Giveaway - Träningskläder för gravida!

Hej vänner!
 
Jag har precis postat en tävling på min Instagram där ni kan vinna ett set med träningskläder från Training for Pregnant. En fantastiskt bra tävling med enkla regler och ett superpris så in och tävla om ni är sugna. Ni hittar mig som vanligt under @malinsblogg - tips, tips!
 
 
I eftermiddags var vi till barnmorskan, jag och Andreas. Vi har en del vi besöker denna graviditet - specialistmödravården, neurologen, specialistläkare, rehabiliteringen samt vår "vanliga" barnmorska och det var dit vi var idag. Lillebror ligger fortfarande långt ner och följer sin egna lilla kurva fint. Bra värden på mig med vilket känns så skönt med tanke på att det mesta annat är jobbigt denna graviditet. Skönt med ett OK i baken. Nu har vi ett besök till inplanerat hos barnmorskan och förhoppningsvis blir det besöket det sista.
 
Imorgon ska jag till Östersund där jag har möten över dagen och efter det är det dags för helg. Längtar. Jag får inte riktigt ihop det med min sjukskrivning kontra jobb så en vilohelg känns efterlängtat!



Kromosomavvikelse

Hej vänner!
 
Hoppas ni mår bra? Idag har vi varit på vårt sjätte ultraljud för lillebror i magen och jag känner mig nu redo att dela med mig av det vi upplevt de senaste tio veckorna. 
 
Redan från början gjorde lilla grodan klart för oss att denna graviditet skulle bli full av oro men vi kunde ändå inte föreställa oss hur oroligt det skulle bli. I vecka åtta gjorde vi första ultraljudet och i vecka nio fick vi göra det andra. Jag vet att det är många som längtar och vill göra fler ultraljud än de som erbjuds men att få göra många ultraljud när skälet är medicinskt är inte roligt och inget jag sett framemot. Anledningen till ultraljudet är ju då att något inte riktigt stämmer. 
 
Efter vecka nio bestämdes att vi inte kan göra så mycket mer än att vänta och se över de kritiska veckorna fram till vecka 13+0 då den största missfallsrisken är över. Så vid nästa ultraljud, vilket var rutinultraljudet i vecka 18, hade jag nästan börjat slappna av. Jag hade börjat känna de klassiska fjärilarna i magen och till och med de små första buffarna. Vi hade klarat de kritiska veckorna och var inför rutinultraljudet inte särskilt oroliga.
 
Så kom då dagen för rutinultraljudet och på grund av de tidiga komplikationerna var vi inbokade hos en specialistläkare. Snabbt fick vi veta att grodans hjärta tickade som det skulle vilket varit ett litet orosmoment - med min epilepsi har nämligen bebis en förhöjd risk att födas med hjärtfel. Men hjärtat såg så fint ut att det bedömdes att det på grund av det inte skulle behövas något mer tillväxtultraljud. Så skönt. Därefter scannades det vidare och även hjärnan såg fin ut och likaså magsäcken. Vi fick veta att vi med största sannolikhet väntar ett friskt barn, underbara magiska ord som alla blivande föräldrar vill höra, men att bebis inte riktigt växer som den ska. Hen, vi visste ju inte att det var en han då, växte osymmetriskt. Läkaren lugnade oss med att det ibland kan vara så här men att vi skulle göra ett nytt ultraljud om ett par veckor och då skulle allt se bra ut och vi kunde släppa avvikelsen. Så både jag och Andreas kände oss rätt lugna när vi lämnade även om det såklart gnagde i bakhuvudet att allt inte var helt perfekt. Väl hemma började jag, såklart, att googla på avvikelsen vi fått med oss och snabbt kom det upp kromosomfel. Jag försökte dock att inte leka google-doktor utan valde att lita på läkarens ord men det var ändå två långa veckor tills vi fick komma in på nästa ultraljud.
 
