Bakgrunden till mitt kejsarsnitt

Hej vänner!
 
Jag tänkte försöka knåpa ihop någon slags förlossningsberättelse här i bloggen. Det kan tyckas svårt vid ett planerat kejsarsnitt där allt går enligt plan, det är ju ganska standard då hur det går till, men jag känner ändå att jag vill skriva om det både för min egen skull och kanske för er som väntar på ett planerat snitt. 
 
Anledningen till mitt snitt var flera kombinerade faktorer så jag tänkte beskriva en (hyffsat, hehe) snabb summering av bakgrunden till det. Några av grejerna har jag ej nämnt förut. 
 
  • Runt vecka 7-8 drabbades jag av Hyperemesis Gravidarum. Detta sliter enormt på kroppen och är inte en optimal uppladdning för en förlossning. Tack och lov var jag en av de lyckliga där diagnosen ger med sig efter vecka 20 och efter vecka 27 kunde jag sluta helt med mediciner för det.

  • När jag var i vecka åtta upptäcktes en tumör (godartad) på min livmoder vid ett ultraljud, då den satt dumt till nämndes redan här kejsarsnitt.

  • I vecka nio sedan fick vi genom ett nytt ultraljud veta att storleken på tumören var som en clementin men att den i värsta fall kunde tredubblas i storlek under graviditeten. Tumören skulle ju få samma "näring" som livmodern i sig.

  • På rutinultraljudet i vecka 18 fick vi veta att vår bebis löpte stor risk att ha en kromosomavvikelse ( downs syndrom) som också kan vara kopplat till medföljande sjukdomar. 

  • Runt vecka 23 drabbades jag av svår gravidrelaterad bäckensmärta (det som förr kallades foglossning) och som de flesta av er vet slutade det med kryckor.

Slår man ihop dessa faktorer (tumören, hyperemesis, avvikelse hos bebis, foglossning) så räknas graviditeten som komplicerad där jag var slutkörd långt innan vi ens var i närheten av en förlossning. På grund av tumören fick jag kraftiga sammandragningar/förvärkar redan från vecka åtta. När jag fick hyperemesis kräktes jag dygnet runt - det vill säga även nattetid. När illamåendet började sina tog bäckensmärtan över vilket ledde till nya vakna nätter. Summa sumarum så har jag inte sovit en natt sedan i maj 2017.
 
Alla dessa faktorer i kombination med att jag tidigare snittats samt min epilepsi där största anfallsrisken orsakas av just trötthet ledde till att en vaginal förlossning inte varit optimal, om ens genomförbar, för mig överhuvudtaget. När beslutet väl var taget att det blir ett kejsarsnitt, efter månader av spekulationer upp och ner, kände jag en stor lättnad. Ovissheten är alltid värst så när jag fick konkreta besked kring hur min förlossning skulle bli kändes det väldigt fint.
 
 
Lugna och harmoniska bilder från graviditetsvecka 37. Önskar jag hade fler bilder från den "verkliga" och svåra gravidieten men jag gissar att fotografering inte är det första en tänker på när en ligger och gråter på badrumsgolvet av utmattning av dagens tionde spya. Tänk er vinterkräksjukan i 15 veckor. Utan uppehåll.
 
Nu när jag fått ner bakgrunden ska jag börja knåpa på förlossningsberättelsen om när vår Loo kom till världen. Håll utkik!
 
Kram på er ♥



Detta är STORT

Hej vänner!
 
Här har visst en vecka till sprungit iväg sedan vi hörde sist. Dagarna springer verkligen iväg trots att vi inte gör någonting. Denna vecka har dock varit väldigt intensiv då Jolie opererades i måndags och efter det fick komplikationer så vi har varit in och ut på sjukhus hela veckan. Nu är hon dock mycket kryare och repar sig för varje dag. Tack och lov för antibiotika när den verkligen behövs!
 
Idag har jag, Andreas och Loo tagit en promenad igen. Den tredje efter förlossningen och rekord för mig i stäcka. Cirka en kilometer. Vi gick till Andreas föräldrar för lördagsfika och tog sedan bilen hem därifrån. Det är verkligen STORT för mig som under graviditeten hade så ont av att förflytta mig med kryckor inomhus. Så glad för de små stegen framåt och hoppas, hoppas, hoppas det fortsätter så.
 
