Timehop

Hej vänner!
 
Tidigt i morse åkte jag till Östersund för två dagars utbildning här uppe. Denna höst är verkligen intensiv med utbildningar och kurser och det blir mycket åkande fram och tillbaka. Superkul samtidigt som det såklart sliter att vara borta mycket också, speciellt från Jolie, men jag tycker vi ändå får ihop pusslet bra i familjen och när det bara blir en natt så här så känns det helt okej ändå. 
 
 
Jag såg på Timehop idag att det är ett år sedan jag var med i TV4 Nyheterna angående min blodförgiftning jag fick i samband med att Jolie föddes. Jag tyckte då att det varit mycket sjukdomar och så men jag skulle bara veta vad jag hade framför mig, haha. Om man nu får skratta åt det så här med facit i hand men det är lov tycker jag. Det var ju nämligen bara ett par dagar efter det inslaget som jag fick åka in akut. Med andra ord "firar" jag och min epilepsi ett år här i dagarna. Mer om det då.
 
Nu funderar jag faktiskt på att krypa ner i sängen här strax. Klockan ringde tiiiidigt imorse så pensionären här är tröttare än tröttast. Klockan är ju 21:00 om tio minuter så då är det ju ändå halvt lov att lämna in handduken för dagen, eller hur?
 
KRAM!



Hur träffades vi?

Hej vänner!
 
Äntligen är jag redo att börja presentera svar från era frågor i det här inlägget. Först ut är en fråga som kommer från Anna och vars svar förtjänar ett eget inlägg.
 
Anna: Jag är nyfiken på hur ni träffades? Har ni planer på barn? Stor kram!
 
Första mötet mellan mig och Andreas var egentligen helt odramatiskt. Jag hade sedan separationen från J's pappa dejtat ett par killar men kände där och då, alldeles i början på juni 2015, att jag var mätt på det. Jag kände för att fokusera på mig själv, på Jolie, på vänner och på jobb och kände mig väldigt nöjd med det också. Jag skullle med andra ord inte träffa någon. Men, som ni vet så är det ju inte alltid man kan planera livet och vilka vägar det ska ta, och det är jag så glad för idag.
 
Så, tillbaka till den där sommardagen i början på juni 2015. Jag hade haft en ganska stressig morgon och fick, efter att ha lämnat Jolie på dagis, hoppa in och jobba i receptionen på grund av sjukdom. Det var alltså inte tänkt från början att jag skulle stå där den dagen och det passet. Väl på plats i receptionen så ringde det en kille som hade olika frågor kring medlemskap och trots att jag märkte att svaren jag gav inte riktigt var vad han ville höra så vet jag att jag reagerade på något i hans röst. Det var inte bara det att han var väldigt trevlig utan det var något speciellt med den där rösten. Hur som helst så var det ju bara ett telefonsamtal och ingenting jag la någon större vikt vid där och då. Men, så ett par timmar senare, så kom det in en kille till receptionen som vill bli medlem hos oss. Ja, det var jag som ringde innan, sa han.  Och ja, för andra gången den dagen fick jag höra den där magiska rösten och med utseendet killen med rösten hade så sjönk jag genom golvet. Typ så. Jag brukar inte vara lättpåverkad alls när det kommer till sådant, tvärtom är jag nog gansa svårflörtad, men ja den här mannen föll jag för där och då utan att han lyfte ett lillfinger. 
 
Efter den dagen fick vi ganska snabbt kontakt med varann via nätet, thanks God för dagens world wide web, och skrev därefter med varann dagligen fram och tillbaka om litet och stort tänkte jag skriva men i ärlighetens namn så var det mest bara vardagssnack. Om hur dagen varit, vad vi gjort och liknande. Tre veckor senare, den 26 juni 2015, var jag ute på en After Work med mina kollegor och A var ute och tog en öl med ett par vänner och vi såg då till att mötas upp. Sedan den dagen har han fått mig att le varje dag. Och det är ingen överdrift. Det är klart att vi har upp- och nedgångar som alla andra men jag är så j*kla kär i min Andreas!
 