Inför ultraljud nummer fyra i ordningen var jag således väldigt nervös men försökte samtidigt att tänka positivt. Läkaren hade ju sagt att allt förmodligen skulle se jättebra ut vid detta ultraljud. Så både jag och Andreas var väldigt inställda på att det skulle se bra ut. Kallduschen blev därför stor när avvikelsen kvarstod och till och med hade blivit större än förra gången. Denna gång satte sig läkaren ned med oss och förklarade efteråt vad detta kunde betyda. Precis som jag googlat - barnet kan ha ett kromosomfel. Jag fick en sådan klump i magen och tårarna brände bakom ögonlocken. Läkaren förklarade sedan att han skulle skicka bilderna till en specialist på området och sedan återkomma till oss med vidare plan så snart som möjligt, kanske redan samma dag.
 
Jag åkte tillbaka till jobbet men kunde inte alls koncentrera mig och ett par timmar senare ringde vår läkare upp. Han hade då konsulterat två specialister som båda bekräftat det han tidigare sagt till oss. Han förklarade vidare att de i dagsläget inte ville göra ett fostervattenprov då jag helt enkelt var för långt gången i graviditeten och risken inte överväger fördelarna vilket jag var helt enig om. Sedan berättade han att trots att tekniken kommit långt 2017 så är inte ultraljud utformade för att upptäcka kromosomfel. Ultraljud är till för att se så kallade hårda avvikelser - till exempel att hjärtat har ett fel eller att en hand saknas. Kromosomfel räknas som en mjuk avvikelse där de kan se markörer och tendenser men inte säga helt säkert.
 
Efter att ha avslutat ett långt samtal med läkaren åkte jag hem från jobbet och det började sjunka in på riktigt. Kromosomfel. Vilket kromosomfel var första frågan som kom upp? Trisomi 21 (Downs syndrom) kändes inte skrämmande men jag var totalt livrädd för någon av de mer allvarliga avvikelserna som Trisomi 13 eller Trisomi 18. Ovissheten i att inte veta om barnet bär en avvikelse eller ej kände både jag och Andreas att det är en sak. Men ovissheten att inte veta om barnet bär en avvikelse som innebär att det kommer överleva förlossningen eller ej kändes helt fruktansvärd. 
 
Ytterligare ett par dagar gick innan vi var i kontakt med en specialistläkare igen. Den dagen blev en av de bättre dagarna under denna graviditet. Vi fick då veta att barnet inte visar några tecken på att det skulle vara Trisomi 13 eller Trisomi 18 utan att om hen har en avvikelse så är det Trisomi 21. Lyckan och lättnaden i det beskedet går inte att beskriva. Vidare berättade läkaren att barnet i övrigt är FRISKT. Ett barn kan alltså födas sjukt med downs syndrom och ett barn kan födas friskt med downs syndrom. Själva kromosomavvikelsen är ingen sjukdom. Även detta lättade oss så otroligt mycket. Läkaren avslutade samtalet med att ni kommer få ett friskt barn med eller utan kromosomavvikelse och det kommer bli jättebra oavsett. De orden har jag klamrat mig fast vid denna graviditet ♥
 
 
Efter senaste samtalet med specialistläkaren har vi gjort två ultraljud till där det senaste alltså var idag. Varpå det ultraljudet för några veckor sedan vi fick veta att det är en liten lillebror som gömmer sig där inne. Han utvecklas precis som han ska och då allt idag så jättebra ut bestämdes det idag att vi nu slipper fler ultraljud innan förlossningen om inget oväntat inträffar. Det känns så himla skönt. Vår lilla pojke är frisk och mår bra och följer sin egna kurva som han ska. Om han bär en avvikelse eller ej vet vi fortfarande inte och kommer inte att få veta innan förlossningen heller. Det är en gissningslek och läkarna har försökt räkna på riskerna för oss där vi fått siffror mellan 33 till 50% risk. Alltså en på två eller en på tre. I dagsläget känner jag att risksiffran inte spelar någon roll. Jag, och även Andreas, känner oss lugna och trygga med att det kommer blir SÅ bra oavsett. Huvudsaken är att lillebror är frisk och av allt att döma så är han det ♥



Träningskläder för gravida

Jag inspireras så mycket av människor som har det där drivet att skapa och förändra och då bara inte inom träningsbranschen. Entreprenörer, småföretagare eller volontärer - de som gör det där lilla extra, som har modet, drivet och energin, jag hämtar inspiration hos dem alla. 
 
