Torsdag

Hej vänner!
 
Idag började jag dagen med att göra ingenting. Trots att det egentligen fanns, och fortfarande finns, obegränsat att göra med huset så satt jag nästan hela förmiddagen ute i vår trädgård, sippade på en kopp kaffe och bara njöt av nuet. Att ha semester innebär att ha semester från allt och bara göra det som faller mig in. Typ så. För min sjukdoms skull är återhämtningen så viktig vilket jag börjar lära mig mer och mer nu. 
 
 
På eftermiddagen sedan fick jag dock lämna min solplats för att åka in till Rehabiliteringen på sjukhuset för sista behandlingen innan sommaruppehåll. Vi, jag skriver vi för utan min stöttepelare och sjukgymnast Thomas hade jag gett upp för så länge sedan, jobbar systematiskt vidare med bäcken/ljumsskadan. Vi har teamat i drygt två år nu vilket jag är så tacksam för. Det går i perioder hur mycket jag orkar blogga om det och dela med mig om det men det växlar mellan ett steg fram och ett tillbaka för att då och då gå över till två steg fram och ett tillbaka. Men även myrsteg leder framåt!
 
 
När jag var klar på sjukhuset brummade jag ut till Alnö för att hämta Jolie hos sin pappa. Vi har tidigare bott cirka 500 meter ifrån varandra och bor nu med några mils avstånd så det krävs lite mer logistik och planering kring bytena än tidigare. Dock går det överlag bra och oftast byter vi på förskolan så det är mest nu över sommaren det blir extra mycket att köra.
 
Efter att vi ätit en relativt sen middag lämnade jag Andreas, Jolie och granntjejen hemma och stack ut på en kort kvällstur med cykeln. Jag hittade en ny sträcka på drygt en mil som kommer bli perfekt att ligga och "nöta" på framöver när jag vill pressa tider och jaga puls. Eller som ikväll när jag bara hade cirka 30 minuter på mig till träning och ville göra något bra av den korta tiden. 
 
 
Nu ska jag släcka ner datorn och vara social med Andreas som precis kom och slog sig ner bredvid mig här i sängen. Vardagsrummet är fortfarande i kaos så sovrummet agerar vardagsrum tillsvidare. Dock blir det nog inte många dagar till då A idag gjort klart nästan hela golvet. Han kan min man!
 
Kram på er!



Återbesök Ortopeden

Hej vänner!
 
Har ni tagit långhelg eller jobbar ni precis som jag på fredag? En fyra-dagars-ledigt hade varit skönt kan erkännas samtidigt som det alltid känns lyxigt med en ledig dag mitt i arbetsveckan. Särskilt med vädret som nu är över vårt avlånga land. Jag har inte hunnit njuta så mycket än så länge av det men imorgon har vi planerat heldag utomhus så då ska energin laddas för fullt!
 
Idag har jag varit hos ortopeden på ett återbesök. Jag vet inte om jag nämnde att jag var där innan jul? Det var ju så mycket annat då med epilepsikarusellen. Hur som helst, efter nya undersökningar är jag nu vidareremitterad till en höftspecialist i Stockholm som i sin tur kommer att ta ett beslut om jag ska opereras eller inte. Jag har tidigare varit livrädd för en operation då jag fått sådana komplikationer efter mina två senaste men nu hoppas jag tvärtemot att de tar beslut att öppna upp för att kika hur det står till med mina höfter/ljumskar. Håller ni tummarna med mig?
 
 
Något annat jag längtar till är så mycket mer ytligt men det är min nästa frisörtid. Jag kapade ju en bra bit när jag var där i början på mars och nu är planen att kapa ännu mer. En lång page tror jag det får bli. Och en rejäl urtunning på det. Hur snyggt jag än tycker att det är med långt hår och lockar så har jag inte tiden att sköta det på det viset mer en ett par gånger per månad. Så hellre kortare och vardagssnygg jämt än supersnygg en till två gånger per månad tänker jag. Om ni förstår hur jag menar?



Tisdagsträning

Hej vänner!
 
Jag fortsätter att kämpa sida vid sida av min bäckenskada och även om stegen är små så tycker jag att det sakta och säkert går framåt. Väljer nu för tiden att se på det som att jag figthtas tillsammans med skadan i stället för att figthas emot den. Så mycket enklare när en väljer hur en ser på saker - det ger en känsla av att en har kontroll och det gillar jag. 
 
Idag är det 699 dagar sedan jag gjorde min första rehabdag så snart passerar jag 2-årslinjen. Ett år till så kanske jag är i hamn? Hoppas, hoppas. Just nu väntar vi, vi som i jag och min sjukgymnast Thomas, på besked från en forskare i Finland som tror att hon kan hjälpa mig. Håller ni tummarna tillsammans med mig?
 
