Illamåendet

Hej vänner!
 
Tack för alla fina hälsningar och grattisönskningar. Som jag skrev på Instagram igår så är jag överväldigad och delad glädje är verkligen dubbel glädje. Tack, tack, tack ♥
 
Tanken var att uppdatera er här på bloggen redan igår men efter några dagar där illamåendet varit lite bättre så tog det igår över helt igen och jag var så dålig. Jag har så mycket som jag vill skriva om och vet inte riktigt vart jag ska börja men då illamåendet är det som präglat graviditeten mest så här långt så kan vi ju börja där. 
 
Precis som med Jolie så började illamåendet smyga sig på väldigt tidigt, redan när jag cyklade Lidingöloppet den 6 maj hade jag börjat må illa och det var bara ett par dagar efter vi hade plussat. Jag fick inskrivning tidigt på MVC, dels på grund av mitt illamående, men även då min graviditet klassas som en graviditet med något förhöjd risk av olika orsaker, bland annat min epilepsi. Trots att det är sju år sedan jag gjorde denna resa sist, och att jag under den tiden hunnit byta vårdcentral två gånger, så hade jag turen att få samma barnmorska som jag hade med Jolie vilket känns helt fantastiskt tryggt och tacksamt då det är en av de mest förtroendeingivande människor jag någonsin träffat inom vården. Min barnmorska gav mig de klassiska råden angående illamående - ni vet att äta ofta och lite, gnugga punkten på handleden, testa åksjuketabletter etc och informerade även om att det inte behöver bli lika illa som det var med Jolie då jag mådde helt fruktansvärt fram till vecka 20. 
 
Redo för start på Lidingö MTB. Svagt illamående men mest lycklig över vetskapen att vi var två på cykeln, hihi ♥
 
Ett par veckor gick då illamåendet var där dygnet runt men det blev inte så mycket värre och jag tänkte att det här ska jag klara. Men så veckan innan vi åkte till Mallorca slog det till ordentligt och jag började kräkas dygnet runt. Med dygnet runt så menar jag dygnet runt. Jag vaknade två till tre gånger per natt på grund av illamående och kräkningar och på dagarna var det ännu värre. Jag började få sådan ångest huruvida jag skulle åka på resan eller om jag skulle be om ett sjukintyg och stanna hemma. Efter läkarkontakt och att jag fått starkare illamåendetabletter utskrivna så bestämde jag mig till sist för att åka. Jag kan inte säga att jag ångrar att jag åkte då mitt jobb och framförallt mina kollegor är helt fantastiska men jag kan heller inte säga att jag njöt av resan. I ärlighetens namn så är det nog en resa jag helst vill glömma och dra ett streck över. Det ironiska i det hela är att jag var i Spanien när jag plussade med Jolie för sju år sedan, jag mådde då SÅ dåligt och i värmen så svor jag över att aldrig någonsin vara utomlands gravid med illamående igen. Haha, tji fick jag...
 
Väl hemma från resan, den 29 maj, blev jag inskriven på Specialistmödravården och därefter också sjukskriven. De kokade ihop ännu starkare tabletter till mig som faktiskt i kombination med de första tabletterna började hjälpa något. Dock har de trötthet som biverkning och jag började i samband med dem sova 14-16 timmar per dygn. Minst. En annan grej som även den hjälpt mig att ta udden av illamåendet när det varit som allra jävligast är en tensapparat. Min fysio Thomas hjälpte mig med den och den har gjort att jag kan somna ifrån illamåendet.
 
På Mallis, så glad över att ha klarat en klätting utan att kräkas, haha. Väldigt illamående men fortfarande inte eskalerat helt här. Saknar som tusan att cykla och röra mig och LÄNGTAR så efter det!
 
Torsdagen innan midsommar, alltså för en vecka sedan, vaknade jag upp och illamåendet var för första gången på länge hanterbart. Fortfarande extremt, fortfarande med kräkningar men ändå miladre än tidigare. Efter det så blev det lite bättre för varje dag och jag började få upp hoppet om att det faktiskt vänt. Fram tills igår då jag tog tre steg tillbaka och var så dålig igen. Jag hoppas dock att gårdagen var ett undantag och att det nu har börjat vända. Att jag inte kommer må dåligt fram tills vecka 20 som det var med Jolie. Jag hoppas, hoppas, hoppas så himla mycket. På måndag går jag på semester och jag håller tummarna att det får vara just semester och inte en förlängning på sjukskrivningen. Håll gärna en tumme med mig!
 
Pjuh..ja, det var illamåendet från plus fram tills idag. Mer uppdateringar kommer. KRAM på er så länge!
 



Vi ska bli fyra ♥

Hej älskade bloggisar!
 
Nu bryter jag över en månads bloggtystnad med ett stort HEJ och världens bästa nyhet till er. Vi ska bli fyra i familjen! ♥
 
 
Mitt ofrivilligt långa uppehåll från bloggen stavas Hyperemesis Gravidarum och vi har som ni förstår så mycket att prata ikapp om, ni och jag. Vi börjar med ett hej idag och tar fortsättningen imorgon. Bloggen får nu nytt liv och jag hoppas ni vill följa med mig på den resan som nu ligger framför oss. 
 
Stora kramar från en lycklig familj ♥



Annonsera här »