En sådan person är Lina. När hon blev gravid 2014 upptäckte hon den stora luckan på marknaden efter träningskläder för gravida. Detta är något jag själv reagerat över då en idag kan köpa träningskläder i varenda butik men för gravida är utbudet så dåligt, nästintill obefintligt. Hur som helst - det jag och säkert många andra med mig reagerade på valde Lina att inte bara reagera på utan också agera. Vips så var klädmärket Training for Pregnant fött. Ja, inte bara vips utan såklart hårt arbete också, men ni förstår poängen.
 
Lina kontaktade mig för ett par månader sedan för ett samarbete och hur mycket jag än älskade idéen med kläderna så är jag alltid skeptisk och väldigt kräsen när det kommer till just träningskläder. Lina skickade mig då några kläder för prov, helt utan motkrav, och där började min kärlekshistoria till detta märke. För mig är det viktigt att ni som följer mig vet om min relation till företag och hur jag jobbar med dem. Jag ser mig själv som ambassadör för Training for Pregnant men detta inlägg är inte köpt eller sponsrat på något vis. Good to know.
 
Om jag ska rekommendera två plagg till er väljer jag följande:
 
The Long Tights - Ett par träningstight med hög midja och perfekt stöd. Som gravid får jag panik om något sitter för hårt över magen utan stödet måste vara lagomt för att använda det mest svenska ord som finns. Dessa tights lever upp till det och sitter bra även över rumpa, lår och ben. Normala i storlek och sitter än så länge lika bra nu som när magen var mindre. Räknar med att de kommer hänga med hela graviditeten och förmodligen även några månader efteråt då magen som bekant inte försvinner i samband med förlossningen.
 
The Long and Loose - Detta är mina absolut favoritbyxor som jag typ bor i. För den som gillar att träna i fluffiga byxor är det ett utmärkt val men jag använder mina till typ allt. Jag jobbar i dem, jag har dem som mysbyxor hemma och igår fick de agera överdragsbyxor när jag och Jolie var ut en sväng i höstrusket. Dessa byxor är lite av denna graviditets räddning. Eftersom jag mest troligt kommer bli förlöst med planerat snitt så räknar jag kallt med att dessa byxor kommer vara en favorit lång tid efter förlossningen också då det inte är en hit att ha tighta byxor över ett snittärr, talar av erfarenhet här. Det är dessa byxor jag har på mig på bilderna nedan.
 
 
Tröjan på bilden är också lite av en favorit, så himla skönt att inte behöva gå och dra ner tröjan hela dagarna utan att den sitter där den sitter. Igår gick vi in i vecka 27 och jag räknar med att kunna använda kläderna hela graviditeten igenom.
 
Hoppas ni har en fin torsdagskväll - jag ska strax stänga ner dator och hoppa i säng. Fredag imorgon med fullt ös på jobbet och sedan väntar en kickoff i Jämtland i helgen. 
 
Kram på er!



Vår lilla L ♥

Jag älskar den här bilden på vår lilla gladfis i magen. Visst ser det ut som ett riktigt leende? Ultraljudsbilderna sitter på kylskåpet och jag blir varm i hjärtat varje gång jag ser dem. Kan det vara en liten L som ska komma till oss? Jag och Jolie är överens och Andreas är halvt med på tåget så vi får se vart det landar, hihi ♥
 
 
Dagarna skenar iväg här och tyvärr gör min foglossning likaså. Igår grät jag hela kvällen för att jag hade så ont, eller snarare för att jag är så less på att ha så ont. Konstigt nog går det bättre om vardagarna då jag jobbar än då jag är hemma om helgerna. Förmodligen för att jag för stunden inte jobbar så mycket fysiskt medan jag på helgerna tror att jag orkar mer än vad jag gör. Men då ska tilläggas att jag tar det jättelugnt på helger också, men kanske inte tillräckligt. Igår var det ett besök på Ikea på 60 minuter som knäckte mig totalt. På det stora hela har jag så stor respekt för foglossningen den här gången och försöker att hela tiden ligga steget före och förebygga. Håller tummarna att det ska gynna mig på något vis i längden.
 