 
Idag körde jag ben på rehabvis. Tunga pressar för vaderna och innan dess aktiveringsövningarna för sätet. Lite cykling för cirkulationen också såklart. Kittad med kläder från Röhnisch från topp till tå!
 
Tisdagskramar!



Rehab Dag 596

Hej vänner!
 
Ja, 596 dagar det är så länge jag nu hållt på med den rehabiliteringsprocess som jag nu är inne i. Förra veckan var jag ju iväg till Uppsala för att göra en magnetröntgen av min höft och mitt bäcken och anledningen till det var ett misstänkt inklämningssyndrom. Jag var så säker jag kunde bli, min sjukgymnast var lika säker han och likaså ortopeden som beställde MR-röntgen. Alla symptom tydde på impingment i höftleden - så kallad FAI. Igår fick jag svaren från röntgen som visade - ingenting. Så då var vi där igen, två steg fram och ett tillbaka. Nu kan det fortfarande och är mest troligt fortfarande en inklämning som ställer till det. Men det var inte av den typen vi trodde och därmed vet vi fortfarande inte exakt vad som felar. Däremot vet vi vad det inte är vilket såklart är ett steg i rätt riktning det också.
 
Jag blev väldigt besviken när jag fick samtalet igår men idag efter att ha träffat Thomas känns det bättre och nu är jag peppad på att köra på igen. Vi får helt enkelt fortsätta som vi gjort hittills - lägga pussel, testa, utesluta, konstatera. Så skönt att ha en sjukgymnast som inte ger upp på mig, för ger inte han upp kan ju inte jag ge upp. Tack för det Thomas!
 
 
Fick med mig en ny övning att testa idag. Syftet är att ta reda på om rörelsen och vinkeln fungerar utan att framkalla smärta. Nästa steg är att se om rörelsen och vinkeln fungerar med tyngre belastning och fler repetitioner. När det fungerar så blir steg nummer tre att se om jag kan ta ut rörelsen en centimeter till utan smärta. Sedan en centimeter till och så vidare. Det är så processen ser ut. Tålamodskrävande vill jag lova men det fungerar faktiskt, trots bakslag här och där. Jag vet ju så mycket mer om min skada nu än för 1,5 år sedan. Tänk så mycket jag ska veta om ytterligare 1,5 år. Kanske är jag till och med helt skadefri då?
 
Hur går det för er andra som rehabar litet som stort? Gör ni några framsteg? Jag hoppas det och hejar på er!



Magnetröntgen i Uppsala

God morgon vänner!

Jag sitter på tåget ner till Uppsala där jag idag ska göra en magnetröntgen av mitt bäcken. Vi, jag och min käre sjukgymnast Thomas, har ju länge rehabat min bäckenbotten men den är nu mer eller mindre friskförklarad och problemen som kvarstår verkar sitta i ljumsken. Om problemen kvarstår från tidigare eller uppstått på grund av felbelastning till följd av skadan i bäckenbotten är svårt att säga - det är lite som hönan och ägget ni vet. Svårt att säga vad som kom först. Vi har hur som helst nu skäl att misstänka att någon form av impingement har uppsått i min höftled och det är därför jag idag ska göra en MRT. En kan se så mycket via magnetröntgen och jag har stora förhoppningar på att vi ska bli klokare efter dagens undersökning oavsett vad plåtarna visar.
 
Morgonkaffe ♥
 
Jag får många mejl och frågor från er om hur jag rehabar min bäckenskada och om vilket upplägg jag har. Men eftersom alla skador är unika och bäckenbotten väldigt komplex så måste även rehabprogrammen vara individanpassade. Det som hjälper mig kanske inte hjälper er och tvärtom. Det råd jag dock vill och kan ge er är att stå på er mot sjukvården. Ni har rätt att få hjälp och det är inte acceptabelt att gå runt och ha ont. Tyvärr är det ofta så att man måste kriga för att få hjälp men försök få stöttning av nära och kära så att ni orkar ta striden. Oavsett om en blir mamma vid 20 år eller 40 år så ska kroppen hålla många år till och att gå runt med daglig smärta då är ju ohållbart. Jag talar av egen erfarenhet nu då jag körde på alldeles för länge och gav upp då jag upplevde att jag varken blev sedd eller hörd av vården. Så glad och tacksam nu att jag tog ett sista kraftryck och träffade på Thomas. Jag hejar på er!
 
