Lic. Medicinsk tränare

Hej hej bloggen!

Jag har arbetat i snart sex år som personlig tränare på heltid nu vilket är få förunnat. Kombinationen att få jobba med sin största passion och hobby samtidigt som en gör skillnad på riktigt i människors liv är oslagbar. Vägen har dock inte alltid varit spikrak och jag har märkt att, kanske inte branschen, men Sverige har stora luckor att fylla i vårt hälso- och sjukvårdssystem. För vad gör en med en människa som är för frisk för sjukvården men för sjuk för att bedömas som frisk? Som utan hjälp snart kommer vara tillbaka i sjukvårdens händer?

Redan när The Academy startade sin utbildning Lic. Medicinsk tränare för två år sedan så började jag snegla på den. Jag fick känslan att de inte bara snappat upp något viktigt utan även slagit ihop några av Sveriges främsta huvuden inom sina respektive områden och gjort något riktigt bra av det. Dock är ju livet som det är och för mig kom det aldrig ett riktigt bra läge att hoppa på utbildningen och dagarna och månaderna har sedan dess rullat på. Men, så för drygt två veckor sedan fick jag av en slump veta att det fanns ett par platser kvar på nästa utbildningsstart av medicinsk tränare och sagt och gjort – jag hoppade på tåget. Egentligen kanske sämre tillfälle än någonsin förr sett till mitt livspussel men när är egentligen rätt tillfälle? Min erfarenhet är att tillfället sällan kommer utan en helt enkelt få se till att skapa det. Så – i helgen gick den första fysiska träffen av utbildningen av stapeln och jag är hooked!

 

 
Utbildningen är fördelad på ett visst antal timmar/träffar på skolan i Stockholm och resterande studerar en på distans. Detta är en förutsättning för att jag skulle kunna gå utbildningen, annars hade faktiskt inte livspusslet gått ihop med två små barn, varav den ena spädis, och en heltidsanställning. Redan innan första träffen i Stockholm fick jag ett, relativt, massivt utbildningsmaterial att plöja igenom men det var enbart repetition av anatomi och fysik från utbildningen till personlig tränare och jag blev förvånad hur klockrent det mesta satt. Även om jag arbetar heltid så är det inte så ofta som jag diskuterar myofibriller, aktin och myosin med mina kunder ;) Men, om jag trodde repetitionen var massiv så var det ingenting om vad som väntade på skolan. En hög med böcker som gjorde att jag var nära på att åka på övervikt på planet hem och till det ska tilläggas att vi har digitalt material både i form av e-bok på iPad samt instuderingsmaterialet i skolportalen. Vet ni vad min reaktion på detta var? Trygghet! Ja, utbildningen kommer att vara riktigt mastig men hur ska vi annars bli duktiga på det vi ska göra? 
 
Tillbaka till första träffen på skolan. Vi har under två dagar fått lyssna på långa men väldigt givande föreläsningar av Professor Michail Tonkonogi. Mellan föreläsningarna har vi fått testa på att omvandla teori till praktik även om den största delen praktik kommer ske på hemmaplan med hjälp av givna case till så kallade testpersoner på hemmaplan. Många i klassen, och även jag, fick flera teorier sönderslagna av Michail vilket jag finner lärorikt och inspirerande. I träningsbranschen gäller det att vara ödmjuk men även att skilja på erfarenhetsbaserade teorier och evidensbaserade teorier. Det har varit så coolt att fått lära sig av Michail – tänk er själva att ha ett levande uppslagsverk som sin lärare. Dessutom att veta att det är det allra senaste. Det som sas för en vecka sedan kan vara fel idag om nya studier visat så. 
 
Efter två dagar där hjärnan blivit fullproppad med information och inspiration är jag nu på hemmaplan igen. Här kommer jag nu plugga teori samtidigt som jag sätter igång min träningsperson, och mig själv, i praktiskt arbete. Nästa träff på skolan är om två veckor och jag längtar redan.
 
Imorgon flyger jag till Palma för en kortvecka utan barn och med sambo OCH pluggböcker. Jag vet att utbildningen är rätt då det bara känns kul att få ta med skolan på semestern istället för tvärtom.
 
Jag ska försöka blogga aktivt om min utbildning till medicinsk tränare, precis som jag gjorde när jag gick min utbilning till personlig tränare en gång i tiden. Dels är det kul för mig att ha kvar och dels har jag märkt att inläggen har hjälpt många av er som går i utbildningstankar. Har ni några frågor eller funderingar så är det bara att hojta till så ska jag försöka svara efter bästa förmåga.
 
Kram på er!
 
Ps. Ni som följer mig på Instagram vet ju att jag redan varit i Palma, skrev inlägget innan dess men glömde visst att publicera. Småbarnshjärnan här ;)



Loos Dop i Åre Gamla Kyrka

Hej älskade bloggisar!
 