Hur mår ni? Gravida som icke gravida? 



Att välja barnvagn

Ni som har hängt med i bloggen sedan Jolie var mini vet ju att jag då var riktigt Bugaboofrälst och det har inte förändrats genom åren - tvärtom har jag längtat efter att få äga och köra en Bugaboo igen. Till Jolie hade vi först en Bugaboo Cameleon för att sedan byta till en Bugaboo Bee+ när hon blev äldre och jag älskade båda två men Cameleon kommer alltid att ligga mig nära om hjärtat. 
 
Sedan förra barnvagnstiden har ju en nykomling i familjen Bugaboo dykt upp - Bugaboo Buffalo. Jag har fram tills nyligen tänkt att det till bebis i magen förmodligen blir just en Buffalo då den har många av Cameleons egenskaper men är lite mer terrängvänlig vilket skulle passa oss bra. Men efter att ha kikat på både Buffalon och Cameleon i butik samt provkört en väns Buffalo utomhus så är jag så osäker och velig. När jag kände och klämde på Cameleon så kom kärleken tillbaka direkt och jag älskar varenda detalj med den. Medan jag tyckte att Buffalon i jämförelse kändes rätt stor och klumpig. Fördelen med Buffalo som jag ser det är de stora svängbara hjulen framtill - Cameleon har enbart små svängbara hjul eller stora fasta terränghjul/vinterhjul. Cameleon är lite bättre på allt annat i mina ögon. Försöker dock tänka objektivt med att när jag hade Cameleon sist bodde jag i stan och nu bor jag ute på landet. Men å andra sidan levde jag rätt mycket friluftsliv även under stadstiden och upplevde aldrig att Cameleon var ett dåligt alternativ.
 
Nu när jag skriver det så här svart på vitt så låter det ju som att jag bestämt mig redan, haha, men det jag har faktiskt inte även om jag helt klart har en favorit. 
 
Ni som ägt både Cameleon och Buffalo, vilken förespråkar ni och varför?
 
Bugaboo Cameleon
 
 Bugaboo Buffalo



Vår lilla groda

Hej vänner!

Dagarna, veckorna och graviditeten springer iväg så snabbt här och jag hinner inte riktigt med mig. Jag har så mycket jag vill blogga om, både för att dela med mig men också för att spara för framtiden för min egen skull, men just nu hinner jag inte med hälften av det jag vill skriva om och berätta. 
 
Idag väljer jag därför att berätta om det störta just nu och det är vårt rutinultraljud som vi var på i onsdags. Vi hade innan dess gjort två tidiga ultraljud men de var mer inriktade på mig än på bebis så detta ultraljud var väldigt efterlängtat. Jag var så nervös innan - speciellt för bebis lilla hjärta då det finns en förhöjd risk för hjärtfel när mamman har epilepsi. Vi fick träffa en jättelugn och bra läkare som snabbt lugnade oss med att hjärtat på bebis såg så bra ut. Hjärtat var det första hon kollade innen hon gick vidare till den vanliga undersökningen, jätteskönt ♥
 
 
En liten avvvikelse hittades dock så vi ska få göra ett nytt ultraljud om två veckor. Min magkänsla säger att allt är fint med bebis men det ligger såklart i bakhuvudet att inte allt såg perfekt ut direkt. Vi hoppas och ber att det ska göra det på nästa ultraljud som idag alltså är en och en halv vecka bort. Utöver det kommer vi göra ytterligare tillväxtultraljud från vecka 28 och framåt och det har vi vetat om sedan vecka åtta. Jag har komplikationer i magen som kan störa bebis tillväxt men det får vi ta där och då om det blir så.
 