 
Underbart vinterväder idag med sju minus och sol som bröt sig igenom molnen. Lika mycket som jag har saknat att röra mig har jag saknat att vara utomhus. Jag är friluftsmänniska ut i fingerspetsarna och kvävs av att vara inomhus längre perioder. Mycket av mitt psykiska dåliga mående i graviditeten grundar sig nog i det. Inte av smärtan i sig utan av konsekvenserna av smärtan - att inte kunna röra sig och ta sig ut.
 
Nu ska jag slänga ihop en guaccemole till middagen som står i ugnen - pulled chicken. Första gången jag lagar mat sedan vi kom hem från BB tror jag. Andreas har annars skött all markservice sedan dess. 
 
Kram på er!



Barnvagnspremiär!

Idag gjorde vi barnvagnspremiär med Loo då vi tog oss en liten liten miniprommis. Jag har längtat SÅ mycket efter det - både att få promenera med honom men även att få röra mig överlag. De senaste tre månaderna har jag inte ens kunnat gå till brevlådan så dagens promenad kändes som en stor milstolpe. Vi gick ner till hamnen som ligger 400 meter från vårt hus och sedan tillbaka hem igen. På vägen dit kände jag mig "pigg" efter förutsättningarna men på vägen hem blev jag rejält trött. Det är energin i kroppen samt smärta i livmodern som sätter stopp just nu - bäckenet/foglossningen känns för stunden inte alls även om jag vet att det förmodligen lurar bakom hörnet. 
 
Hur som helst så var det underbart att få komma ut, att få röra mig och att få första friska luften på månader. Längtar efter mer men tar små, små steg i taget!
 



Första badet

Hej hej!
 
Herregud vad dagarna springer iväg här. Idag blir Loo två veckor och vi gör verkligen ingenting annat än sover, äter och myser - typ så och precis som det ska vara. När Jolie var nyfödd bloggade jag säkert 2-3 gånger om dagen och nu funderar jag på hur jag ens ska hinna 2-3 gånger per vecka. Men det kommer i sinom tid. Just nu känns det absolut viktigast att vara här och nu till 110%. Det går ju så snabbt och vi märker redan hur ansiktet börjar förändras på honom och hur de där alldeles "nykläckt-dragen" börjar försvinna. 
 
8 dagar gammal ♥
 
I fredags den 5 januari tog vi första badet, 8 dagar gammal. Första intrycket var läskigt men efter ett par sekunder slappnade han av och tyckte nog det var riktigt skönt. Jag har verkligen glömt hur mysig alla sådana här stunder är. Jag, Andreas och Jolie var med så det var en supermysig familjestund.
 
Idag tog vi andra badet med honom då han igår kväll lyckades spy ner hela sig själv med håret och allting. Dock glömde visst mamman och pappan här att mata honom innan badet så det fick bli ett snabbt bad med nappen i munnen idag, haha. Nytt försök igen och bättre förberedd nästa gång. Han verkar ha ärvt min torra hud och han är även så frusen av sig så vi försöker just nu att bada han så sällan som möjligt. Vår älskade lilla groda.



Bebisbubbla

Hej vänner!
 
Tack för alla grattishälsningar till vår lilla Loo. Dagarna har sprungit iväg för oss och igår fyllde han redan en vecka. Jag vill bara stoppa tiden och få vara kvar i den här lilla bebisbubblan en stund till. Njuta av att han är så där minimini-liten som han aldrig mer kommer bli sedan. Det säger ju bara poff så är han ett par månader med ett helt annat utseende. Så jag är här och nu så mycket jag bara kan, mer än någonsin förut tror jag.
 
Jag har så mycket jag vill skriva om och dokumentera både för att dela med mig men även för min egen skull. Ska försöka ta ett par minuter varje dag att lägga på detta - jag glömmer så fort annars och minnet suddar ihop saker och ting. Vill skriva om sista tiden som gravid, om förlossningen och om första veckan hemma. Förlossningen och tiden efter får nog bli första prio, det är så fint att ha sparat.
 
 
Lilla älsklingen på BB med de klassiska strumporna på händerna. Jag kan redan nu avslöja att lillebror må vara lite lik storasyster till utseendet men till sättet är han hittills tvärtemot henne som bebis. Vilket i detta fall är mycket positivt, hoppas det fortsätter så.
 
Kram från mig!



Annonsera här »