Tre månaders oplanerad och till viss del ofrivillig bloggpaus. Jag kan berätta mer om det i ett annat inlägg för nu ska jag damma av bloggen med något roligt och efterlängtat - nämligen vår lilla Loos dop som ägde rum i lördags.
 
Vi började planera dopet redan i mars - egentligen i samband med mitt senaste blogginlägg då Madeleine och Mikael fått frågan om de kunde tänka sig att hålla Loos hand extra genom livet. Jag tänkte där och då att vi hade mycket tid på oss att planera och att jag denna gång skulle göra det ordentligt så att säga. Jag fick ut dopinbjudningarna snabbt och efter det....efter det stod det stilla. Långa och många jobbdagar varvat med familjeliv och vardagspussel. Tiden sprang som vanligt iväg och gissa vem som stod och bakade maränger kvällen/natten innan vi skulle åka till Åre där dopet skulle äga rum? Vilka som hade dopsamtal med prästen kvällen innan dopet? Vem som panikköpte blommor på Coop en timme innan dopet? Vet ni vad? Trots sista-sista-minuten där klänningen jag beställt kom med posten och prövades samma kväll vi skulle åka och där jag fick ta expressfrakt för att det lilla pyntet jag beställt skulle komma fram, ja trots detta som blev dopet helt perfekt!
 
 
Loo döptes i Åre Gamla Kyrka av min barnpräst Ann-Charlott. Det var hon som döpte även Jolie för sju år sedan och hon kom in i mitt liv när jag var fyra år gammal och gick på Kyrkis. Ann-Charlott är en så otroligt varm, ödmjuk och förstående präst så för mig var det jätteviktigt att Loo döptes av henne. Ni är många som frågat på Instagram om tips kring dop men i ärlighetens namn hade vi ett jätteklyschigt dop sett till programpunkter, psalmer och sånger. Psalmerna vi valt var Tryggare kan ingen vara och Du vet väl om att du är värdefull. I högtalarna spelade vi Besvärjelse med Oscar Danielsson. Den är SÅ fin. Utöver detta läste jag även en dikt. Det som gjorde vårt dop så speciellt och unikt var just Ann-Charlott. Hon pratade så fint om kärleken och att vi var där för att fira. Hon såg till att alla, barn som vuxna, sjöng Blinka lilla stjärna, Bä bä vita lamm och en rad andra barnsånger - allt för att även barnen skulle känna sig inkluderade. Vi hade ett litet dop, runt 30 gäster, och det gjorde det hela så intimt och kärleksfullt. Blir så glad när jag tänker på varenda minut vi hade tillsammans i kyrkan ♥
 
 
Efter dopet samlades vi för fika på St Olofsgården i Åre vilket är som ett församlingshem. Vi hade tillsammans med våra vänner varit där och pyntat kvällen innan dopet och vi gick väl halvt in kan en säga. Jag hade beställt ballonger, vimplar och lite annat småpynt men vi använde inte allt. Vi fick bestämma oss på kvällen för att antingen ta ned ALLT i lokalen så som gardiner, tavlor och liknande för att få en riktigt fin lokal eller att låta sådant sitta kvar och inte hänga upp allt pynt. Vi bestämde oss för det senare och det kändes som ett bra val - stressen över att pynta och fixa allt perfekt vägde inte upp att kunna slappna av, umgås med nära och kära samt komma hem till hotellet och SOVA ett par timmar innan dopet, haha :) 
 
Foton: Madeleine Englund
 
Vi bjöd på smörgåstårta, prinsesstårta, bubbel, maränger, chokladbollar, godis och småkakor. Maränger och chokladbollar bakade vi själva och småkakorna bakade Andreas mamma. Godiset köpte jag och tårtorna beställde vi. Himla skönt, smidigt och krävde lite tid av oss i förberedelse.
 
 
Jag funderade mycket innan kring en gästbok till dopet men då jag även där var ute i sista sekund så hittade jag ingen fin som kändes rätt. Jag fick då idéen att göra en "GästBurk" istället - en glasburk och snöre från Clas Ohlsson, papper och stativ från DollarStore och små hårsnoddar från Glitter var det som behövdes. Ett enkelt och roligt sätt för gästerna att lämna en hälsning till Loo.
 
 
Ett par dagar innan dopet satt jag och kikade på gamla bilder från Jolies dop 2011. Då kom jag över en bild på Jolie och min farfar och blev varm i hjärtat samtidigt som jag kände en stor sorg att han inte längre är med oss. Det blir så himla tydligt vid sådana här högtider när livet ska firas. Därför kändes det så fint att han fick vara med på ett hörn under dopet. Både på bild och i våra hjärtan ♥
 
 
Det här med att ha en bästa vän som är fotograf. Jag är så himla tacksam för alla bilder Madde har tagit på vår familj. Från gravidbilderna, till nyföddbilderna till dopet. Älskar varenda en av dem.
 