Just ja, vi blev flyttade två veckor framåt också. Så från att vara i vecka 19 hamnade vi helt plötsligt i vecka 21. Beräknad födsel gick från 14 januari till 2 januari. Jag är dock lite skeptiskt till detta då det helt enkelt inte finns en chans att jag kan blivit gravid efter dessa datum men läkaren var bestämd - det är den 2 januari som gäller. Jolie är ju född den 3 januari så detta kan bli spännande gånger tre. Juldagarna, nyårsafton och Jolies födelsedag vill vi helst undvika, hehe :)
 
Så var det ju det där med om det var en lillebror eller lillasyster i magen. När vi frågade i slutet av undersökningen sa läkaren att hon trodde att det kanske är en lillebror. Dock var svaret så osäkert och flytande och hon ville inte kika efter en extra gång. Andreas är bombsäker på att det är en lillebror men jag är inte helt övertygad. Vi får se om jag vågar fråga igen på nästa ultraljud även om självklart det viktigaste är att bebis är frisk ♥



Cykla Gravid

Hej vänner!
 
Igår tog jag och Andreas oss en cykeltur ut till Bergafjärdens Havsbad där vi körde en kort vilo- och glasspaus innan vi cyklade hem igen. Vi cyklade över skogen vilket innebär lite stigscykling och mycket skogs/grusvägar så det är relativt enkel cykling och sträckan blir nästan exakt 10 kilometer tur och retur. Jag har saknat cyklingen så otroligt mycket och gårdagens tur var verkligen efterlängtad!
 
 
Jag har problem med tidiga förvärkar så förutom tröttheten är det just förvärkarna som hindrar mig mest fysiskt just nu. Cyklingen igår gick dock bra så länge jag höll pulsen på arbetsnivå och inte lät den sticka iväg över 160 slag per minut - då kom sammandragningarna kraftigt och direkt. Så jag tror att om jag bara får träna lite på att hitta rätt nivå och inte trycka på allt jag kan i uppförsbackar som jag har en tendens att göra så kommer cykligen fungera bra för mig framöver. Jag håller tummarna!
 
 
Vi kom hem och under tak precis innan himlen öppnade sig för en eftermiddagsskur. Den här sommarens väder kan en ju säga mycket om men jag gick in i en acceptans för ett par veckor sedan och har sedan dess inte stört mig alls på vädret. Väldigt skönt faktiskt.
 
Måndag idag och sista semesterveckan är här för både mig och Andreas. Jolie är ledig i två veckor till innan det är dags för inskolning på skolan (!) så det blir lite pussel med schemat och halvdagar här och där. Mjukstart med andra ord vilket känns helt okej!
 
Önskar er en fin start på veckan!



Gravid vecka 15

♥ Välkommen vecka 15 ♥
 
I måndags gick vi in i vecka 15 och lilla pyret i magen är nu hela 8 centimeter lång från huvud till rumpan. Jag har anat ett litet litet fladder där inne men är osäker på om det verkligen var rörelser jag kände eller om det var inbillning. Längtar så tills jag kan känna med säkerhet. 
 
Jag fortsätter att må bättre och även om illamåendet hänger kvar så har det blivit bättre sedan förra veckan. Jag behöver inte ta maxdos av illamåendetabletterna längre och börjar kunna äta ganska normalt vilket är superskönt. Igår drack jag till och med min första kopp kaffe på nio veckor. Tänk vad kroppen för med en ändå - från att hinka tio koppar kaffe per dag till att bli illamående av bara tanken på kaffe. Men igår var det tre ljuvliga klunkar jag tog. Smaken var precis som den skulle men halsbrännan sätter stopp för mer än ett par klunkar. Jag har konstant halsbränna från de intensiva "kräkningsveckorna" och även om jag inte längre kräks så sitter halsbrännan i. Är lite inställd på att det nog kommer vara så resten av graviditeten.
 