Kram från rälsen i skogarna mellan Sundsvall och Uppsala



Ett steg framåt

Något jag längtar oroligt mycket efter och som jag jag saknar väldigt är mina promenader. Jag har alltid haft en stor kärlek till att gå överallt jag ska. Gå som transport, att gå för friska luftens skull, att gå för motionens skull, att gå för sinnets skull. Tyvärr är dock promenader fortfarande en av de värsta grejerna jag kan göra för min bäckenskada. Rätt komiskt att jag kan cykla hårt på maxpuls och så att mjölksyran sprutar i mil men går jag mer än 500 meter i lugnt tempo har jag galet ont sedan. 
 
Ikväll smög jag ut på en liten, liten promenad i lugnt, lugnt tempo. Vi pratar så kort sträcka att det inte räknas som en promenad men så otroligt skönt det var. Att känna lugnet och glädjen i känslan jag skapade. Jag har med min skada verkligen lärt mig att glädjas åt det lilla och det fungerar faktiskt!
 
 
Positivt är att min rehabilitering faktiskt går framåt på riktigt nu. Smärtan har minskat för första gången på länge och vi blir mer och mer klok på hur kroppen min fungerar. Nu ska vi bara klura ut varför. Vi (jag tillsammans med min sjukgymnast Thomas) har kommit fram till att det förmodligen är två olika skador jag har men då jag på grund av intensiv smärta över ett relativt stort område tidigare har uppfattat det som en skada. Men nu när den ena börjat läkt har jag kunnat börja särskilja smärtorna. Dels är det en skada i själva bäckenbotten och sedan är det en skada i ljumskarna. Tror vi. Idag gjorde vi ett test som vi även gjorde för cirka ett år sedan för att utvärdera just smärtan i bäckenbotten och vet ni vad? Det har blivit så mycket bättre! Om det är vila, laser, träning eller tiden som har läkt skadan vet vi inte rikitgt, förmodligen en kombination av alla fyra eller åtminstone de tre första men det känns jättebra. Äntligen ett steg framåt i rätt riktning. Nu ska vi bara få ordning på ljumskarna också. Sedan så ska jag vara på banan igen. Hoppas och tror jag!



Puzzle, Analyze & Workout

Hej vänner!
 
Småsuddig bild från dagens träningspass där jag avslutade med att testa några dynamiska plankor för att se hur mitt bäcken reagerar på det. En del grejer hugger på en gång till exempel knäböj, promenader och hopp av olika slag men andra rörelser visar sig i smärta först senare under dagen. Därför är det ett evigt pussel och utvärderande med vad som fungerar eller inte. Det är både rörelsen i sig som ska analyseras och därefter intensitet, duration, motstånd etc... Dock blir jag desto gladare varje gång jag hittar en ny övning som jag kan lägga in i min övningsbank. Om några år ska den vara oändlig hoppas jag!
 
 
Annars kör jag på med ett långpass idag, runt tolv timmar landar arbetsdagen på så jag är glad att jag hann med ett träningspass på lunchen. 30 minuter cirkulation på cykeln följt av styrka för rygg och axlar. Trots att jag arbetar på gym får jag annars precis som de flesta annars pussla med schemat för att hinna träning före/efter jobbet. 
 
Hur går det för er med träningen? Håller ni igång ni som var med i min träningsskola i januari? Uppdatera mig gärna!



När sjukskrivning blir oundvikligt

Hej vänner!
 
Idag körde jag maxpulsintervaller igen för första gången sedan Rhodos och det krävdes en hel del pannben för att ta sig igenom dem. Miljöombytet från Rhodos böljande landskap till vår källare på Sportsgym City blev mer än stort. I juli har jag cyklat mer eller mindre dagligen i ett års tid i rehabsyfte och motivationen har gått väldigt upp och ner. Hatet att cykla växte snabbt till en hatkärlek och nu på Rhodos utvecklades det ännu ett steg till ren kärlek. Jag är så glad att jag numer motiveras av att bli en bättre cyklist, framtida tävlingar och ännu en resa till värmen där cyklingen ska vara det primära. Tidigare har jag enbart drivits av viljan att bli skade- och smärtfri men det är inte alltid det enklaste när tidsplanen är diffus och resultaten långsamma. 
 
 
Vad gäller min rehab i övrigt så jobbar jag på sakta men säkert, jag har blicken långt fram och vet att mållinjen finns där framme även om jag inte ser den ännu. Jag är numer sjukskriven från allt fysiskt jobb, det vill säga gruppträning och personlig träning, och jobbar sedan första maj enbart administrativt. I praktiken jobbar jag dock ändå 100% då vi har gjort om min tjänst vilket känns skönt. Det är supertråkigt att inte få jobba med det jag brinner för allra mest men det är ett nödvändigt steg för att bli bra. Det tog mig ett år att förstå att i detta fall måste jag hjälpa mig själv först för att sedan kunna hjälpa andra. 
 