Foto: Madeleine Englund
 
Efter dopet och dopfikat så gick vi tillbaka till Holiday Club där vi och några av våra vänner bodde över helgen. Vi hade hotellrum med terass och gräsmatta ner mot Åresjön utanför och då Åre bjöd på helt fantastisk högsommarvärme i början av juni så fick vi en magisk kväll. Barnen sprang och lekte på gräsmattan och vi vuxna satt och surrade och drack bubbel. Vid 22-tiden plockade vi fram resterna av doptårtan och satt och kvällsfikade den tillsammans. Klockan hann springa iväg till nästan midnatt innan vi sa god natt och gick tillbaka till respektive rum. Under alla år jag bodde i Åre så går sommardagarna som våran doplördag att räkna på en hand. Det är så sällsynt - och tänk att vi fick just det perfekta vädret på just vår perfekta dag. Jag har inget annat ord än magiskt!
 
Avslutar med några fler bilder från vår dag samt att TACKA alla våra vänner och familj som gjorde morgonen, dagen, kvällen och natten till vad det blev. TACK ♥
 
 
Vilar hos pappa en stund med utsikt över Åresjön 
 
 Den här lillkillen var vaken HELA kvällen. Man kan ju missa något annars...haha :)
 
Loo är så glad i alla våra vänner, blir så varm i hjärtat att se han så trygg och glad hos andra ♥
 
 22-tårtan, mums mums!
 
 
Sista bilden är så stark för mig. Att få sitta vid Åresjön i högsommarvärme med Mullfjället i bakgrunden där snön fortfarande ligger vit. Våra allra närmsta vänner samlade, de vänner som räknas som familj. Jag saknar mitt Åre så mycket och jag älskar våra vänner så mycket. Loos dopdag och kvällen som följde var verkligen once in a lifetime och jag är så lycklig och tacksam över det ♥
 
Puss & kram på er alla!



Gudmor & Gudfar

En extra hand att hålla genom livet och ett vakande öga över honom. Ja, idag fick Madeleine och Micke frågan om de ville bli Loo's gudföräldrar och vi är så tacksamma att de tackade ja. Egentligen har vi vetat sedan han låg i magen att vi ville ge just dem frågan men vi vill leverera den på ett fint sätt vid rätt tillfälle och idag var dagen för det ♥
 
Efter lite glädjetårar och kramar fick vi tre härliga timmar tillsammans på vår baksida. Solen har värmt så gott både igår och idag och ÄNTLIGEN är vårvintern här. En vet att en har det härligt när en inte kollar på klockan utan rätt vad det är utbrister "OJ, är klockan så mycket...". Grillning, lekande barn och männen på taket medan jag och Madde myste på i solen. En energi-påfyllar-dag deLux!
 
Loo 2,5 månader
 
 ♥
 
Papporna jobbar...
 
 ...papporna vilar...
 
 ...och papporna leker :)
 
Micke står raklång i snön!
 
 Gudmor myser med Loo ♥
 
 
Jag, Lova och Lion var såklart också med men ingen av oss fastnade på bild, hihi. Vi har så fantastiskt mycket snö denna vinter och jag älskar det. Dagar som denna är helt magiska. För mig får gärna snön ligga en månad till, efter det kan den få försvinna snabbt så vi får välkomna våren. Men just här och nu är det perfekt som det är!
 
Hoppas ni har haft en fin helg!



30 år - Hurra Hurra!

Hej vänner!
 
I lördags fyllde jag 30 år och helgen började på allra bästa vis då en av mina bästa vänner genom livet Sofia knackade på dörren i fredags. Hon och Andreas hade planerat överraskningen länge men själv var jag helt ovetande om att hon skulle komma. Sofia bor drygt 55 mil bort, i Arjeplog, så det blev verkligen en överraskning. Ni som följer mig på Instagram har ju sett hur tårarna sprutade hos mig. Känslomänniskan nummer ett här, hihi!
 
 
Nästan direkt Sofia kommit blev jag beordrad att hoppa in i duschen och när jag kom ut därifrån väntade ett glas bubbel och därefter ett glas rött. Varken Andreas eller Sofia sa vad som var på gång men när Andreas föräldrar knackade på dörren förstod jag att vi skulle iväg och att de kommit för att vara barnvakt åt Jolie och Loo. En timme senare satt vi i bilen som stannade vid restauran Invito inne i Sundsvall. Väl där väntade nästa överraskning då mina vänner Elin och Madeleine med respektive satt och väntade vid vårt bord. Så himla fint och precis på lagom nivå för mig. Jag hade starkt avsagt mig ett stort kalas eller överraskningsfest men denna överraskning blev på exakt rätt nivå!
 
 
På min födelsedag, alltså i lördags, blev jag "väckt" av Sofia, Jolie och Andreas med sång och kaffe på sängen. Loo hade följt med farmor och farfar hem på natten och blev levererade hem till oss lagomt efter kaffet på morgonen. Efter en liten stressig morgon tog vi oss iväg till skidbacken där Jolie hade skidskoleavslutning. Skönt att komma ut och iväg en stund även om det blev många kaffe på oss vuxna i värmestugan, hihi!
 