 
En annan skillnad från förra veckan är tröttheten - jag är så mycket piggare denna vecka! Orkar lite mer för varje dag och somnar inte stup i kvarten längre. Har börjat längta så efter träning igen och tänker att om utvecklingen fortsätter som nu så bör det kanske finnas energi till det nästa vecka. Hoppas!



Gravid vecka 14

♥ Välkommen vecka 14 ♥
 
Efter att första trimestern släpat sig fram timme för timme har det nu bara sagt swish de senaste två veckorna och jag undrar vart tiden har tagit vägen. I måndags gick vi in i vecka 14 och för min del får tempot gärna fortsätta vara högt. Jag älskar barn men ogillar att vara gravid så snabbspolning till januari skulle passa mig utmärkt, hehe!
 
Jag är fortsatt väldigt trött och illamåendet är ungefär som föregående vecka. Inga större förändringar med andra ord. Har försökt varit iväg på lite utflykter denna vecka vilket varit supermysigt samtidigt som jag nog får acceptera att energin inte finns där ännu. Jag mår fortfarande illa, äter flera mediciner och är allmänt gravidtrött så att orka hålla igång hela dagarna, träna och sikta på Cykelvasan kanske var lite för högt satsat just nu. En dag i taget där mycket vila planeras in mellan aktiviteterna verkar vara ett vinnande koncept.
 
 
Bebis i magen är nu 6,5 centimeter lång och hår har börjat växa på huvudet. Jag är så nyfiken på om den kommer ha lika mycket hår som Jolie hade? 
 
Känner mig fortsatt orolig till och från att allt står rätt till men brukar försöka tänka bort det. Längtar till nästa ultraljud så vi får hälsa på bebis igen och längtar lika mycket tills jag börjar känna den i magen. Är en sådan trygghet när en känner buffarna varje dag ♥



Är det en flicka?

Hej vänner!
 
Idag är andra dagen som jag mår bättre och jag tror att illamåendet har vänt på riktigt nu. Jag vågar inte ropa hej ännu men börjar ändå känna mig otroligt lättad. Med Jolie satt det i till vecka 20 och jag har varit livrädd att det skulle bli så även denna gång. Graviditetsillamående är en sak, hyperemesis gravidarum en helt annan. Googla gärna om ni är nyfikna på skillnaden. Oftast brukar HG kunna bli värre med barn nummer två men tack och lov verkar jag inte tillhöra den gruppen, peppar peppar. En del av de som drabbas av HG har det enda fram till förlossningen och ibland till och med efter förlossningen - skickar en värmande tanke till alla er ♥
 
Runt lunchtid idag tog jag mig utanför dörren för första gången sedan i helgen. Underbart skönt. Jag åkte till apoteket och hämtade ut nya HG-mediciner jag fått utskrivna och efter att jag tagit dem när jag var hemma igen så kom vändningen på riktigt. Så himla skönt. Mår fortfarande väldigt illa men har inte kräkts en enda gång idag och illamåendet har inte varit sådär förlamande. Nu på kvällskvisten orkade jag mig till och med ut till mitt lilla trädgårdsland (läs pallkragar) för att gallra lite morötter. Härlig känsla!
 
 
Syns inte så bra på bilderna men jag har fått problem med min hy igen vilket jag inte haft sedan förra graviditeten och tiden efter den. Fick när jag väntade Jolie höra att dålig hy innebär att man väntar en tjej då flickan stjäl mammans skönhet och det stämde ju faktiskt då. Skämt å sido, jag tror inte på sådana myter och tror att det är helt omöjligt att gissa sig könet på barnet i magen till via olika tester, hur magen ser ut etc. Däremot så mår jag och reagerar precis likadant som jag gjorde med Jolie vilket får mig att tänka att det kanske är en liten tjej i magen även denna gång. Är inte övertygad men har en liten feeling att det är så det är. Ska jag tänka logiskt kanske det är så jag relaterar till det jag har, det vill säga en tjej, och därför tänker så nu? Andreas säger att det blir en kille och Jolie önskar sig en lillebror då hon redan har en lillasyster hos pappa. Spännande att spekulera men vem det än är där inne i magen så är hen så efterlängtad och välkommen ♥



