Internationella Epilepsidagen

Hej vänner!
 
Jag är den första att erkänna min stora okunskap om epilepsi innan jag blev sjuk. Att 13 februari är internationella epilepsidagen hade jag än mindre koll på. Likaså att det är runt 60'000 svenskar som har sjukdomen. Men idag vet jag vad epilepsi innebär, jag förstår vikten av att ha en internationell dag för det och jag vet att jag är en av de där sextio tusen.
 
Så här kommer ett inlägg för att öka kunskapen om epilepsi!
 
  • En är inte epileptiker, en har epilepsi. Precis på samma sätt som jag inte är hjärnskadad, jag har en hjärnskada. Jag är Malin, en glad och kärleksfull person, vill jag gärna tro i alla fall haha, som har epilepsi. Men jag är inte min sjukdom. Kanske den viktigaste punkten!

  • Alla anfall ser olika ut. Frånvaroattacker, kramper, muskeltonus som upphör. Ryckande ögonbryn, smaskande, gå runt, stirra rätt ut. Ja, det finns så många olika sätt ett anfall kan yttra sig på.

  • Vad gör du om du träffar på en person med ett pågående epilepsianfall? Egentligen väldigt lite. En person som har en frånvaroattack av något slag är bäst att låta vara så länge det inte finns en uppenbar fara, exempelvis att hen är på väg att vandra ut i en vägkorsning. En person som krampar kan en lägga något mjuk under huvudet på. Stoppa inte in något i munnen. Om det finns - ta av glasögon och lösa på slips och skärp. Behåll lugnet. Vänta till personen är vid medvetande igen innan du lämnar, detta gäller oavsett anfall.

  • Hur vet en att någon har epilepsi? Titta efter en symbol av ett brinnande ljus eller texten epilepsi. Själv har jag lagt in det under mitt Medicinska ID på iPhone även om det kanske är lite för modernt än så länge.

  • När ska en ringa ambulans? Om en person krampar kraftigt och du inte vet om den har epilepsi eller om ett epilepsianfall varar längre än ett par minuter. 
Epilepsi är många gånger en sjukdom som inte syns. Många av mina frånvaroattacker är så små så att ingen märker av dem när de pågår men jag blir otroligt trött efteråt. Ibland räcker det med en tio till tjugo minuters vila efteråt och ibland måste jag vila resten av den dagen. Vila för något som ingen märkt. Det kan vara bra att ha i bakhuvudet om ni har någon i er närhet som har epilepsi. 
 
 
En bild som egentligen inte har något med sjukdomen att göra mer än glädjen att jag kan planka igen. Utan att få anfall. När jag var som sämst så utlöste fysisk aktivitet anfall. Men tack vare bra mediciner och tålamod går nu mycket av träningen alldeles utmärkt att genomföra med epilepsi. Tacksam!
 
Vill ni läsa mer om just min epilepsi hittar ni inlägg i kategorin med samma namn.
 
Kram kram!



Kommentarer

Vad bra att du skriver om det!

Svar: Tack Hanna!
Malins Blogg


Kom ihåg






Trackback
Annonsera här »