 
Efter skidbacken kom svärmor med en egenbakad prinsesstårta och vi hade lite kalas här hemma. Mest för Jolies skull, hon tycker det är så viktigt att fira födelsedagar och hon pyntade så fint i hela vardagsrummet. Vi i familjen, Sofia som också är familj, granntjejen och farmor och farfar var vi som firade. Helt perfekt och lagomt för min smak även här.
 
 
Födelsedagskvällen avslutades sedan med oxfilé för andra kvällen i rad och därefter Mellomys (på Jolies begäran, haha). Andreas har köpt någon ny maskin som lagar köttet till perfekt temperatur så köttet var så galet gott. Han kan min man!
 
 
Min födelsedagshelg avslutades med en lugn och skön dag med de jag älskar mest. På eftermiddagen skjutsade vi Sofia till tåget men det var inte lika jobbigt som vanligt att säga hej då. Vi har nämligen bestämt hela familjen att åka upp till Arjeplog om några veckor. Jag längtar!
 
Sammanfattningsvis har jag fått en SÅ fin helg som blev så perfekt och kärleksfull precis som jag önskat. Tusen tack till alla ni som gjorde min helg så underbar ♥ Älskar er!



Loo 7 veckor

Hej vänner!
 
I torsdags blev han sju veckor vår lilla Loo och det känns otroligt hur snabbt tiden går. När jag var i vecka 33 och hade sju veckor kvar till förlossning kändes det som en evighet som inte gick att genomlida medan dessa sju veckor sedan han föddes har svischat förbi. 
 
Jag har skrivit på Instagram att han är Dr. Jekyll & Mr. Hyde vår Loo och det känns verkligen som det. Han är för det mesta bekymrad, gnällig och på dåligt humör men så då och då fyrar han av ett leende som får en att smälta tusen gånger om. Vi har bra kontakt med BVC och tagit till en del åtgärder som fått han från att kolikskrika hela kvällarna till att bara vara allmänt gnällig. Som vår BVC-sköterska sa så är han ju bara 1,5 månad och en kan inte förvänta sig så mycket annat. Loo är också powernap-kingen vilket är frustrerande för både oss och honom. Han kan sova i 10-minutersintervaller hela dagarna vilket gör att han är ständigt trött men samtidigt är för pigg för att somna och komma till ro. Jag som skröt vilket mönsterbarn han var första veckorna får visst igen det nu, haha. Men, han är ju så liten ännu och mycket kan hända och förändras snabbt. Förhoppningsvis till det lite bättre.
 
Vår lördagsfina lilla skrutt ♥
 
Jag får en del kommentarer om varför Loo har på sig så kallade "tjejkläder". Mitt svar är då - vad är tjejkläder? Det är lite komiskt att när Jolie var liten fick jag så mycket kommentarer att hon bara hade rosa, pasteller och söta kläder och att jag aaaaaldrig skulle klä en kille likadant. Nu när jag klär Loo likadant så är det helt fel enligt vissa. Jag försöker ge mina barn hundra möjligheter istället för en vad gäller stora som små grejer, inklusive kläder. Kan dock erkänna att jag har en stark akilleshäl i att jag gärna väljer ljusa pasteller istället för starka färger. Jag jobbar på det. Dock är det skönt att se att nu när Jolie, för det mesta, väljer sina egna kläder väljer hon allt från pasteller till starka färger, tuffa kläder till söta kläder. Precis som jag vill att det ska vara.
 
Hur tänker ni kring kläder till era små (som inte kan välja själv ännu)? 



Gårdsgrillning

Hej vänner!
 
Vi har haft en jättemysig gårdgrillning idag. Egentligen skulle vi iväg på skidskola men då Jolie är förkyld och vaknade med en febertopp i natt fick vi ställa in och köra en mysdag hemma istället. Då vi fortfarande har så mycket snö på gården, det ligger över en meter på gräsmattan, så dukade vi upp grillen och en picknick på garageuppfarten. Eller vi och vi, jag fixade medan Loo sov i vagnen och Jolie och granntjejen lekte i snön. Andreas har varit utkallad på jobb idag så han missade tyvärr allting. 
 
Jag slås fortfarande av lyxen att bo i hus och hur himla bra vi har det. Ett av mitt (vårt) livs bästa beslut var att slå till på den där villan i Juniskär som vi egentligen bara skulle kika på, som egentligen inte alls var av intresse... Tänk att det blev vårt drömhem, att vi trivs så bra och att vi har lyxen att kunna dra en gårdsgrillning över en lördagslunch. Saknar inte lägenhetslivet alls, någonsin.
 
 
Gosiga tjejer. Min fina men ack så smutsiga bil. Sovande bebis. Brända korvar. Vårt insnöade hus. Och så en halväten korv i trädet som vi gav till fåglarna, haha. 
 