Bild från 26 juni 2015, den kvällen det blev vi ♥
 
Sommaren 2015 blev en underbar sommar på många vis. Trots att jag redan då börjat känna av tecken på att något var fel (med min sjukdom) så sköt jag det åt sidan och njöt av dejtinglivet för fullt. Vi hördes av varje dag och sågs några gånger i veckan jag och Andreas. Vi gick ut tillsammans, hängde med vänner tillsammans, badade och tränade tillsammans, spelade minigolf, bodde på hotell och var ut och åt på restaurang En riktig dejtingsommar vilket jag är så tacksam för med tanke på vad som låg och lurade bakom hörnet när hösten väl kom sedan. Att prövas så hårt som vi gjorde i och med att jag blev sjuk i september är otroligt svårt samtidigt som vi hela tiden hade inställningen att sjukdomslivet inte var för evigt och att om vi tog oss igenom den tuffa perioden kommer vi klara det mesta, förhoppningsvis allt, tillsammans framöver. Idag vågar jag säga att vi är ett starkt team som matchar varandra perfekt även om vi då och då går varandra på nerverna, haha. Och, den där underbara varma norrländska rösten, ja den får mig fortfarande att smälta. Jag ler bara av tanken på den just nu ♥
 
 
Som svar på frågan om vi vill ha barn tillsammans. ABSOLUT och STORT JA! Jag längtar efter den dagen. Men, vi vill känna att tiden ska vara inne för det. Inte för att man alltid kan planera sådant, men det finns ju bättre och sämre tillfällen. Så en dag i framtiden hoppas jag att vi får göra den resan tillsammans. Fram tills den dagen fortsätter vi njuta av tiden här och nu, av varandra och av vår älskade Jolie ♥



Klampenborgs Naturreservat

Som alltid om hösten saknar jag fjällvärlden så otroligt och suget att komma ut är enormt. September är enligt mig den finaste fjällmånaden så det blir en slags sorg år som i år när jag inte tar mig iväg dit under hösten. Men, jag försöker i stället göra det bästa på hemmaplan och igår blev det i form av en tur ut i skogen. Vi begav oss till Klampenborgs Naturreservat som trots sin lilla yta bjuder på varierande och härlig miljö. Allt från skog till klippor och strand till berg med utsikt.
 
Jolie, som på senaste tiden varit rätt gnällig när vi varit iväg på utflykter, vandrade runt i reservatet med pigga ben och ett leende på läpparna. Orsaken? Det ryktades om en skatt där ute någonstans... Så lägligt att hon efter fikapausen hittade en karta som tillslut ledde henne fram till skatten på toppet av berget. Chokladpengar är grejer det. Happy family och jag är tacksam över att det fortfarande kan gå så lätt att lura henne, hehe :)
 



Hallå, hallå!

Hej vänner! 
 
Jag misstänkte att jag skulle få ett bakslag, sjukdomsmässigt, efter förra helgens intensiva utbildning och träning. Det brukar oftast bli så när tempot varit högre än vanligt. Jag blev därför förvånad när jag i måndags vaknade relativt fräsch och pigg i huvudet. Men BOOM sa det istället på tisdag morgon med full kraft. Så, det blev på grund av det en tyst bloggvecka även denna vecka. Men idag har jag äntligen känt mig lite piggare och jag hoppas det känns ännu bättre imorgon. På måndag har jag en tid hos neurlogen och jag längtar faktiskt. Det var länge sedan sist nu så det ska bli skönt med en avstämning och "catch up" sedan sist jag var där. Mer om det på måndag.
 
Imorgon tänkte jag börja svara på era frågor, jag har dock bestämt mig för att inte svara på de anonyma. Frågorna i sig är det inget fel på men jag tycker det kan vara trevligt med ett namn. Så kika gärna om ni lämnat en fråga - ibland faller ju namnet bort av misstag och då kan ni bara hojta till igen så tar jag mer er fråga :)
 
Hoppas ni mår bra!
Kram kram!
 
 



Les Mills Sprint

Hej från Östersund! 
 
Dag ett av två är nu gjorda på Les Mills Sprintutbildningen och jisses så trött jag är just nu. Är det någon av er som gått på en Les Mills Sprint? Det är ett relativt nytt koncept som funnits i Sverige i drygt ett år och det liknar egentligen ingenting annat som är cykelrelaterat. Det är inte spinning. Det är 30 minuters högintensiv intervallträning där cykeln bara är ett redskap precis som en skivstång kan vara ett redskap. Har ni gått på traditionell spinning och sedan gått på en Sprint så vet ni skillnaden. Annars får ni hälsa på mig i Sundsvall så kan jag visa er. 
 
