LYCKAN I EN SKIVSTÅNG

Det är i dagarna tre år sedan jag hade turen att få komma till min sjukgymnast Thomas efter 3,5 år av smärta från min foglossning. Där den 30 april 2014 la vi alla kort på borden och det var nog först där och då som jag förstod hur illa det var med min skada. När vi plockade bort alla smärtstillande tabletter jag knaprat dagligen. När vi plockade bort allt, då menar jag allt - promenader, löpning, styrketräning, lyfta och bära Jolie, sitta med benen i kors och så vidare.. Vi började om från scratch. Första året var en krokig väg men motivationen var på topp och jag tog hela tiden två steg fram och ett tillbaka. Så även om det gick sakta så gick det framåt. Från att göra små pyttemarklyft var jag på ett år uppe på 95kg utan smärta. Men sedan halkade jag till, det sa BAAM och jag var tillbaka på minus femtio i utvecklingsstegen. Åtminstone var det så det kändes. 
 
Under de två åren som snart gått sedan dess har jag inte lyft en skivstång. Det har inte fungerat vilket för mig varit väldigt frustrerande. Just marklyft är min personliga favoritövning nummer ett och jag vill SÅ gärna att den ska fungera i någon form. Och vet ni vad? Idag fungerade det!
 
 
Lyckan över detta är för mig så stor. Lyftet är minimalt. Jag har ett gummiband runt låret för att minska trycket på inklämningen i ljumsken. Stången väger totalt med skivor 25kg. Men ändå. Det är en skivstång och det var så sjukt roligt att köra detta idag. Psykiskt gör det så otroligt mycket för mig i motivationen att fortsätta framåt. Nu vet jag att jag kan komma tillbaka, att det en dag kommer vara 95kg och förhoppningsvis mer därtill på stången igen. Svårt att beskriva känslan men den är stor - detta är så viktigt för mig!
 
Om du läser Thomas - tack för att du stått och står bredvid mig hela vägen och fortsätter tro på att jag inte är ett helt hopplöst fall även när jag tror det själv ;) 
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback
Annonsera här »