag. Jag blev inbjuden att testa fler gånger vilket jag garanterat kommer att göra. Om inte annat till våren då det var lite småkallt att stå utomhus idag i ett par minusgrader.
 
 
 
Jag är verkligen ingen lagidrottare utan har alltid fallit mer för sporter och idrotter där prestationen ligger på mig själv. Det närmsta lagidrott jag hållit på med under längre tid är ridning då min lagkamrat var min käre häst. Jag kan tycka att det är tråkigt att mycket av skolidrotten fokuserar just på lagidrotter, eller det var i alla fall så på min tid, då det passar långt ifrån alla. Absolut träna på att samarbeta och jobba i team men man kan inte förvänta sig att det passar alla. En liten kvällsreflektion så där.
 
Är ni lagidrottare eller föredrar ni individuella sporter?



Barnkliniken

God morgon vänner!
 
Jag skrev på Instagram igår att jag helst inte vill ha någon snö innan marken är frusen och det varit minusgrader minst ett par veckor. Men så vaknade jag idag upp till ett vitt landskap med flingor som sakta dinglar ner mot marken och jag fick därmed dra tillbaka mina ord från igår. För det är ju väldigt mysigt och magiskt med den första snön för året. Trots slask. Jag kommer säkert ångra mig igen, haha, men just för stunden är det supermysigt.
 
Igår var vi till Barnkliniken jag och fröken nedan för astmabesiktning och tillväxtkontroll. Vi går regelbundet på kontroller då den stora kortisonmängd hon får i sig kan hämma tillväxten men än så länge verkar hon inte alls påverkad av det, tack och lov. Vi fick även lov att justera upp hennes medicindos igen och hon går nu på max-max-dos av de tillgängliga medicinerna för barn under sex år. Vi har svårt att få till det helt bra för henne med medicinerna och hon har hela tiden ett svagt väsande ljud när hon andas och det hugger lite i mammahjärtat när jag tänker att hon inte vet om något annat, att det där jobbiga är hennes vardag. Jag hoppas verkligen den ökade dosen hjälper henne nu. Min lilla gladfia som oftast är på strålande humör sjukdomarna till trots ♥
 
 
Jag jobbar hemifrån denna onsdag förmiddag då en förkylning för tredje gången på tre veckor sänkt mig totalt. Jag gissar att det är hösten i kombination med stressiga veckor som gett kroppen dåliga chanser att återhämta sig. Igår fick jag gå hem från jobbet, vilket typ aldrig händer, men det gav nog resultat för idag är jag mycket piggare. Planen är att ta det lugnt här på förmiddagen för att sedan efter lunch åka in till jobbet. Ett dygns vila kan verkligen göra susen!
 
Önskar er en fin onsdag!



Detaljer

Hej vänner!
 
Tack för fina kommentarer om vårat hem senaste inläggen. Mässing, gråa toner och naturfärger är temat i min inredning just nu. Jag satsar mycket på detaljerna som är enkla att byta ut när trender ändras eller en helt enkelt tröttnar. Andreas bryr sig inte så mycket om detaljerna så jag har fria händer på det mesta i inredningsväg vilket jag gillar, hihi!
 
 
Vi fick en lugn och härlig helg på hemmaplan och jag och Jolie var faktiskt lediga igår också då det var stängt på förskolan. Förkylningarna hänger i och avlöser varandra och även om det hör hösten till så längtar jag just nu efter friska och ljusa dagar - gärna utomhus på utflykter. Ett par månader till så är vi där på riktigt. Om en ska vara optimist. Kanske tre månader om en ska vara realist, haha :)
 
Kram på er!



Annonsera här »