Nu har Andreas kommit hem från jobbet och vi ska strax börja med någon lördagsmiddag. Dock ingen aning om vad vi ska tillaga. Tips mottages tacksamt, hihi! Loo har haft ett par riktigt jobbiga veckor, hej hej spädbarnskolik, men senaste två dagarna har det peppar, peppar lugnat ner sig. Hoppas vi hittat en bra kombination med mat och mediciner och att han får må bra och vara lugn nu ♥
 
Kram från mig!



Nattens spår

Så här ser vår sängram ut varje morgon nu för tiden. Ska en hitta en nackdel med att flaskmata så är det nog det eviga diskandet av flaskor. Vi har tre stycken men jag skulle gärna haft tjugotre, särskilt på natten, haha. Oftast ställer jag upp dem på sängramen men jag har hittat dem liggandes i sängen på morgonen också när jag helt enkelt varit för trött och borta i huvudet om natten. Underbara småbarnsliv ;)
 
 
Andreas jobbar idag trots att det är helg, så jag och Loo är ensamma hemma då Jolie är hos pappa M denna helg. Trots att jag är så galet trött av, ja bebislivet, så känner jag ett stort behov av att komma ut på någon aktivitet idag. Jag hade först en idé om att åka till gymmet för att cykla men det projektet orkar jag nog inte riktigt med så ska satsa på en lugn promenad idag igen samt hemmaträning (aktiveringsövningar).
 
Hoppas ni får en fin lördag!



Light Blue

Herregud vad det har kommit snö här senaste dygnet. Så här mycket snö har det inte varit sedan vintern då Jolie föddes, alltså 2011, om ens då. Det är verkligen helt galet och vi blev totalt insnöade igår. Jag tycker dock att det är väldigt mysigt och önskar att min kropp varit i form för att hugga i med skottning men det är ännu för långt bort. Glad att mina kära svärföräldrar hjälper till med det då Andreas jobbat i princip dygnet runt på grund av snökaoset.
 
För att byta ämne helt så älskar jag den ljusblåa färgen som är i Newbies vårkollektion. Klickade nyss hem detta nedan, eller de ljusblå leggingsen har vi sedan innan, men resten ska få flytta in i Loo's garderob. Har även ett matchande ljusblått hårband till som inte fanns med på bild på KappAhls hemsida. Mössan kommer nog vara lite för stor nu men blir förhoppningsvis perfekt framåt våren.
 
 
Nu ska jag klä på oss och se om vi kan få oss en liten promenad. Det är soligt idag men minus åtta grader och småblåsigt så jag gissar att det kommer dra kallt här ute vid havet. Men jag längtar så efter frisk luft efter att ha varit instängd precis hela dagen igår.
 
Önskar er en fin fredag!



Baby Feets

Hej vänner!
 
Vilken snöstorm vi har här idag. Alla skolor i hela kommunen är idag stängda vilket skvallrar lite om ovädrets kapacitet. Vi är ju vana både snö och storm här i Norrland men detta är snäppet mer än vanligt och det ska tydligen komma upp mot 50-60 centimeter snö på ett dygn. 
 
Mitt schema för dagen var egentligen att åka in till jobbet för en lunch med min chef och därefter ett jobbrelaterat möte med en kollega. Dock fick båda träffarna ställas in då jag inte tar mig utanför dörren idag och är helt insnöad här ute på landet. Som uppvuxen i Jämtland har jag lärt mig att de flesta väder går att vara ute i och klä sig mot men en ska också ha respekt för vädret och inte var dum. Idag har det varit dumt av mig att ge mig ut på vägarna om det inte vore absolut nödvändigt. Så det blir en mysdag hemma för mig och Loo.
 
 
Denna vecka är vi förresten hemma själva för första gången, jag och Loo. Han fyllde en månad i söndags så i måndags började Andreas jobba igen. Det har varit fantastiskt (och nödvändigt) att vara hemma tillsammans så länge och jag är glad att vi har haft den möjligheten. Veckan har, precis som alla andra dagar, sprungit förbi och idag är faktiskt första dagen vi bara är hemma. Annars har det varit hämtning på skolan för Jolie, BVC-besök och besök på jobbet. Egentligen trivs jag som bäst så - när jag får ha aktiviteter och ToDo's på agendan men tillsammans med Loo. Att han får hänga med mig men alltid i ett för oss anpassat tempo.
 
Hoppas ni får en fin första februari och var rädda om er om ni måste ut i snökaoset!



Bakgrunden till mitt kejsarsnitt

Hej vänner!
 
Jag tänkte försöka knåpa ihop någon slags förlossningsberättelse här i bloggen. Det kan tyckas svårt vid ett planerat kejsarsnitt där allt går enligt plan, det är ju ganska standard då hur det går till, men jag känner ändå att jag vill skriva om det både för min egen skull och kanske för er som väntar på ett planerat snitt. 
 