Min rehab just nu:
 
- Daglig cirkulationsträning (cykling)
- Styrkerehab
- Laserbehandling
- Undvika rörelser och moment som river upp skadan 
 
Jag får så många frågor och mail där ni önskar tips på övningar och vad man kan göra för att få ordning på sin bäckensmärta efter graviditet. Jag önskar jag hade ett enkelt svar till er men tyvärr är alla skador unika och min skada är särskilt komplex / följer inte mönstret därför är det väldigt svårt för mig att ge individuella råd. Vill däremot stötta och peppa så gott jag kan och gör mitt bästa för det så ni får gärna fortsätta att höra av er.
 
Kvällskramar!



TENS

Hej vänner!
 
Jag har medvetet låtit bli att blogga om min rehabträning senaste månaderna av den anledning att det är svårt. Det är svårt att skriva när jag inte riktigt själv vet hur det går. Men nu har jag läget lite under kontroll igen och passar därför på att slänga in en uppdatering och även en summering. 
 
Nu är det snart ett år sedan jag träffade min sjukgymnast Thomas för första gången. Jag var till honom första gången 30 april 2014 och vi trodde då att jag hade cirka 1 - 2 års rehab framför mig. Nu har första året snart gått och det har varit mycket mer komplicerat än vad någon av oss trodde från början. Min foglossning/bäckenskada är inte en typisk foglossningsskada och vi har därför helt enkelt fått testa oss fram. Vad fungerar? Vad fungerar inte?
 
Det är en kombination av två grejer som förmodligen kommer vara huvudanledningen till att jag blir frisk och skadefri. Den ena är att undvika det jag får ont av, helt enkelt att undvika att dra upp skadan om igen på nytt. Den andra grejen är min rehabträning. Dels i form av cirkulationsträning men även i form av att stärka upp rätt muskler på rätt sätt. Detta är ett tidskrävande arbete där jag är facit men trots att ett år nu har gått är jag lika motiverad nu som jag var dag ett. Jag ska ju bli frisk!
 
Utöver detta har vi försökt hitta lösningar som kan få mig smärtfri här och nu. Även här jobbar vi parallellt med två olika saker. Den första är laserbehandling som jag fått flera gånger i veckan sedan i oktober. Det ger mig smärtlindring och kan även hjälpa till att läka skadan i sig. Den andra grejen som vi testat är akupunktur och det har liknande effekt som laser då det både ger smärtlindring och kan påskynda läkning. Dock fungerade detta dåligt på mig och effekterna uteblev. Förmodligen på grund av min enorma nålrädsla så att vi helt enkelt inte kom upp i rätt antal nålar som krävs för att få effekt. Så efter 5 -6 behandlingar, tror jag, avbröt vi försöken med nålarna, thank God for that, haha...
 
För ett par veckor sedan kom Thomas på den, enligt mig, briljanta idén att testa TENS vid sidan av lasern och I'm in love! TENS har olika användningsområden och jag använder den för att dämpa / störa smärtan. Har den på mig cirka 3 x 30 minuter per dag och det fungerar verkligen jättebra. Tusen gånger skönare än nålarna!
 
 
Efter flera bakslag senaste månaderna är närmaste målet nu att få mig relativt smärtfri igen. Även om det innebär i princip noll (vanlig) träning, att ta bilen till jobbet, undvika promenader och liknande. När vi nått det delmålet blir nästa mål att börja försöka få mig frisk och skadefri. Målet är att jag ska kunna promenera hur mycket jag vill, lyfta tungt, busa med Jolie, ja, göra vad jag vill utan att få ont. Så att jag alltid är smärtfri oavsett vad jag gör. Vi har en plan hur vi ska göra detta vilket bland annat kommer innebära vissa förändringar på jobbet för min del. Ska berätta mer om det vid senare tillfälle. Ligger ett par veckor fram i tiden.
 
För att summera så är skadan i sig inte mer läkt nu än för ett år sedan. Däremot så vet vi så mycket mer om den nu vilket ger mig höga förhoppningar om att det kommer ske stora framsteg det kommande året nu. Visst håller ni en tumme för mig?
 



Cycle Interval Workout

Hej vänner!
 
Efter fem dagar med feber för ett par veckor sedan och därefter en veckas seg förkylning försöker jag nu komma igång med mina cykelintervaller igen. Det primära syftet med cyklingen är att få ordentlig daglig cirkulation genom mitt bäcken där skadan sitter då det är viktigt för läkningsprocessen. Sedan i somras har jag suttit på cykeln mer eller mindre varje dag och jag har gått från att hata det till att acceptera det till att, nästan, tycka om det. Därför har jag nu även satt upp en målsättning om att tävla på cykel i sommar. Så jag har något mer än bara rehabprocessen som driver mig framåt. Jag har accepterat att jag här och nu inte kan bli bäst på eller ens utöva CrossFit och tung styrketräning med basövningar som jag tycker är så kul och har därför bestämt mig för att försöka bli riktigt grym på det jag faktiskt kan göra och där kommer alltså cyklingen in i bilden. Ska berätta mer om träningsplanerna vid senare tillfälle.
 