Gravid vecka 13

♥ Välkommen vecka 13 ♥
 
Vi byter veckor på måndagar och idag gick vi in i vecka 13. Det sägs att just vecka 13, alltså 12+0, är en magisk vecka för många just för att missfallsrisken minskar från och med då och jag kan bara hålla med. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så fick jag komplikationer tidigt i graviditeten och vi fick lov att göra ultraljud i både vecka åtta och vecka nio men trots det har jag varit så orolig hela vägen. Jag känner inte alls igen att jag hade sådan här oro med Jolie men min barnmorska har förklarat att det är normalt att känna större oro vid andra graviditeten just för att när man har ett barn redan så vet man vad man kan förlora. Ganska logiskt även om jag hela tiden varit inställd på att genom andra graviditeten så är det bara att "hänga med", om ni förstår hur jag menar. 
 
Hur ser då magen ut? Ja, här kommer andra grejen jag är förvånad över under denna gravdiitet. Jag var så säker på att magen skulle börja växa och bli synligare relativt sent denna gång men tjiii fick jag. Det sägs ju att magen oftast syns snabbare med andra barnet men det brukar också vara så att med en stark inre core så hålls "paketet" ihop bättre och att magen av den anledning därför börjar bli synligare senare. Då det dels är sju (!) år sedan min senaste graviditet och jag dels anser mig ha starka magmuskler, så väl yttre som inre, så var jag säker på att magen skulle förbli liten länge - men där tog jag visst fel :)
 
 
Här har jag magen lätt aktiverad med hjälp av de inre magmusklerna och det är så här magen ser ut större delen av dagen. Slappnar jag av helt, speciellt på kvällarna, så ser den väldigt mycket större ut men vi får hoppas att det dröjer innan den blir så stor på riktigt, haha :) 
 
Illamåendet känns, peppar peppar, bättre idag och jag hoppas verkligen att det är på väg att vända nu. Förutom illamåendet är jag fortsatt väldigt trött men det är inte lika extremt som för ett par veckor sedan. Jag tror också en stor del av tröttheten kommer från medicinerna jag äter mot illamåendet, så blir jag av med det kanske även tröttheten försvinner. 
 
Längtar till de där gyllene graviditetsveckorna det pratas om i andra trimestern och hoppas att jag ska få uppleva dem denna gång ♥
 
Bebis i magen då? Jo, hen är nu hela 5,5 centimeter lång från huvud till stjärt, nacken är tillräckligt stark för att hen ska kunna röra huvudet och armar, ben, fingrar och tår finns på plats. Så häftigt!



Illamåendet

Hej vänner!
 
Tack för alla fina hälsningar och grattisönskningar. Som jag skrev på Instagram igår så är jag överväldigad och delad glädje är verkligen dubbel glädje. Tack, tack, tack ♥
 
Tanken var att uppdatera er här på bloggen redan igår men efter några dagar där illamåendet varit lite bättre så tog det igår över helt igen och jag var så dålig. Jag har så mycket som jag vill skriva om och vet inte riktigt vart jag ska börja men då illamåendet är det som präglat graviditeten mest så här långt så kan vi ju börja där. 
 
Precis som med Jolie så började illamåendet smyga sig på väldigt tidigt, redan när jag cyklade Lidingöloppet den 6 maj hade jag börjat må illa och det var bara ett par dagar efter vi hade plussat. Jag fick inskrivning tidigt på MVC, dels på grund av mitt illamående, men även då min graviditet klassas som en graviditet med något förhöjd risk av olika orsaker, bland annat min epilepsi. Trots att det är sju år sedan jag gjorde denna resa sist, och att jag under den tiden hunnit byta vårdcentral två gånger, så hade jag turen att få samma barnmorska som jag hade med Jolie vilket känns helt fantastiskt tryggt och tacksamt då det är en av de mest förtroendeingivande människor jag någonsin träffat inom vården. Min barnmorska gav mig de klassiska råden angående illamående - ni vet att äta ofta och lite, gnugga punkten på handleden, testa åksjuketabletter etc och informerade även om att det inte behöver bli lika illa som det var med Jolie då jag mådde helt fruktansvärt fram till vecka 20. 
 