Anledningen till mitt snitt var flera kombinerade faktorer så jag tänkte beskriva en (hyffsat, hehe) snabb summering av bakgrunden till det. Några av grejerna har jag ej nämnt förut. 
 
  • Runt vecka 7-8 drabbades jag av Hyperemesis Gravidarum. Detta sliter enormt på kroppen och är inte en optimal uppladdning för en förlossning. Tack och lov var jag en av de lyckliga där diagnosen ger med sig efter vecka 20 och efter vecka 27 kunde jag sluta helt med mediciner för det.

  • När jag var i vecka åtta upptäcktes en tumör (godartad) på min livmoder vid ett ultraljud, då den satt dumt till nämndes redan här kejsarsnitt.

  • I vecka nio sedan fick vi genom ett nytt ultraljud veta att storleken på tumören var som en clementin men att den i värsta fall kunde tredubblas i storlek under graviditeten. Tumören skulle ju få samma "näring" som livmodern i sig.

  • På rutinultraljudet i vecka 18 fick vi veta att vår bebis löpte stor risk att ha en kromosomavvikelse ( downs syndrom) som också kan vara kopplat till medföljande sjukdomar. 

  • Runt vecka 23 drabbades jag av svår gravidrelaterad bäckensmärta (det som förr kallades foglossning) och som de flesta av er vet slutade det med kryckor.

Slår man ihop dessa faktorer (tumören, hyperemesis, avvikelse hos bebis, foglossning) så räknas graviditeten som komplicerad där jag var slutkörd långt innan vi ens var i närheten av en förlossning. På grund av tumören fick jag kraftiga sammandragningar/förvärkar redan från vecka åtta. När jag fick hyperemesis kräktes jag dygnet runt - det vill säga även nattetid. När illamåendet började sina tog bäckensmärtan över vilket ledde till nya vakna nätter. Summa sumarum så har jag inte sovit en natt sedan i maj 2017.
 
Alla dessa faktorer i kombination med att jag tidigare snittats samt min epilepsi där största anfallsrisken orsakas av just trötthet ledde till att en vaginal förlossning inte varit optimal, om ens genomförbar, för mig överhuvudtaget. När beslutet väl var taget att det blir ett kejsarsnitt, efter månader av spekulationer upp och ner, kände jag en stor lättnad. Ovissheten är alltid värst så när jag fick konkreta besked kring hur min förlossning skulle bli kändes det väldigt fint.
 
 
Lugna och harmoniska bilder från graviditetsvecka 37. Önskar jag hade fler bilder från den "verkliga" och svåra gravidieten men jag gissar att fotografering inte är det första en tänker på när en ligger och gråter på badrumsgolvet av utmattning av dagens tionde spya. Tänk er vinterkräksjukan i 15 veckor. Utan uppehåll.
 
Nu när jag fått ner bakgrunden ska jag börja knåpa på förlossningsberättelsen om när vår Loo kom till världen. Håll utkik!
 
Kram på er ♥



Detta är STORT

Hej vänner!
 
Här har visst en vecka till sprungit iväg sedan vi hörde sist. Dagarna springer verkligen iväg trots att vi inte gör någonting. Denna vecka har dock varit väldigt intensiv då Jolie opererades i måndags och efter det fick komplikationer så vi har varit in och ut på sjukhus hela veckan. Nu är hon dock mycket kryare och repar sig för varje dag. Tack och lov för antibiotika när den verkligen behövs!
 
Idag har jag, Andreas och Loo tagit en promenad igen. Den tredje efter förlossningen och rekord för mig i stäcka. Cirka en kilometer. Vi gick till Andreas föräldrar för lördagsfika och tog sedan bilen hem därifrån. Det är verkligen STORT för mig som under graviditeten hade så ont av att förflytta mig med kryckor inomhus. Så glad för de små stegen framåt och hoppas, hoppas, hoppas det fortsätter så.
 
 
Underbart vinterväder idag med sju minus och sol som bröt sig igenom molnen. Lika mycket som jag har saknat att röra mig har jag saknat att vara utomhus. Jag är friluftsmänniska ut i fingerspetsarna och kvävs av att vara inomhus längre perioder. Mycket av mitt psykiska dåliga mående i graviditeten grundar sig nog i det. Inte av smärtan i sig utan av konsekvenserna av smärtan - att inte kunna röra sig och ta sig ut.
 
Nu ska jag slänga ihop en guaccemole till middagen som står i ugnen - pulled chicken. Första gången jag lagar mat sedan vi kom hem från BB tror jag. Andreas har annars skött all markservice sedan dess. 
 
Kram på er!



Barnvagnspremiär!