Lovade på Instagram att lägga upp dagens korta intervallprogram så här kommer det. Detta programmerade jag ihop själv med syfte att pressa på kroppen men med ordentliga vilopauser då jag inte är helt i form ännu.
 
Warm-Up
5 minuter lätt motstånd med en kadens på 100
 
Intervall 1 20/40
20 sek arbete, högt motstånd, hög kadens (90-100)
40 sek vila, lågt motstånd, hög kadens
x 8
 
Intervall 2 60/30
60 sek arbete, högt motstånd, mellanhög kadens (uppskattninsvis runt 80)
30 sek vila, lågt motstånd, mellanhög kadens
x 8
 
Intervall 3 20/40
20 sek arbete, högt motstånd, hög kadens (90-100)
40 sek vila, lågt motstånd, hög kadens
x 8
 
Nedvarvning
10 minuters cool down och trampa ur mjölksyran
 
Ett varierande pass som jag ska köra flera gånger med målsättning att sänka vilotiden i de korta intervallerna. Dock är det dags att börja öka på längderna på intervallerna och även lämna intervaller för distanser om jag ska ha en rimlig chans att nå sommarens målsättning med två genomförda lopp.
 
 
Småskakig efter passet och det krävdes två händer för att hålla telefonen still. Älskar mitt linne i färgen Flamingo från Röhnisch. Jag brukar inte gilla linnen som är  "Loose fit" i vanliga fall men detta är FAB!
 
Trevlig kväll på er!



Chins / PullUps

Hej vänner!
 
Jag kunde inte låta bli idag utan var tvungen att testa ett par chins och pull-ups. Man kan ju tänka sig att det är en övning som inte ska påverka bäckenet men det gör det i högsta grad då det är svårt att slappna av i bål och bäcken när man utför den övningen. Har man en extraordinär armstyrka kanske det går men jag klarar det inte. Hade förhoppning om att det skulle fungera om jag körde oassisterat utan gummiband men förhoppningen stannade vid just en förhoppning. Får se det positiva och det är att jag nu vet ytterligare en grej som inte fungerar samt att jag blev helt slut i rygg och armar på kuppen. 
 
Pull-ups med supinerat grepp, som jag håller på bilden, klarar jag ett flertal oassisterade däremot pull-ups/chins med brett och pronerat grepp gör jag fortfarande bara en utan gummiband. Inte så konstigt kanske eftersom jag inte kunnat träna på det sen april, svårt med progression utan träning. Att göra tio stycken oassisterade och strikta chins var ju ett av mina mål för 2014. Tyvärr kommer jag inte nå den med tanke på skadan men målsättningen finns kvar och så snart jag kan ska jag jobba mot den igen :)
 
Avslutade mitt pass med att köra slut på ryggen med hantelrodd. En övning som fungerar och som jag får grym ryggkontakt i. Underbart!
 
Rehab
  • 20 minuters (mot-maxpuls)-intervaller på cykel
  • "Rehabstyrka"
Styrka
  • 4 x 10 PullUps 
    (50/50 Supinerat och pronerat grepp)
  • 4 x 8 Enarmshantelrodd
 
Vad har ni tränat idag?
 



Är ni fler som är nålrädda?

Hej vänner!
 
Jag har precis mellanlandat hemma ett par minuter för kaffe och frukost innan jag ska vidare ner mot jobbet. Jag började min dag på Sjukhuset/Rehab för veckans första akupunktur- och laserbehandling. Det här med nålar är ju inte kul alltså, jag får på riktigt ångest av det, men jag vill verkligen att detta ska fungera då nålarna både kan ge smärtlindring och läkande effekt så här ska det kämpas på. Är ni fler som är nålrädda? Så där så att ni blir alldeles kallsvettiga eller kanske till och med svimmar? 
 
Från det ena till det andra - ni var ju några stycken som valde att haka på julkalendern. KUL! Hur går det för er? Idag är det 32 x Burpees och 32 x Situps som gäller. Nästa år ska jag banne mig vara så skadefri att jag kan köra julkalendern med er. Där har vi en av många målsättningar!
 
 
Bilden är från gårdagens träningspass där jag fick jobba med det enda som fungerade just då - armarna. Med en ond rygg, en skadad axel och ett trasigt bäcken blir ju möjligheterna något begränsade. Men även om jag inte kunde (och kan) träna enligt plan så kan jag alltid träna något. Att se möjligheterna tror jag är en stark egenskap som ofta hjälper mig. 
 