Redo för start på Lidingö MTB. Svagt illamående men mest lycklig över vetskapen att vi var två på cykeln, hihi ♥
 
Ett par veckor gick då illamåendet var där dygnet runt men det blev inte så mycket värre och jag tänkte att det här ska jag klara. Men så veckan innan vi åkte till Mallorca slog det till ordentligt och jag började kräkas dygnet runt. Med dygnet runt så menar jag dygnet runt. Jag vaknade två till tre gånger per natt på grund av illamående och kräkningar och på dagarna var det ännu värre. Jag började få sådan ångest huruvida jag skulle åka på resan eller om jag skulle be om ett sjukintyg och stanna hemma. Efter läkarkontakt och att jag fått starkare illamåendetabletter utskrivna så bestämde jag mig till sist för att åka. Jag kan inte säga att jag ångrar att jag åkte då mitt jobb och framförallt mina kollegor är helt fantastiska men jag kan heller inte säga att jag njöt av resan. I ärlighetens namn så är det nog en resa jag helst vill glömma och dra ett streck över. Det ironiska i det hela är att jag var i Spanien när jag plussade med Jolie för sju år sedan, jag mådde då SÅ dåligt och i värmen så svor jag över att aldrig någonsin vara utomlands gravid med illamående igen. Haha, tji fick jag...
 
Väl hemma från resan, den 29 maj, blev jag inskriven på Specialistmödravården och därefter också sjukskriven. De kokade ihop ännu starkare tabletter till mig som faktiskt i kombination med de första tabletterna började hjälpa något. Dock har de trötthet som biverkning och jag började i samband med dem sova 14-16 timmar per dygn. Minst. En annan grej som även den hjälpt mig att ta udden av illamåendet när det varit som allra jävligast är en tensapparat. Min fysio Thomas hjälpte mig med den och den har gjort att jag kan somna ifrån illamåendet.
 
På Mallis, så glad över att ha klarat en klätting utan att kräkas, haha. Väldigt illamående men fortfarande inte eskalerat helt här. Saknar som tusan att cykla och röra mig och LÄNGTAR så efter det!
 
Torsdagen innan midsommar, alltså för en vecka sedan, vaknade jag upp och illamåendet var för första gången på länge hanterbart. Fortfarande extremt, fortfarande med kräkningar men ändå miladre än tidigare. Efter det så blev det lite bättre för varje dag och jag började få upp hoppet om att det faktiskt vänt. Fram tills igår då jag tog tre steg tillbaka och var så dålig igen. Jag hoppas dock att gårdagen var ett undantag och att det nu har börjat vända. Att jag inte kommer må dåligt fram tills vecka 20 som det var med Jolie. Jag hoppas, hoppas, hoppas så himla mycket. På måndag går jag på semester och jag håller tummarna att det får vara just semester och inte en förlängning på sjukskrivningen. Håll gärna en tumme med mig!
 
Pjuh..ja, det var illamåendet från plus fram tills idag. Mer uppdateringar kommer. KRAM på er så länge!
 



Vi ska bli fyra ♥

Hej älskade bloggisar!
 
Nu bryter jag över en månads bloggtystnad med ett stort HEJ och världens bästa nyhet till er. Vi ska bli fyra i familjen! ♥
 
 
Mitt ofrivilligt långa uppehåll från bloggen stavas Hyperemesis Gravidarum och vi har som ni förstår så mycket att prata ikapp om, ni och jag. Vi börjar med ett hej idag och tar fortsättningen imorgon. Bloggen får nu nytt liv och jag hoppas ni vill följa med mig på den resan som nu ligger framför oss. 
 
Stora kramar från en lycklig familj ♥



Annonsera här »