Idag gjorde vi barnvagnspremiär med Loo då vi tog oss en liten liten miniprommis. Jag har längtat SÅ mycket efter det - både att få promenera med honom men även att få röra mig överlag. De senaste tre månaderna har jag inte ens kunnat gå till brevlådan så dagens promenad kändes som en stor milstolpe. Vi gick ner till hamnen som ligger 400 meter från vårt hus och sedan tillbaka hem igen. På vägen dit kände jag mig "pigg" efter förutsättningarna men på vägen hem blev jag rejält trött. Det är energin i kroppen samt smärta i livmodern som sätter stopp just nu - bäckenet/foglossningen känns för stunden inte alls även om jag vet att det förmodligen lurar bakom hörnet. 
 
Hur som helst så var det underbart att få komma ut, att få röra mig och att få första friska luften på månader. Längtar efter mer men tar små, små steg i taget!
 



Första badet

Hej hej!
 
Herregud vad dagarna springer iväg här. Idag blir Loo två veckor och vi gör verkligen ingenting annat än sover, äter och myser - typ så och precis som det ska vara. När Jolie var nyfödd bloggade jag säkert 2-3 gånger om dagen och nu funderar jag på hur jag ens ska hinna 2-3 gånger per vecka. Men det kommer i sinom tid. Just nu känns det absolut viktigast att vara här och nu till 110%. Det går ju så snabbt och vi märker redan hur ansiktet börjar förändras på honom och hur de där alldeles "nykläckt-dragen" börjar försvinna. 
 
8 dagar gammal ♥
 
I fredags den 5 januari tog vi första badet, 8 dagar gammal. Första intrycket var läskigt men efter ett par sekunder slappnade han av och tyckte nog det var riktigt skönt. Jag har verkligen glömt hur mysig alla sådana här stunder är. Jag, Andreas och Jolie var med så det var en supermysig familjestund.
 
Idag tog vi andra badet med honom då han igår kväll lyckades spy ner hela sig själv med håret och allting. Dock glömde visst mamman och pappan här att mata honom innan badet så det fick bli ett snabbt bad med nappen i munnen idag, haha. Nytt försök igen och bättre förberedd nästa gång. Han verkar ha ärvt min torra hud och han är även så frusen av sig så vi försöker just nu att bada han så sällan som möjligt. Vår älskade lilla groda.



Bebisbubbla

Hej vänner!
 
Tack för alla grattishälsningar till vår lilla Loo. Dagarna har sprungit iväg för oss och igår fyllde han redan en vecka. Jag vill bara stoppa tiden och få vara kvar i den här lilla bebisbubblan en stund till. Njuta av att han är så där minimini-liten som han aldrig mer kommer bli sedan. Det säger ju bara poff så är han ett par månader med ett helt annat utseende. Så jag är här och nu så mycket jag bara kan, mer än någonsin förut tror jag.
 
Jag har så mycket jag vill skriva om och dokumentera både för att dela med mig men även för min egen skull. Ska försöka ta ett par minuter varje dag att lägga på detta - jag glömmer så fort annars och minnet suddar ihop saker och ting. Vill skriva om sista tiden som gravid, om förlossningen och om första veckan hemma. Förlossningen och tiden efter får nog bli första prio, det är så fint att ha sparat.
 
 
Lilla älsklingen på BB med de klassiska strumporna på händerna. Jag kan redan nu avslöja att lillebror må vara lite lik storasyster till utseendet men till sättet är han hittills tvärtemot henne som bebis. Vilket i detta fall är mycket positivt, hoppas det fortsätter så.
 
Kram från mig!



Han är här!

I torsdags morse klockan 08:28 kom han till världen vår älskade lilla lillebror. Han mår jättebra och har överraskat oss alla med sitt välmående med tanke på alla komplikationer under graviditeten. Fullt frisk, ingen kromosomavvikelse och en födelsevikt på över ett kilo mer än vad undersökningar och ultraljud har talat för. Det där första skriket ni vet, det kom samma sekund han var ute och det var SÅ magiskt lugnande. Vår redan så högt älskade son som har fått namnet Loo ❤

(null)




GOD JUL

♥ GOD JUL ♥
 
God Jul kära bloggisar och tack för att ni hängt med mig ännu ett år trots väldigt sporadiska uppdateringar. Vi ska nu åka och hämta hem Jolie och därefter väntar julfirande med Andreas familj. Runt 20 personer (!) skulle vi visst vara i år - det växer och växer för varje år med alla småkusiner.
 
Hoppas ni får en fantastisk julafton. Stor puss & kram!
 



Hjärtat i huset

- Samarbete med Trademax -
 
Hej vänner!
 
Ni som hängt med i bloggen en längre tid kanske minns jakten på ett perfekt matbord till vårt kombinerade vardagsrum/matrum? Matbordet är ju lite av hjärtat i huset där vänner och familj ska kunna samlas för att umgås vid stora som små måltider. Efter en lång tids sökande hittade jag ett perfekt bord som vi är så nöjda med. Vill därför nu tipsa om ett identiskt bord som vårat men till halva priset hos Trademax. Vi sitter lätt åtta personer runt vårat bord, om en person sitter på varje gavel, men tänker i framtiden köpa till skivor också för att ha möjlighet att sitta ännu flera runt bordet. 
 