Happy Monday!



När alla rätt blir ett stort fel

Att inte skruva upp en tavla ordentligt visade sig bli ett dyrt misstag för mig. För precis två veckor sedan vaknade jag mitt i natten av en att en tavla åkte i golvet med en duns. Alla ni som vaknat mitt i natten av ett högt och oväntat ljud vet hur man reagerar - man bokstavligen flyger upp ur sängen. Precis så gjorde även jag. Jag hoppade okrontrollerat ur sängen, studsade snabbt i väg för att kolla till Jolie och sökte sedan rätt på vad som hänt. Inga konstigheter förutom den lilla detaljen att när jag gick och la mig igen smärtade mitt bäcken otroligt mycket. Så pass att jag var tvungen att ta smärtstillande för att kunna somna om. 
 
För att backa tillbaka bandet några veckor innan denna händelse så hade min smärta i bäckenet minskat radikalt. Från att ha ont flera gånger om dagen med konstant molvärk kvällstid så hade smärtan försvunnit, ja, nästan helt. Om jag höll mig inom ramarna för de rörelser jag vet att fungerar så verkade smärtan hålla sig borta. Detta tack vare den intensiva laserbehandlingen jag genomgått (och fortfarande genomgår). Jag förstod ju att jag inte var helt bra men någonstans hade jag ändå börjat hoppas. Om jag tog bussen hem så kunde jag kunde promenera till jobbet (cirka 2km) utan att få ont. Jag kunde lyfta och bära Jolie utan att få ont. Jag kunde sitta mer än 30 minuter på kontoret utan att få ont. Ja, jag kunde göra så mycket utan att få eller ha ont. Jag började snegla på andra i gymmet och tänka att snart, snart kanske jag också kan träna som jag vill. Sätta upp nya mål. Utvecklas. När nästan fyra veckor utan smärta hade gått så började jag hoppas och tro på riktigt. 
 
Sedan kom den där natten där den lilla, okontrollerade rörelsen som var över på en microsekund förändrade allt och skjutsade tillbaka mig på ruta ett igen. Först tänkte jag att det nog bara var tillfälligt. Att det skulle gå över. Men nu när två veckor har gått så förstår jag att jag förmodligen har rivit upp skadan igen. Det känns så hopplöst och jag har varit riktigt ledsen hela dagen. Jag känner att jag gör alla rätt. Jag undviker att promenera mer än nödvändigt. Jag undviker rörelser jag vet att utlöser smärta. Jag sköter min rehab prickfritt. Jag sover med strumpor ifall Jolie vaknar och jag måste gå upp - kylan från golvet utlöser annars smärta på natten. Jag sitter aldrig med benen i kors. Jag gör alla rätt men ändå blir det bara ett stort fel av det. 
 
Att jag inte kan köra den träning jag vill inom snar framtid gick ganska snabbt att smälta. Jag inser att jag nog vara ganska naiv som trodde att det skulle gå så snabbt. Däremot så känns det jobbigt att smärtan är tillbaka. Nu när jag varit utan den en period och vet hur det ska kännas så inser jag hur mycket energi den tar, hur jobbigt det är och hur begränsad jag blir av den. 
 
Det positiva i det hela är det som min sjukgymnast Tomas sa till mig imorse. Vi har fått bort smärtan en gång så vi vet att det går. Nu gäller det bara att lyckas med det igen. Vi ska fortsätta med laser och rehabövningar men även lägga till akupunktur. 
 
Det känns tungt idag men det är bara att blicka framåt. Är tacksam för mina tävlingsgener just nu. Att ge upp inte är ett alternativ. Aldrig. 
 
 
Jag gillar denna bild på mig själv. Har funderat varför men kom på det nu ikväll. Det är lyckan och glädjen i ögonen. Bilden togs för några veckor sedan. När smärtan inte fanns där. Idag är ögonen inte lika glada kan jag meddela. Men, de ska bli det igen. Det lovar jag mig själv.



Laserbehandling

God morgon!
 
Jag har precis slagit mig ner på kontoret på jobbet efter en morgon i full fart. Mellan flyttstök och utredningsbesök för Jolie så har jag, som jag nämnde tidigare i veckan, påbörjat en ny behandling för mitt bäcken. Det är en intensiv laserbehandling jag kommer gå igenom under en månad framöver. Behandlingen i sig går snabbt men det blir ändå ett extra pussel med schemat då jag ska ta mig till och från sjukhuset varje morgon. Skaffade busskort igår så nu går det lite smidigare, i väntan på den där cykelstolen till Jolie. Det extra pusslet är dock värt det tusen gånger om då det faktiskt finns chans att jag kan bli helt bra. Det pirrar i magen bara jag tänker tanken. Hoppas, hoppas!
 