Hur som helst, jag gick på en sprintklass i Åre i maj så jag hade ett litet humm om vad som väntade. De första 30 minuterna. Kruxet idag? Vi har gjort om allting igen. Och igen. Och igen. Så ja, både kropp och knopp är helt slutkörd när en till på den fysiska ansträngningen även ska lära sig att koregrafin och att coacha på rätt sätt. Jobbigt men samtidigt väldigt kul och jag ser framemot morgondagen även om jag misstänker att mina ben inte kommer att samarbeta till 100% då, haha :)
 
 
Jag har lagt upp en rad filmer på Instagram Stories idag om ni vill kika på min dag från avfärd från Sundsvall klockan 05:30 imorse fram tills nu. Ligger faktiskt redan i säng och hoppas på att somna innan klockan nio - en bra natts sömn ökar förutsättningarna för morgondagen enormt känner jag.
 
Natti natti ♥



Fredagsplugg

Hej vänner!
 
Tack för era frågor i föregående inlägg. Fem frågor och två önskemål med samma tema ger mig sex inlägg att skriva nästan efter en mall. Perfekt som en spark i baken och precis vad jag behövde. Ska hugga tag i det så snart en lucka finns. Just nu sitter jag och pluggar för fullt då jag i helgen ska iväg på en utbildning för Les Mills Sprint. Det ska bli spännande att se exakt hur utbildningen är upplagd men jag gissar på att det blir några timmar i sadeln. Klockan 05:30 imorgon lämar jag Juniskär och jag gissar att jag är hemma först sent på söndag kväll. 
 
 
Vi tog ledigt från dagis och jobb idag just med tanke på att hela helgen går åt till utbildningen (som är för jobbets räkning) för min del. Efter en härlig mysförmiddag så åkte vi in till stan för att uträtta några ärenden och passade samtidigt på att plocka med Jolies kompis A hem. Perfekt med leksällskap så att jag fick plugga några timmar men ändå ha Jolie nära nu när jag ska vara iväg hela helgen. 
 
Nu ska vi strax gå all-in på fredagstacosen här och sedan väntar en lugn kväll på soffan innan den där supertidiga morgonen imorgon. Hoppas ni har en fin fredag!
 
Kram kram!



En spark i baken

Nej hörrni, nu känner jag att jag behöver en spark i baken med bloggen. Kan ni hjälpa mig med det? Min känsla är att bloggen gått lite för mycket på halvfart senaste tiden vilket jag tycker är tråkigt. Jag älskar fortfarande att blogga men skulle uppskatta en liten knuff i rätt riktning för att komma igång mer regelbundet igen. Så jag tänker så här - detta inlägg får bli en öppen frågestund. Jag svarar på alla frågor i ett inlägg och vissa frågor kan få skapa rubriker till alldeles egna inlägg. Så får vi igång en diskussion, ni får svar på grejer ni kanske är nyfikna på eller undrar över och jag får inspiration till blogginlägg. Så tar vi det därifrån sedan. Vad tror vi om det?
 
 
Och ni, jag vill skicka en stor kram till er! Tack för omtanken i föregående inlägg. Alltså det är häftigt, efter så många år i bloggvärlden värmer kommentarer och ord fortfarande precis lika mycket. Det lilla gör verkligen stor skillnad!



En tung vecka

Hej vänner!
 
Mår ni bra? Jag har i ärlighetens namn haft en ganska tung vecka. Jag kämpar på med min epilepsi på ena sidan och stressen på den andra sidan. Jag mår mycket bättre nu än tidigare men det är fortfarande tufft vilket inte minst visar sig kvällstid när arbetet är slut för dagen, Jolie är nattad och jag kan slappna av. Tyvärr går det ofta ut över Andreas som är den som står mig närmast. Vi kämpar och har så mycket försåelse vi kan för sjukdomen men ja, ibland är inte förnuftet med oss helt enkelt och känslorna tar över. Det är ju egentligen ganska naturligt att det tär på en när energin bara räcker till det som är måsten men inte finns till det minsta utöver det.
 
Så, det har varit en tuffare vecka än vanligt egentligen utan anledning. Därav att det varit helt tyst här inne. Men trots denna tuffa vecka märker jag att allt går åt rätt håll. Jag har mer energi nu än innan och anfallen blir färre och färre. Så fortsätter jag i samma lugna takt är jag övertygad om att det kommer fortsätta gå i rätt riktning.
 
Lite luddigt inlägg här baserat på känslor men vill ändå ge er en heads up så att säga. Helg imorgon och jag ser framemot fredagsmys med familjen, vännerbesök och förhoppningsvis några timmar ute i solen.
 
Kram på er!
 
 
Gissa vem som lekte runt med kameran förra helgen? Familjens femåring, haha :) Faktiskt kul att ha bilder från hennes perspektiv och som är "i farten" under en söndagspromenad vid havet. Älskar det. Precis som jag älskar mannen på bilderna där ♥



Annonsera här »