Matbord Sally från Trademax
 
 
Vårat matbord inför Halloween ifjol 
 
Nu har vi faktiskt precis haft storfrukost runt vårt matbord då min lillebror med familj har varit på besök. De bor nere i Trosa och var nu på genomresa på väg hem till Jämtland så vi blev så glada när de frågade om de fick mellanlanda över natten hos oss. Jag har tokgosat med min yngsta brorson på 6 månader och vi konstaterade att min mage var perfekta stolen att hänga på för honom nu, hihi!
 
Nu har vi vinkat av dem och satsa på lugn vilodag idag inför stora dagen imorgon. Det mesta är i ordning inför imorgon, vi ska slå in några klappar under uppesittarkvällen ikväll, men annars är vi i fas. Så skönt!
 
Hoppas ni får en fin dag så här dan före dopparedan ♥
 
- Sponsrat inlägg av Trademax -



Baby Shower

För ett par veckor sedan blev jag totalt överraskad med en Baby Shower av kära kollegor och vänner. När jag väntade Jolie så hade fenomenet inte riktigt kommit till Sverige än så då var det inte alls på kartan och därmed är inte jag inne i den världen heller riktigt ännu. Jag blev med andra ord så tagen på sängen och överraskad när tjejerna kom in genom dörren där på kvällen för två veckor sedan. De trodde tydligen jag skulle förstått att något var på gång men inte alls - jag låg i soffan, övervägde att duscha och hade precis gnuggat ut mascaran i hela ansiktet, haha, så jag var så långt ifrån misstänksam man kan bli.
 
De hade med sig en helt fantastisk blöjtårta, en stor storkballong, massa klasar med vanliga ballonger, hembakat fika och alkoholfritt bubbel. På ett par minuter var hela vardagsrummet bebispimpat. Allt det fina materiella till trots värmde besöket i sig mest av allt och att en trött torsdagskväll förvandlades till ett par timmars surr med ett gäng härliga tjejer. Tack Emma, Hanna, Emelie, Elin, Isabelle och Karro ♥
 
 
Ni kan ju gissa vem som var helt i extas när hon dagen efter kom hem till ballonger i mängder och en blöjtårta som innehöll en överraskning? Jolie är så engagerad i graviditeten och tycker allt är så spännande kring den. Det är en underbar känsla och det känns även kul att hon får njuta av det roliga - som ballongerna och den flygande storken som hon lekt järnet med här i veckan. 
 
Jag har tyvärr inga bilder från själva kvällen då jag inte lärt mig min nya kamera tillräckligt bra och jag kände att jag ville vara 100% nävarande - det vill säga inte lägga tid på att hitta rätt inställningar i mörkret. Så Baby Showern i sig bär jag med mig som ett minne i hjärtat och bilderna ovan får föreviga blöjtårtan och en förväntansfull storasyster.



Vinterfotografering

Hej vänner!
 
En fotografering kan verkligen vara en investering för livet och jag är SÅ glad och tacksam över bilderna Madeleine skapade åt oss för ett par veckor sedan. Att få magen förevigad betyder så mycket för mig då det mest sannolikt är sista gången jag bär ett barn. Familjebilderna blev som en extra bonus och jag är kär i varenda bild. Efter julhelgerna ska vi beställa några förstoringar att hänga upp här hemma. 
 
Vinterbilder kan verkligen bli helt magiska med rätt fotograf och trots ganska tråkiga förhållanden (regn och tö innan = relativt grå omgivning) på vår fotografering så lyckades Madeleine att göra det allra bästa och jag är så himla nöjd. Tack, tack, tack ♥
 
 
Jag rekommenderas å varmast att boka en vinterfotografering med Madeleine. Tänk att få göra en fotografering i januari i pudersnö? Vi längtar redan till nästa, det blir dock framåt våren när lillebror är här och redo för att vara med på foto utanför magen ♥
 
© Alla bilder är fotograferade av fotograf Madeleine Englund i Sundsvall



10 december

Vad hände med tiden mellan den 1 december och den 10 december? Swish sa det i alla fall och jag har knappt hunnit märka att dagarna har passerat. Kanske för att de varit fullmatade med både det ena och det andra? 
 
 
Imorgon påbörjar jag min sista jobbvecka innan föräldraledigheten och det känns på ett sätt väldigt bra och på ett sätt väldigt skrämmande. Jag har som skjutit på det hela tiden och tänkt "bara en vecka till" men så förra veckan blev jag påmind om att vi faktiskt snart är fullgångna och att det är hög tid att börja tänka på refrängen. Nu på onsdag den 13:e går vi in i vecka 38. Overkligt!
 
Hoppas ni har haft en fin andra advent och GRATTIS på namnsdagen alla Malin där ute! Idag är vår dag ♥



Annonsera här »