Me ♥ Espresso House

Veckans sista arbetsdag är fullbokad med tre PT-klienter, ett gruppträningspass och adminjobb där emellan. Väntar även på samtal från Barnkliniken dit vi nu är vidareremitterade. Känns tryggt. 
 
Puss & kram!



The motivation has returned

Även för mig som jobbar med, brinner för och älskar det mesta som har med träning att göra så går motivationen upp och ner. Jag har senaste tiden haft en riktig svacka som speglar sig ganska bra i hur mitt liv i övrigt sett ut. Dels sjukdomar men även livets berg- och dalbana i övrigt. Ni vet sånt där som är för privat för att blogga om men som har varit och är kämpigt. Sånt som tar energi. Detta har sänkt mig totalt trots att jag vet att träning ger både energi och styrka. Då menar jag inte bara fysisk styrka utan även mental.
 
Därför är jag stolt över dagens pass som var ett mentalt viktigt pass för mig att genomföra. Motivationen är tillbaka. Här ska det rehabas och här ska det byggas muskler!
 
Favoritkläder från Röhnisch ♥
 
Jag fokuserade på styrkeövningar för överkroppen idag för att undvika att använda mitt bäcken som jag har ont i efter en dum rörelse igår. Roddövningen jag gör på bilden var dock inte smartaste valet av övning. Teoretiskt sett borde den fungera för mig då vinkeln i höftled är samma som vid mina rehab-marklyft men dumt att testa en dag som denna. Svårt ibland att hålla tillbaka när "övertaggad-energin" kickar in ;)
 
Hoppas ni har haft en dag vänner. Fredag imorgon, wiiieeeee!



When tears are falling

Hej vänner!
 
Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade er om rehaben och det har sin förklaring i att den för stunden inte går så bra. Rehaben i sig utför jag som vanligt och varje dag men måendet är inte på topp. Jag har haft så ont senaste veckorna och idag är värsta dagen på länge. Tog ett par alvedon + voltaren för att orka sista timmen som Jolie var vaken men det tog bara bort den värsta udden av smärtan. Så snart hon somnat la jag mig på soffan med ett TJOCKT täcke och somnade inom tio minuter. Nu vaknade jag nyss till igen och nu känns det lite bättre även om smärtan är kvar. Det är fruktansvärt jobbigt och frustrationen har gått från att inte kunna träna det jag vill på gymmet till att vara rent ut ledsen över att jag inte kan göra det jag vill med min dotter. Att veta att om jag lyfter upp henne nu kommer jag ha ont i timmar efteråt. Att göra det ändå för hur ska jag kunna neka henne det? Att försöka förklara och svara på varför "mamma är tråkig som alltid har ont" och "pappa gör alltid si eller så"... Usch, ja, ni hör frustrationen och uppgivenheten, eller hur? Nu vet jag att jag är den bästa mamman till Jolie ändå men ja, jag önskar att jag kunde få lov att vara snäppet grymmare och ikväll rinner några tårar för det. 
 
Vi har har varit på Himlabadet idag och bilderna nedan är så lika de från graviditeten. Vet ni vad likheterna är? Att jag inte ler. Det finns inte många, om än någon, bild från graviditeten när jag ler. Detta omedvetet orsakat av den konstanta smärtan. Jag blir så ledsen när jag tänker på det. Längtan efter ett syskon är stor, ja den dagen jag har någon att ge Jolie ett syskon med, men frågan är om jag någonsin kommer våga vara gravid igen. Hur kommer min kropp att reagera då?
 
 
Nej hörrni, vilket tråkigt inlägg det här blev. Jag gillar ju inte att klaga och vill att denna blogg ska inspirera, inte deprimera, haha. Men kändes skönt att få skriva av sig och jag gillar inte att försköna utan att berätta hur verkligheten är. Känns faktiskt bättre att ha lättat hjärtat lite så tack för att ni lyssnade. 
 
Min mage är by the way så rolig. Två veckor i månaden syns mina markeringar till musklerna tydligt och två veckor i månaden ser jag svullen ut och kvällstid ser jag nästan mer eller mindre gravid ut. Förr tyckte jag det var jobbigt då jag kämpade mer med det ytliga men idag ser jag det som ett friskhetstecken. Kroppen gör det den är gjord för att göra vilket är häftigt! Håller ni inte med?



75kg Marklyft

Hej vänner!
 
Sommarflex förra veckan och semester denna vecka i all ära men min rehab varken vill jag eller kan jag smita undan. Jag kör på med dagliga intervaller där jag förflyttat mig från crosstrainern till cykeln och tränar parallellt med det styrka på olika vis. 
 
Jag är så glad över att få testa om marklyft fungerar. Visserligen är rörelsen minimal, cirka 15cm, men ändå. Jag älskar ju att få lyfta och att få göra det tungt och marklyft är verkligen drömövningen om vi får den att fungera. Idag körde jag 3 x 6 reps på 75kg och det kändes både lätt och bra. Håller nu alla tummar att smärtan inte ska komma smygandes här under eftermiddagen och kvällen.
 
Hur går det för er? Semestertränar ni?
 



Rehab Sit-Ups

Hej vänner!
 
Videon finns på Instagram men jag slänger upp den här med. Syftet med dessa situps är att se vilka påfrestningar bindväven i bäckenet klarar av. Vilka muskler drar i vilken bindväv? Åt vilket håll drar det? Hur drar det? För att förklara det enkelt. Jag är fortfarande i en utredningsperiod där vi försöker ta reda på exakt vad det är - vilka rörelser och vilken belastning som utlöser smärtan. Ett svårlagt pussel, minst sagt.
  
 
Jag försov mig imorse - därav tystheten här på bloggen idag. Jolie sov hos Mattias i natt och jag hade planerat en lugn och skön morgon innan jobb men ja, det blev visst så lugnt och tyst att jag inte ens vaknade, haha!
 
Nu är dock lillskruttis hemma igen och ordningen är därmed återställd. Hon är mycket piggare nu men blir hemma från dagis veckan ut. Kvällskram på er!
 



Viktigt att komma ihåg!

Hej vänner!
 
Idag blev det ett sådant där pass som inte blev det bästa på något vis men det blev ett pass som faktiskt blev av. Som jag skrivit förut så kommer alla träningspass inte vara de mest optimala, ibland blir det avbrott under passet när en liten kommer mellan, ibland finns där helt enkelt inte energi att ge järnet. Men även de passen är fortfarande bättre än de som inte blir av. Viktigt att komma ihåg det.
 
Jag skrapade idag ihop ett pass med mina rehabövningar (minus crosstrainer) och avslutade sedan med några isolerade övningar för överkroppen. Längtar till tunga, funktionella övningar i form av marklyft och knäböj men är så glad för mina bonusövningar som jag nu får köra.
 
Trots ett mindre bra pass var känslan efter lika bra som alltid. Ett utfört träningspass kan ju omöjligt ångras, eller hur?
 
Jag ♥ Vikter = Sant :)



Uppdatering Rehablitering

Hej vänner!
 
Jag fortsätter med min rehabträning och det går, som sig bör, oftast två steg fram och sedan ett steg tillbaka. Jag vill helst att det ska gå fem steg fram och inget tillbaka och jag tycker även att det borde gå snabbare än vad det gör då jag sköter mig by the book men tyvärr fungerar kroppen inte riktigt så. Det vet jag ju egentligen sedan innan men jag har alltid höga förväntningar när jag går all in för något. Kan inte riktigt hjälpa det. På gott och ont.
 
 
Det vi gjort hittils är att vi plockat bort all träning från min vardag för att sedan lägga tillbaka en sak i taget för att se vad som utlöser smärta och vad som fungerar. När jag skriver all träning menar jag verkligen all - jag promenerar inte, tar bilen till jobbet, leder ingen gruppträning för stunden, är väldigt försiktig när jag instruerar PT-klienter etc... Jag har helt enkelt begränsat mig så mycket jag kan utan att behöva bli sjukskriven eller sängliggande. 
 
Jag har även varje dag tränat 30 minuters konditionsträning på crosstrainern i A1-zonen. Förra veckan bytte vi ut det till 30 minuters intervallträning (A3) men tyvärr har inte intervallerna fungerat. Förra veckan fick jag även lägga till KB-svingar två minuter per dag. Än så länge på väldigt lätt vikt (8kg) men tanken är att öka på framöver. Svingarna verkar fungerar och det är jag SÅ glad för. 
 
Det är ett svårt och tidskrävande pussel att lägga det här. Bäckenet är ju engagerat i allt vi gör. Testa att göra en rörelse eller övning utan att egagera det på minsta vis. Nästan omöjligt, eller hur?
 
 
Nästa steg nu är att ta en liten paus i rehabträningen för att jag ska få testa att lägga till några rena styrkeövningar för överkroppen. Det blir en paus på så sätt att just de övningarna inte kommer ge rehaben så mycket däremot kommer det ge mig mycket mentalt att ha några övningar som jag kan köra på med, gärna tungt, och veta att det är okej. Nu pratar vi inte funktionella övningar utan mer isolerade övningar som bicepscurl och latsdrag men tjihooo så kul det ska bli!
 
Glad onsdag på er!



Tidigare inlägg
Annonsera här »